Tidigt torsdag morgon.
Lite före klockan sex vaknade Matte av något som lät som åska. Ute blåste det kraftigt och träden vek sig. Inget träd låg över huset i alla fall. Mer kunde Matte inte se. Efter ett kort strömavbrott på onsdagkvällen fungerade elen i huset. Vad som orsakat braket eller smällen eller vad det nu var vet inte Matte. Det var inte snöras från taket. Snön ligger stadigt där.
Matte slog på datorn och möttes av att Ukraina nyss invaderats av Ryssland och explosioner hördes i Kiev och flera andra stora städer. Putin varnade världen i ett tal i natt att om någon utifrån ingriper kommer det bli "konsekvenser som aldrig tidigare skådats". Nyheter vid femtiden i morse.
Tankarna snurrade. Matte vaknade av något av en åskknall, samtidigt som många människor i ett land inte särskilt långt borta vaknade av beskjutning. Även i Lviv nära Polen ljuder flyglarm nu. Flygfält bombas. Det är krig i Ukraina. En stor invasion sker i hela Ukraina av Putin, som uppmanar Ukraina att lägga ner vapen. Stor sorg. Matte föddes några få år efter andra världskrigets slut. Det kalla kriget präglade många år framöver. Det tog slut. En lättnad. En generation varade lugnet. Nu är Matte gamal och nu är det slut på lugnet i Europa. Stor sorg. Först pandemin och nu en galen gangster som mördar grannen som vägrar älska honom. Ännu en galning med storhetsvansinne.
Sorg. Ett hoppfullt och framåtblickande Europa finns inte mer. Besöket i Moskva under glasnost och perestrojka, med människor som blickade utåt - från Sovjet, minns Matte väl. De första ryska bilarna i Stockholmstrakten. Slut på Sovjet. Men inte för evigt uppenbarligen. Tankarna går till Ukraina och övriga länder som Putin vill återföra till "sitt Ryssland" där han anser att de hör hemma. Där han skall vara storfurste.
Svalbard - Spetsbergen - den öde gruvstaden Pyraminden, tillhörigt Ryssland.
Ukrainska arbetare hade målat alla verandor på de renoverade röda husen i blått och gult!
De egna färgerna och ett tecken på frihet.
Ett starkt minne från juli 2012.
Helt irrelevant känns nedanstående text. Men livet går vidare och så även vardagen i Lapskreviret.
"Det är synd om människorna". Skrev August Strindberg 1902.
Onsdag kväll.
Träningsgruppen tränade i den gamla sjukhuskällaren. Hundarna bands upp i rörinfästningar på rad i en korridor. Två Lapsktikar varav en löptik, tre Lapska hanhundar, en Goldenhane, en Labbehane och en Jaktlabbetjej. Aili har löpt i en vecka nu. Hon har efter valpkullen haft den goda smaken att gå över till att löpa en gång om året, från att ha haft ett drygt halvår mellan löpen. Ailis son Sumo är två och ett halvt år gammal och hans matte tyckte att han skulle få chansen att träna tillsammans med en löptik. Alltså köra ett sök i par med sin löpande mamma. För att förhoppningsvis visa att den störningen inte på något sätt skulle störa ut honom.
Träningslokalen består av många rum av olika karaktär och fyra figuranter gömde sig i fyra olika rum. Sedan skulle Aili och sonen Sumo söka av varsina rum, medan släktingen satt nära intill och tittade på. Figuranterna hade gömt sig klurigt och svårfunnet, vaför varje sökuppgift tog tid. När Sumo sökte fritt i ett rum satt Aili kopplad vid ingången och tvärt om. Sumo skötte sig med bravur och gjorde vad han skulle och hittade och markerade sina figuranter. Utan att visa minsta intresse för morsan som löpte och satt intill och tittade på.
Aili ägnade sig åt jobbet även hon och visade inget intresse alls för publiken nära inpå, bestående av flera hundförare och en hanhund. Tidigare på dagen hade Aili tydligt visat att den äldre Dvärgpudelhanen på en granntomt var MYCKET intressant! Gå förbi ville hon inte alls! Gå in till honom föreföll mycket attraktivare. När det kom till jobb/träning valde hon dock att fokusera fullständigt på uppgiften och inte alls på de fem närvarande hanhundarna. Gott så!
Modji fick ett stort frisök med fyra gömda figuranter och med sitt på äldre dagar långsammare söktempo, missade hon ingenting i vittringsväg! Snyggt jobbat!