Sex minusgrader och frost och halkigt var det på torsdagsmorgonen. Matte och hundarna dröjde kvar inne och eldade och försökte få upp värmen i stugan. Familjen var ju borta på onsdagkvällen och det innebar att temperaturen sjunkit till femton grader inomhus.
Så småningom var det någorlunda varmt inne och nollgradigt ute, varför Matte tog med sig hundarna upp i skogen en sväng för rastning, innan färden gick norröver till Norrtälje.
Efter servicen på bilen har den liksom varit orkeslös i uppförsbackar på låg växel. Gaspedalen var i botten och inget hände! Men på raksträckorna bar den sig åt som vanligt. Matte kör inte så ofta, trivs bra i skogen och det dröjde innan Matte insåg att det faktiskt var bilen det var fel på och inte den som satt bakom ratten. Bilfirman kontaktades för en tid sedan och på torsdagen var det dags för ett återbesök.
Matte tog med sig hundarna och tänkte ta en promenad i stan medan bilen fixades.
Matte togs emot på bilfirman och skrev på ett papper om att betala 500:- för kontrollen. En tekniker presenterades för Matte, som tyckte att det vore lämpligast om han själv körde bilen just i uppförsbacke, för att förstå problematiken. Han höll med och satte sig bakom ratten med Matte i passagerarsätet. Närmaste uppförsbacke fanns tvärs över vägen och omedelbart såg Matte att han reagerade. Det gick inte att gasa ordentligt. "Det måste ligga något under gaspedalen." Konstaterade han sakligt. "Gaspedalen tar inte". Nä, just det. Tänkte Matte. Så bra att han också märkte detta! Inom några få minuter var bilen tillbaka vid bilfirman, teknikern klev ur, lutade sig in i bilen och plockade ut en relativt stor sten! Haha!
Ridå.
"Måste jag verkligen betala femhundra?" Frågade Matte vädjande. "Nej,nej! Tuta och kör!" svarade teknikern med ett brett leende!
Den snabbaste och billigaste "bilreparation" som Matte varit med om. Den överträffas möjligen bara av det avgasrör som höll på att lossna och bands fast med grövsta gitarrsträngen, på en roadmovie i Dalarna i slutet på 1960-talet.
Tutade gjorde inte Matte, men väl körde. Till Biltema och köpte ventilatonsgaller till bilrutorna. Nyligen inhandlades en frystermometer att ha på mellangallret i bilen för koll på innetempen. Nu lurar man sig lätt när solen skiner och vinden viner iskall och tror att det är betydligt svalare för hundarna i bilen än vad det de facto är.
Lite sol hann Matte och hundarna njuta vid bäcken innan den sjönk bakom grantopparna och snabbt låg temperaturen nära nollstrecket igen. Det blev bara en kort promenad runt kvarteret och nedanför Argschäferns hus uppe på berget, fick Matte nästan hjärtsnörp! Just som Matte och de tre Lapska passerade släpptes tydligen den förbannade hunden ut på verandan. Ett öronbedövande oväsen kom helt plötsligt rakt ovanifrån och de tre Lapska kastade sig alla tre samtidigt mot infarten till huset. I full försvarsposition! Násti var mest förbannad! Vilken försvarsvilja hon visade! De andra hängde på och för bråkdelen av en sekund fick Matte för sig att den mycket ilskna hunden återigen kommit lös och skulle anfalla Lapskflocken. Det hände när Modji var fem månader gammal.
Matte blev jätterädd. Minst lika rädd som sina hundar. Men försökte lura dem så gott det gick och försökte spela Allan inför dem. Försökte låtsas som ingenting och krävde följsamhet av sina hundar samt tystnad. Någon uppe i huset reagerade snabbt för ovanlighetens skull och fick in hunden igen. Senast en mycket snöig och halkig dag i januari, mötte Husse och hundarna denna mycket obehagliga hund med sin matte med väninna i en korsning och för att kunna hålla kvar den stora och våldsamt skällande hunden kastade sig den äldre damen ner i diket. Assisterad av väninnan. Husse gick vidare och hade ingen möjlighet att ta reda på hur det gått för "de två äldre damerna i diket med den förbannade hunden", som han uttryckte det.
Detta är inte kul. Mattes hjärta fick sig en knuff och gjorde sig påmint.
Man pratar mycket om hanhundilska bland hanhundar. Man pratar inte lika mycket om tikilska bland tikar. Här är ett lysande exempel på en hund som verkligen hatar alla tikar. Men hon är inte så förtjust i killar heller. Möjligen kastrater. En tröst är att hunden börjar bli till åren.... Men hon lever nog länge på ren ilska. Ägarna är också till åren och hunden är stark och arg. Vad som helst kan hända.