Fredag.
Matte var uppe tidigt och kom iväg med hundarna tidigt nog för att eventuellt få vara ensam med dem vid den lilla sandstranden uppe vid den närbelägna sjön. En strand som med åren och allt fler permanentboende kommit att kallas "hundbadet". Trots gungställning och annat för barnen.Vilket innebär fler hundar och lösa hundar och Matte vill inte ingå i en stor och blandad hundflock med okända hundar.
Modji och Aili fick nu promenera okopplade på stigen genom skogen längs med stranden. Kontrollerat och nära Matte. Något de är vana vid här. Stranden låg öde och Matte tog med sig hundarna kopplade ut på vatten djupt nog för att tvinga dem att simma lite. För nerkylning inför en förväntat het dag. Snart dök nästa badhund upp. Den hade just varit ute och simmat med sin matte vid klipporna ett stycke bort. Ekipaget gick vidare hem till den närbelägna stugan lämnande en husse kvar. Matte som stod ute i vattnet med sina hundar fick sällskap av en husse som skulle fylla dunkar med vatten för vattnande i trädgården. Att bara stå i vatten upp över magen kyler ner hundarna fint. Ljumskar och mage kyls ner effektivt och därmed hela hunden. Även Matte svalkades av behagligt. Hundarna mådde gott när de kom upp ur vattnet! Modji ville leka! Stranden var öde och sikten runt om god. De släpptes lösa en stund för lek. Även på stigen tillbaka längs stranden fick de vara okopplade och Modji kesade som en kalv utsläppt på bete! Aili rycktes med av sin mors lekfullhet och båda skuttade som unghundar framför Matte på stigen! Tolv och sju år gamla och lyckliga och avsvalkade.
När de kom hem sträckte de ut sig i solen och att de njöt var uppenbart. Hela förmiddagen satt fukten kvar i pälsen, som nu fällde mer än någonsin och Matte passade på med dubbelkammen.
Dagen blev het som förväntat och i skuggan var det tjugoåtta grader igen. Matte fick ett gäng stalkers i form av bromsar som följde efter och anföll! Stooora bromsar! Stora bulor blev det på benen. Modji fick en inkräktare i sitt minirevir i skuggan. Tätt inpå raden med rhododendron intill den nu nästan uttorkade bäckfåran. En stor snok ockuperade området och låg där i hela sin längd, just där Modji brukar ligga. Men den hade tämligen otydliga vita och liksom utsmetade fläckar i nacken och Matte kände sig inte tvärsäker på att det var en snok. Alla huggormar har inte zickzackband på ryggen. Nu låg den i skugga bland gamla löv och för säkerhets skull skrämde Matte bort den. Modji visade tydligt att hon berövats en favoritplats och gick inte tillbaka. Att den fanns i närheten förstod Matte av hundarnas uppförande att döma. Den hade hållit till längs bäckfåran sedan morgonen, men Matte hade tidigare inte kunnat upptäcka den. Här brukar snokar trivas och hittills har det utan tvekan varit just snokar. Med mycket tydliga gula till vita olika stora fläckar i nacken. Nu var det första gången som Matte kände sig lite tveksam.