Söndagen tillbringade Lapskflocken hemma i trädgården. Hundarna fick varsina frysta märgben och hade att göra i flera timmar med dem, innan de ansåg all märg urslickad. Modji placerade sig mitt på gräsmattan och Aili tyckte att högst upp på infiltrationskullen, med god utsikt, var en bra plats. Färdig först var Aili, som sedan satt tätt intill mor sin och väntade ut henne. Modji brydde sig inte det minsta om att Aili satt så nära och Aili bara satt som en staty och väntade. Helt passiv. Men intresant nog reagerade hon, när Matte så småningom tilltalade henne, bara genom att säga hennes namn. Aili reste sig och gick långsamt därifrån, tillbaka upp på kullen och sitt eget ben. Kanske fanns det ändå lite kvar där. Mattes röst fick henne medveten om att det hon gjorde kanske inte var helt acceptabelt. Att leva i en hundflock, om så bara med två hundar, bjuder på många tillfällen till studier av hundars beteende. Om man är intressrad av det. Det är Matte.
Många gånger lägger nog vi människor oss i fullständigt i onödan, av rädsla för konflikter hundar emellan. Men friska och sunda hundar försöker i görligaste mån undvika direkta konfrontationer. Ibland kan vi i stället öka spänningar genom att blanda oss i. Modji är en hund som sedan mycket unga år valt att vända ryggen åt dem som provocerat henne. Bokstavligt talat. Endera har hon bara vänt sig om eller lämnat platsen. Till och med när Matte hade vissa åsikter när Modji uppfört sig illa som relativt litet knytt. Matte uppskattade inte att hon släpade ut vedträn på ryamattan och agerade flismaskin nämligen. Då gick Modji helt sonika iväg och satte sig att på håll studera sin Matte. Lugnt och med spetsade öron. För att sedan ltugga på något annat som Matte gett henne.
Modji har aldrig varit inblandad i någon form av konflikt med någon hund. Aili har aldrig fått någon respons på sina tonårsfasoner kontra sin mamma. Ingen annan har heller brytt sig. Varför Ailis juvenila provokationer alltid har runnit ut i sanden och hon har lagt av tämligen snabbt. Ingen har ju ändå sett henne. Vilket är ett bakslag för en pubertal provokatör. Aili kan ännu försöka provocera sin mor, som i de situationerna agerar just så som en trygg och säker hund bör reagera. Hon ser inte, hör inte, låter sig inte provoceras. Står över detta. Matte ser och hör däremot och tolererar inte att Aili som vuxen uppför sig illa mot de äldre/sin mor. Tjafs i flocken tolereras inte. Var och en sätter sina regler för umgänget i sin flock. Hundarna har sin egen rangordning och i en större flock är det olika individer som styr i olika situationer. I en människo- hundflock måste det i slutändan vara en människa som sätter ramarna och skapar grundregler för hur detta flockliv skall fungera.
Medan hundarna levde sitt hundliv med sina märgben, rensade Matte ogräs och gödslade. Husse pysslade med veden och tog sedan med hundarna på "Mopperundan" innan middagen. Under dagen slappade även Husse och Matte och fikade, sittande på renskinn på altanen. Det stora torkade skinnet från en vuxen ren, räcker för både Husse att ligga och vila ryggen på och två hundar samtidigt. Appropå renar så finns det ännu två hanvalpar kvar, Modjis barnbarn längst uppe i norr.