På söndagen gick inte Matte någon promenad, satt på en stol och fikade och snackade hund, medan hundarna rörde på sig på torptomten. Så på måndagen måste Matte ut och röra på sig för eget välbefinnande! Solen sken och golfbanan var snötäckt, så dit begav sig Matte med sina tre Lapska Vallhundar. Ingen skidåkare var ute, däremot två med Matte jämnåriga hundägare, som just återvände till sina bilar. Matte kunde alltstå vandra ut över vidderna med sina tre hundar lösa, utan att vända sig om stup i kvarten för att se vem som närmade sig bakifrån i skidspåret.
Från parkeringen går man söderut. Rakt mot solen så här mitt på dagen och rakt bort mot det stora och sjörika Tärnanområdet. Ett naturreservat som gränsar till golfbanan, varför här alltid är fullt med viltspår. Vargflocken som bildat revir här hittade säkerligen byten i anslutning till de stora gräsytorna och vargspår fanns här frekvent under åren då detta var ett vargrevir. Nya stora spårstämplar från hunddjur finns här åter. Varg är inte konstaterat. Men tydliga älgspår kunde Matte se på många håll denna dag. Även så rådjursspår och harspår. Vildsvinen hålls ute med dubbelradigt och lågt sittande elstängsel.
De stora och klippta gräsytorna var täckta med snö, vars skarsnöyta bjöd ett motstånd när Matte tog sig framåt. Dagsmejan tinade ytan under några timmar dagtid och med de senaste nätternas temperaturer ner mot tio minus frös ytan till ett hårt skal. Som lätt bar de tre Lapska som rörde sig i flytande trav och ibland utsträckt galopp över vidderna. I närheten av Matte. Så vackert att se! Även Násti höll god fart trots att trettonårsdagen närmar sig i april. Hon har vunnit flera utställningar just på sina fantastiskt fina rörelser! Med bevarad vikt på 15 kilo rör hon sig med lätthet och stor smidighet ännu. Matte rörde sig dock inte med vare sig lätthet eller smidighet över den tunna skarsnön. Hon klev igenom på varenda steg och var tacksam att snödjupet inte var större än 5-10 cm.
Mot solen och mot skogen "kämpade" sig Matte långsamt uppför den långsträckta höjningen, mot bergigare områden där naturreservatet tar vid. Solen fick den hårda snön att gnistra och vyerna stod inte låglänta fjällområden långt efter! Nere i dalgången lämnade Matte fjällstationen, förlåt klubbstugan, bakom sig, där den låg så fint vid den lilla sjön! Det började kännas i sladdriga lårmuskler och Matte lättade på halsduken och drog ner blixtlåset i jackan. Hundarna stannade med jämna mellanrum och smaskade i sig harpluttar, i solbelysta och barmarkade slänter längs golfbanans kanter. Matte intervalltränade och vände ansiktet mot solen och bara njöt! Låtande Lapsktrion få bestämma tempot fritt, så länge de höll avtalat avstånd till Matte, som var försedd med både visselpipa och godis. Tränande avståndslydnad och inkallningar under den fejkade fjällvandringen.
Vad som började som uppför slutade som nerför! Men med solen i ryggen. Längs det väl uppåkta och isiga skidspåret, tunggick Matte i en smal tarm mellan två skogbevuxna höjder tillbaka ner mot sjön. Efter att ha avverkat en runda på golfbanan. Mjölksyran började kännas i benen som trots utförslöpan började kännas trötta. Varje steg bar igenom skaren. Skönt trötta! Tecken på effektiv motion.
Fjällstationen/golflubbens byggnad badade i sol nere vid sjön och när Matte passerade en liten bod intill parkeringen, kunde två flugor ses njuta av solvärmen i den i övrigt tvågradiga temperaturen som rådde i skuggan. De vandrade hit och dit på den vita dörren. Matte hejdade sig och insåg potentialen hos den lilla trätrappen vid söderväggen. Lagom stor för tre Lapska Vallhundar och deras Matte att vila på efter en timslång fjällvandring. Så här blev Matte och hundarna sittande. Som vid sin fjällstuga vid sjön, njutande av sol och vita vidder! Helt underbart skönt och vackert. En helikopter störde friden till och från, genom att i varv efter varv återkomma över området som om den sökte efter något. Kanske för Matte osynliga kraftledningar över skogen bortöver. Aili tittade nyfiket vid första passagen på låg höjd, men sträckte sedan ut sig och somnade intill sin mormor. Modji låg intill Matte och höll koll när resten av flocken blundade och mådde gott. Modji är familjens vakthund. En självpåtagen uppgift som alltmer delas av henes dotter Aili. Gamkärringarna Násti och Matte kan känna sig trygga när flocken är ute och låtsas att den är i fjällen. Sportlov för pensionärer på hemmaplan, med lite fantasi.