För den som undrar kan Matte berätta att Nástisonen Mánnu funnit sig väl till rätta i sitt nya hem. På FB har hans nya matte lagt ut underbara bilder på honom, liggande nära, nära med "bästisen" Finska Lapphundblandisen Cippi. Samt på Mánnu lös på härliga skogspromenader. Han har stressat ner i den lugna miljön och förefaller trivas väldigt bra med sin mycket hundkunniga familj. Husse och Matte ser fram emot att så småningom träffa honom igen på en träning. Mánnus ätteläggar har nu flyttat till sina nya hem och tiken samt två hanar bor i Danmark, tre småpojkar bor väl utspridda i Sverige. Aktiva, snabba/pigga och nyfikna valpar med förmåga att koppla av, som lever upp till uppfödarens och sina nya ägares förväntningar. Ljuv musik i Mattes öron!
En fråga som återkommer: Varför placeras så många Lapska hanhundar om när de är kring 1½ år! Varför upplever så många att deras "tonårsgrabbar" blir för jobbiga på olika sätt? För mycket hund. Kräver mer sysselsättning, klarar inte att vara ensamma långa dagar? Jobbar man inte med hundarna? Är de ensamma varje dag många timmar i sträck? Ingen dagmatte? Inget hunddagis? Lagen mot att regebundet lämna hundar ensamma hela dagar? Varför blir det så här? Mer sällan tikar? Har man fel ställda förväntningar vid införlivandet av en Lapsk kille i familjen? En rastypisk hanhund av en arbetande hundras kanske kräver mer av sin ägare än vad man trodde när man köpte sin valp? Hundarna är det förmodligen inget större fel på, då skulle närbesläktade tikar också behöva nya hem i samma utrsträckning, så varför blir det så här? För en del.
Väldigt många killar i tonåren upplevs som just tonåringar och inte som några som helst "problem" av sina familjer. Slynglar som växer till sig och med rätt hantering blir underbara vuxna hanhundar. Husse och Matte är inte ensamma om dessa funderingar. Som inte är rasbundna. Många raser med arbetarbakgrund "drabbas" av att behöva nya hem och ofta hanhundar. Alla som vill ha en specifik ras kanske skulle tänka till en gång extra. Vad har rasen för bakgrund? Jakt? Kamp? Vallning? Vakt? Larmande vakthund? Inte så konstigt kanske att hunden är skällig, drar på vilt, jagar/vallar eller gärna fightas med andra hundar. Behöver jobba och skaffar sig jobb när den inget får.
På tisdagen fortsatte Matte motionerandet med hundarna. Lite löst spring i skogskanten och därefter en lång moppepromenad med nyladdat batteri. Efter lite inomhussysslor bytte Matte kryckorna utomhus mot gåstavar och tog med hundarna på en rask promenad runt kvarteret. Som förr. Det kändes gott! Utan kryckor inomhus under två dagar kände sig Matte förhållandevis stark i det opererade benet med gåstavarna i stället för kryckor. Bestämde sig därför att övningsköra med sig själv på vägen utanför huset. För första gången på flera år kom Matte in i bilen utan problem! Att köra gick bra, men kändes ovant. Högerbenet samarbetade bra och det bådar gott. Snart kan Matte, efter sex veckor låst i skogen dagtid, rulla iväg i sin egen bil.