Familjemedlemmen Mysjkin är en artonårig kattherre som mått bra hela sommaren. Han har gått ut på mycket små luktpromenader framför huset nästan dagligen. I sele för att inte gå vilse. Han har gått och luktat på några buskar nära ytterdörren och sedan skyndat in. Lika märkbart glad över att ha hittat in varje gång. Han har inte visat minsat lust att smita ut. Tryggheten finns inomhus. Han har aldrig besvarat andra katters revirmarkeringar på den egna tomten. Aptiten har varit god. Men det är den inte längre. De två senaste dagarna har Mysjikin ätit bara lite. I går, fredag, ytters lite. Aptiten sviktar. Han visar inga tydliga tecken på sjukdom och Matte avvaktar lite. Det har hänt att någon hårboll dämpat aptiten tidigare. Vi får se.
Matte tog med hundarna på en promenad och skulle gå till den närmaste sjön av tre, för att låta dem vara lösa längs stranden. Just som Matte och Lapsktanterna kom ut genom grinden, kom Cockermatte och var på väg upp i skogen på berget. Hon medförde sin kvarvarande valp (letar nytt hem) och en av de vuxna hundarna. Mattarna gjorde sällskap upp till sjön och där fick tre av hundarna vara lösa och utforska omgivningarna.
Den vuxna Cockern fick finna sig i att hållas bunden, efter alla självständiga turer utanför den egna tomten. En kreativ hund som satt i system att ta sig ut. Sedan drar hon en repa över de två intilliggande tomterna och vill bli insläppt hemma genom grinden! Den stora faran i dett är när hon rusar ut från granntomten på vägen. I full fart kommer hon och det gör även en hel del bilar på raksträckan förbi. Trots 30-skyltar i området. Men en hund som springer rakt ut framför eller in i en bil som kör i 30 har rätt små chanser ändå. Knashund. Som har en jättestor tomt att vara på och får mycket stimulans. Grejen är att ta sig ut på något sätt. Inte att vara utanför. Inte att jaga. Bara lösa problemet med att forcera staketet på något vis. En grej. Smarta och kreativa hundar är kul, men inte helt enkla. Vilket mången Lapskägare fått erfara.
Lillcockern vandrade rakt ut i vattnet vid stranden och skötte sig fantastiskt fint på promenaden. Lapsktanterna ägnade sig åt sitt och harmoni rådde i flocken. Rätt som det var fick Matte se att Násti såg konstig ut. Ur mungipan stack rester av en måltid med fläskkotletter. En vass benbit som legat och blivit lite skör. Inne i munnen fanns en bit till. Násti hade hittat en skatt! Den hade hon myckegt svårt att lämna ifrån sig! Men gjorde det på en skarp tillsägelse. Varpå Matte slängde benresterna ut i vattnet. Vilket hungriga Modji uppmärksammade och ville dit. Men fick inte. Hungriga Modji smög sedan diskret ut på hällen och lyckades med tassen skrapa upp benbitarna mot grundare vatten. Där doppade hon ner hela ansiktet och fick tag i dem. Stående långt ute i vattnet. Utom räckhåll för Matte..... Som hade åsikter. Vilka hungriga Modji totalt ignorerade. Men Modji tuggade noga och det krasade ordentligt, så förhoppningsvis passerar benskravlet korrekt igenom hunden, som vill ge sina knytt en varierad kost. Kreativa och smarta hundar var det ja......
Mattarna njöt längs sjön i det ljuvliga sensommarvädret och hundarna förefölll göra detsamma. En dag att plocka fram när höstrusket rullar in på söndagen. Enligt löfte från vädergudarna.
För att riktigt ta till vara det fina vädret, fredagsmyste familjen i trädgårdmöbeln när skymningen föll framåt åttasnåret. Bananer med skal på grillen, ljuslyktor av olika slag lyste upp lite här och där. Bananerna serverades sedan heta med mörk choklad i bitar som stoppades in i en skåra i bananen och gräddvaniljglass till detta. Hundarna fick varsin stor bit glass och i köket fick Mysjkin slicka rent glasspaketet, med glassbitar kvarlämnade.
Därefter drog sig famijen in och gjorde Mysjkin sällskap, så att han fick göra det han helst vill - sitta i Mattes knä när hon somnar framför teven. Oavsett program. Mysjkin och Matte tillsammans. Ännu.