Söndag.
Ännu hade de inte öppnat golfbanans stora bana enligt hemsidan. Lapskflocken begav sig dit för att få ännu en fin promenad på mjukt underlag, med lösa hundar på stora öppna ytor med god översikt. Solen sken, det blåste kraftigt/"friskt" och det var vår i luften! Efter lördagens mer stillsamma tillvaro på kalas, var det skönt för både två- och fyrbenta att röra på sig och vara utomhus. Trots att Matte går stadigt utan käpp valde Matte att ta gåstavarna med på promenaden. En tendens finns att snedbelasta lite när tröttheten kommer och framför allt i motlut. För att gå rakt och med lika tyngd på båda sidorna känns stavgång lämpligt nu. Dessutom blir farten högre med stavarna! Bättre konditionsträning.
Hela flocken njöt i stora drag och benen gick liksom av sig själva, när det långa motlutet från parkeringen avverkats. Dagens runda sträcktes ut ända mot den bortre gränsen av golfbanan och hundarna njöt påtagligt av att få ta del av nya marker. En stor damm finns här och Aili blev omedelbart varse de tre änderna! Mycket jaktinstinkt finns det där! Men hon lät sig styras utan problem och flocken rastade en stund här vid dammen i det fina vädret och här blåste det inte! Husse sträckte ut sig på en väldränerad slänt ner mot vattnet och vilade ben och rygg. Hundarna utforskade tillflödet till dammen, genom att vada omkring i vattnet, som bitvis nästan nådde bröstkorgen på dem. Även strandkanten utforskades och även om det fanns en stor nyfikenhet på änderna, så lämnades de ifred. Matte hade förbjudit - "inte röra", vilket respekterades. Änderna föreföll trygga där de simmade och kollade in hundarna. Matte fotade. En av bilderna ligger nu på startsidan.
Så väldigt långt stopp blev det inte, då kaffetrmosen lämnats hemma och snart var Lapskflocken på väg vidare. Hundarna visade att de var klara med sitt vattentraskande och markkylan började tränga igenom Husses jacka.
Söndagen tillbringades sedan hemma på tomten med utevistelse hela dagen. Husse klöv ved och Matte städade. Hundarna hade varsitt märgben/soppben att roa sig med och det blev många timmar då de låg på gräsmattan och gnagde intill varandra. En nöjd flock drog sig in i stugan i kvällningen och snart var dagens middag klar.
Måndag.
För fjärde gången begav sig Matte hemifrån en tidig måndagmorgon, för att tänja och böja stela leder i varmt vatten. Vattengympan har gett bra resultat och Matte har åter kontakt med sina fötter, vilket underlättar strumppåtagande. Träningen är anpassad med lämpliga rörelser för gåapparaten. Matte fortsätter att träna regelbundet två gånger dagligen, efter de instruktioner som gavs vid utskrivningen från Orthocenter på Löwenströmska Sjukhuset.
Matte inser att hon har haft stor tur. Alla har inte haft det och det är inget man kan ta för givet, att bara för att det gått väldigt bra att byta en höft, skall det gå lika bra att byta nästa. En lika gammal ny protes i en patient ett år yngre än Matte, har inte satts in lika smidigt i januari på ett sjukhus. Såret vätskade och två amulansfärder till akuten blev resultatet efter hemkomsten. Nu är en rollator en nödvändighet. Matte är oerhört tacksam för att ha haft sådan tur, att hon nu kan vara ute och gå med sina hundar igen. Över att ha fått livet tillbaka. Ingen självklarhet. Så fort man sätter kniven i en patient kan det gå åt skogen om man har otur.
När Matte kom hem blev det en gemensam fika innan Husse åkte till gymmet för att jobba lite med rygg och ben. Man får inget gratis. Vill man kunna hålla igång trots tilltagande ålder, får man jobba för det. Med två hundar i flocken kan man inte sätta sig ner och dega ihop. Oavsett ras och är det två Lapska är det definitivt en omöjlighet, om harmonin i flocken skall bestå och hundarna skall vara lyckliga och nöjda.
Husse hade tagti en skogspromenad med hundarna medan Matte vattengympade och hela eftermiddagen tillbringades sedan ute på tomten. Matte försökte ta det lite lugnt med den nybearbetade kroppen, men lite beskärning här och skräpplockande där blev det ändå. Dock med vilopauser i en renskinnsförsedd stol, med lite läsning mellan varven. Solen sken men det blåste svinkallt och kraftigt om man inte hittade någorlunda lä i ett hörn. Modji och Aili ignorerade blåsten, där de skavde av det allra sista från sina märgben på gräsmattan.