Söndag.
Ännu en dag med varslat åskväder fram på eftermiddagen. En svalare och behagligare morgon än på länge, efter en sval natt! Ljuvligt att slippa sova i svettfuktiga lakan! Energin återkom! Krafterna kom tillbaka! Här skulle dagen tas tillvara så gott det gick innan åska och regn anlände.
Lapskflocken begav sig till golfbanan och det hade många andra också gjort. Parkeringen har varit förvånansvärt välfylld även de hetaste dagarna, men det finns gränser tycker Husse, som hade velat nyttja sitt i fjol erhållna "gröna kort" mer denna sommar. Hundarna bands upp i skuggan bakom driving rangen där en rad bollpilar både är vackra, samt praktiska för hundskugga. Husse hämtade två korgar med bollar, trettio i varje och gav en till Matte. Samt en golfklubba. Matte sällskapsslår bredvid Husse och har inte gått kurs och tänker inte bli golfare, men det är kul att tävla mot sig själv och försöka nå längre än de tio meter som känts som en övre gräns hittills. Att träffa bollen var inte helt lätt till en början. Att sedan få den bort från mattan mer än ett par meter rullande på marken, kändes helt omöjligt! Ute på gräset finns avståndsmarkeringar och döm om Mattes förvåning när den tredje slagna bollen inte bara rullade ut på gräset och några meter, utan tog höjd i en snygg båge! Rakt fram!!! Inte i en diagonal lite spontant bortåt kanten. Matte började komma underfund med ett och annat tydligen. Husse tittade upp och såg bollen. Matte såg den inte. Den var för långt bort? Eller vart gick den? "Snyggt!" sa Husse! "Femtio meter!" ??? Jo det var faktiskt så. Matte lyckades slå en golfboll femtio meter bort och rakt fram?! Vilket inte är mycket att komma med på banan för all del. Men ett personligt rekord som Matte var mer än nöjd med. Tre bollar kvar och då fick Matte överta Husses klubba och slog sjuttiofem meter! Matte fick hybris! Satsade för hårt och de två sista bollarna gick långt, men inte lika långt. Modji brydde sig inte det minsta, utan vilade med huvudet platt efter marken. Men Aili låg där mäkta imponerad med huvudet högt och öronen spetsade! Heja Matte! Husse påpekar att Matte använder en "järn-nia". Den hon lånade av honom och satte en boll på sjuttiofem meter med var en "järn-sjua".
En lunch fick avlsuta vistelsen vid golfbanan och hundarna fick per omgående en stor balja vatten serverad av den trevliga personalen.
Nu var Husse och Matte igång, de mörka molnen hopades över skogen och Husse tog fram gräsklipparen för första gången efter Midsommar. Nu var det blomstjälkar och grova blad som fått fart av regnandet och att kalla ytan gräsmatta var väl en överdrift. Snyggt blev det! Jämnt och grönt och vad det gröna bestod av var rätt egalt. Matte hängde tvätt på Punschverandan när det började mullra i fjärran. Snabbt drog åskvädret in och regnet forsade ner under en rätt kort stund. Det blev bara två mm. Men väldigt vått och väldigt fuktigt!
På kvällen hade temperaturen gått ner till behagliga nitton grader och Matte tog äntligen en långpromenad med hundarna! Ingen powerwalk, men fort nog för att Modji skulle småtrava och Aili gå med lååånga kliv. Hon har ett härligt steg den tjejen! Långa och utsträckta steg, med driv som sin Mormor Násti! Hem kom Matte genomsvettig med tung andning en timme senare. Då var det bara sexton grader! Jätteskönt! Men luftfuktigheten låg på obehagliga 94%! Mindre jätteskönt. Kallsvettig Matte, men nöjda hundar.