Onsdag.
Matte tog med hundarna till golfbanan mitt på dagen. Den enda platsen som förhoppningsvis inte bestod av isgata! Där fick de springa fritt tillsammans med Matte som inte sprang, utan promenerade. Gräset lyste saftigt grönt och hundarna hittade färska harpluttar överallt. Násti var den som åt konstant och halkade efter. Var i sin bubbla och knappt kontaktbar. Rätt som det var blev hon varse att resten av flocken befann sig långt ifrån henne och då kom hon ikapp. För att börja beta harpluttar i gräset igen. Inte så kul, men hon måste ju få vara lika fri som de andra två. Modji åt en hel del även hon och Aili testade, men hade inte tid! Hon kutade hit och dit och njöt av att springa fort och mycket!
Matte promenerade omkring i en timme och när Lapskflocken närmade sig klubbstugan började några små snöflingor falla. Det blev snöflingor som lovikkavantar med en gång och hundarnas ryggar täcktes. Mate fotade vitryggade hundar på grönt gräs i tilltagande tätt snöfall. Komna fram till bilen ett par minuter senare var marken redan täckt av snö! Bilen igensnöad! När Matte och hundarna kom hem 25 minuter efter fotot på hundarna på den gröna gräsytan, låg det redan två centimeter snö på marken! Lite blöt snö som fastnade på alla träd. Det såg ut som ett julkort i skogen! Snabbare väderomslag och övergång från total barmark till ett snötäcke har Matte sällan skådat!
På kvällen tränade familjen i fordonshallen i Vargmötet. Skönt med halkfritt underlag för både hundar och förare. Temperaturen sjönk dessutom rejält under kvällen. Men kallt var det trots tak över huvudet, då hallen inte är uppvärmd.
Upplägget för de flesta hundarna denna kväll var fyra figuranter och ingen facitgubbe. Föraren hade ingen aning om var figgarna var gömda och de skulle plockas fram. Man måste kunna fastställa vittringskällan och gömstället. Det räckte inte med att ropa till en osynlig figge högt uppe på en maskin att belöna med rösten! Man måste klättra upp och kolla om någon låg däruppe. Sökuppgiften var alltså mycket realistisk. För egen del var Matte gömd på lite olika ställen, då gömställena byttes mellan ekipagen för att ingen skulle veta. Matte satt bl.a. gömd så att enda vägen fram för hunden var längs med en trave ihopbuntade flexikabelrör, vilket inte är ett självklart underlag för alla hundar att beträda. Men den Lapska killen som hittade Matte hopade upp på bunten och tog sig fram hela vägen utan tvekan. Duktig K.! Han tvekade inte heller att stå på detta halkiga och instabila underlag och skallmarkera tydligt och bra!
Násti jobbade som vanligt med stor arbetslust och hennes skallmarkeringar är kanonbra! Av säkerhetsskäl är Nástis figgar numera placerade lågt, då hon inte förstått att hon är lite till åren och inte skall klättra upp på grävmaskiner för att nå figgarna i hytterna längre! Det räcker att stå nedanför och skälla mot hytten faktiskt. Men Nástis mamma Gázzi var likadan. Man skall komma ända fram till figgen och då måste man klättra även på halkiga fordon! Alltså - inga höga figgar för till åren komna men arbetsglada arbetsmaskiner. Som förare måste man tillrättalägga för att hundarna skall kunna fortsätta jobba på ett säkrare sätt, så länge de vill och orkar jobba. Den dag de inte gör det, är det helt andra beslut som skall fattas.
Eftersom Matte kör två hundar en träningskväll måste gracerna fördelas tidsmässigt. Därför valde Matte tre figgar och en facit. Visste inte var figgarna var gömda och Facit kunde styra upp lite, för att inte söket skulle ta för lång tid om Matte skulle fastna. Modji jobbade bra i god fart och fyndade sina figgar utan problem. Denna vecka var hon inte alls den slarvmaja hon var förra veckan! Snyggt jobbat alltså.
Aili fick åter en utvald figge vars handske hon fick lukta på. Övriga tre figgar var utspridda i området. När Aili startades på sitt sök vid ingången valde hon direkt att sticka till vänster och in mot långsideväggen där den utvalda figgen var gömd. Där i närheten fanns även Husse gömd, men det visste inte Matte. Aili hittade Husse och struntade helt i honom. Sökte vidare mycket tydligt på den vittring som fanns i vanten. Brydde sig inte alls om övriga vittringar i lokalen. Till slut hittade Aili möjligheten att ta sig in till figgen via bunten med flexikabelrör. Hon flög upp och sprang grensle längs med bunten under ett stort rassel! Fort gick det och Aili såg ut som en tax. Fram till figgen och belöningen! Figgen tog sedan med sig Aili ut och återfick sin vante under överinseende av Aili. Mycket snyggt och säkert jobbat av Aili!
Matte har valt att inte blanda in någon skallmarkering ännu, just för att Aili inte skall göra det bekvämt för sig i liknande lägen och ställa sig och avståndsmarkera med skall så snart det blir knepigt att ta sig ända fram till figgarna. Många lär in markeringarna samtidigt som hunden får börja sökträna, även om de lärs in som separata moment så sker det samtidigt i stegringsplanen för utbildningen. Husse och Matte väljer att träna in söket under lång tid utan att blanda in någon markering. Har med tidigare hundar väntat så länge som möjligt. Går man kurs måste markeringssätt vara fastställt vid en viss tidpunkt på grund av tidsbrist.
Aili tränas lite annorlunda, eftersom hon inte skall gå räddningskurs på grund av sina ägares ålder. Det är alltid roligt att testa något nytt! Matte kör sitt eget race helt och hållet med Ailis utbildning och det kan ju inte bli mer än fel. Då får man göra om på något annat sätt. Man måste i alla fall prova. Aili körst ofta sist av alla hundar för att hon skall vänja sig vid stora mängder gammal vittring och gamla/använda legor.
Tack alla för en givande träningskväll!