Onsdagen och torsdagen har präglats av snokträning och snokhänsyn.
Att ännu en snok valt Lapskreviret som sitt är ett faktum och nu är det bara att gilla läget och anpassa sig. Två snokar som gjort samma val tidigare år har gjort korkade val, då Modji tyckt att hon velat ha fart på dem när de mätta och stinna legat på gräset i solen och smält någon stor groda förmodligen. Grodornas antal har minskat drastiskt och salamandrarna har försvunnit på den sträcka av bäcken som rinner rakt framför bara några meter ifrån stugan och igenom Lapskreviret. En mätt och till synes "död" snok har fått Modji att krafsa på den för att se hur mycket liv som finns i den. Modji har velat ha en reaktion och en snok håller dessvärre inte att krafsa på. Modjis sorg har sett genuin ut när Matte har tvingats bära iväg en uppsprättad snok till skogen för begravning.
I förhoppningen om att lyckas bättre med Aili än hennes mor vad gäller snokträning, har Matte lagt sig i Ailis mycket närgångna studerande av den snok som verkar ha bosatt sig mellan stenarna i bäckkanten vid grinden. Aili är en mer ambitiöst lagd hund än mor sin och vill vara till lags på ett lite annat sätt. Varför hon förefaller aningen mer lättränad vad gäller "inte röra snoken!" Än så länge.... Aili bryr sig aningen mer om att Matte blir "tydlig och låter som om hon menar vad hon säger". "AKTA SNOKEN!!!!"
Modjis reaktion är intressant. Hon som är den som ständigt vallat snokar i bäcken! Hon som dödat två och som nyligen sorkhoppade med bravur rakt ner i bäckfåran fylld med vatten och snabbt och effektivt avlivade en stor vattensork! Bar upp den på gräsmattan och funderade över nästa steg när Matte bytte sork mot morot. Modji som grävt sönder bäckkanten under sorkjakten och gett Matte merarbete med stenstöttning och igenfyllande av släntkanten mot vattnet. Modji verkar nu välja att hålla sig utanför Ailis och Mattes diskussioner kring hur nära snoken man får befinna sig. Modji håller koll på vägen när Aili håller koll på bäcken och så gör de enstaka inhopp hos varandra på jobbet när de anser att så krävs. Ungefär så.
Matte är glad att hon hunnit rensa det mesta av det som skall bort ur bäckfåran i form av igenväxning och byggt klart trappen ner till vattnet och förstärkt kanterna med stenar i nuläget. När en osedvanligt orädd snok valt att befinna sig just där Matte rotade med bara händer bland stenar och överblommade kabblekor. Nu när närmare studier kunnat göras så ökar Matte på den tidigare angivna längden på snoken. Den är väldigt lång! Mer åttio än sextio centimeter. En gammal trygg snok som antagligen vuxit upp på platsen och nu har vant sig vid sina revirkamrater.
Att bäckreviret just här är upptaget av denna snok är en klar fördel, kontra om en huggorm valt platsen för god matförsörjning i form av grodor och paddor. Huggorm finns naturligtvis också kring bäcken i hela dess sträckning, men just i Lapskreviret är det upptaget. Även av den anledningen har Matte i alla år tjatat på hundarna att AKTA SNOKEN. Med dålig framgång tyvärr. Men faktiskt såg Matte Modji hastigt backa, när hon var lite för nära snoken häromdagen och den plötsligt valde att slingra iväg. Kanske har just denna snok lärt sig tackla hundarna med åren? Kanske har snoken och Matte gemensamt fått hundarna att respektera snokens närvaro i reviret. Inte för att Matte älskar att ha en snok kring fötter och händer när hon rensar ogräs, men nu finns den här. Som tur är ligger husets ytterdörrar högt och det är knappast troligt att en snok slingrar uppför trappen och in när dörrarna står öppna hela dagarna. Men man vet ju aldrig....
Vid sidan av snokträningen håller Husse på och målar grinden och byter en grindstolpe. Matte har gått med trimmer i flera timmar och snyggat till både i och kring reviret. Matleverans från butiken har inväntats, hundarna har promenerats och det har städats bort indragen sand i stugan. Att ha en bäck och sedan en grusad gång framför ytterdörren ger panerade hundtassar....
Klicka för större bild.
