Måndagen blev en mellandag med lite mer välbehövlig vila. Solen sken och under natten hade snö fallit och landskapet var julkortsvackert! Tio minusgrader fick familjen att dröja lite med att pallra sig utanför dörren. Hundarna fick skogspromenera med Husse och Matte matade småfåglarna. Snö borstades undan kring huset.
Tisdag.
Ett dalagäng med Lapska sökhundar gjorde familjen sällskap under dagen. En heldagsträning var planerad i kulvertar och källarutrymmen under en skola i Täby. Nyttig inomhusträning en dag med tio minus på morgonen kändes inte helt fel. Närvarade gjorde bland annat Ailis kullsyster Saivi.
Hundarna bands upp på olika ställen där de gavs möjligheten att koppla av under dagen. Med kartonger i ett förråd kunde avgränsningar göras för lite lyakänsla och nedvarvning. Hundarna måste få rätt förutsättningar för att kunna koppla av. Det underlättar om de inte känner sig utsatta och uttittade. Med förarens pinaler intill sig vid den temporära viloplatsen brukar det fungera bra. En gammal van ryggsäck kan innebära trygghet och visshet om att Husse/Matte kommer tillbaka. Det är en god idé att tidigt träna hundarna vid att vara uppbundna under tystnad. En konstant skällande hund tröttar ut både sig själv och sin omgivning. För hundens egen skull är det klokt att vänja den vid att tryggheten finns där den egna fällen ligger eller där ägarens pryttlar placeras. Inte nödvändigtvis inne i bilen. Det är inte alltid bilen är tillgänglig som liggplats under träning eller skarpa uppdrag.
Så dagens första träningsmoment var att slå läger på ett för hundarna lämpligt sätt.
Matte gick sedan och gömde sig längst bort i träningsområdet i ett fläktrum och de gästande ekipagen, som aldrig sett området, fick en i sänder söka igenom både kulvert och källare, vilket tog ca tjugo minuter för var och en. Alla de tre Lapska skötte sig jättebra och skallmarkerade Matte vid fynd! Husse styrde så att söket avslutades i fläktrummet.
Skolan var julstängd och träningsgruppen kunde fika uppe i dagsljuset i entréhallen och en rörmokare dök upp och föreföll inte tycka att det var det minsta konstigt att ett gäng hundförare i dammiga kläder satt där och fikade! Inte heller att han möttes av ett gäng uppbundna hundar nere i källaren som skällde ut honom. Han hade ett jobb att göra och vad andra gjorde rörde honom inte i ryggen.
Träningen fortsatte på eftermiddagen och nu fick de besökande hundarna göra frisök på två figuranter i kulverten. Här finns mängder med föremål som hindrar framkomsten och små "grottor" in genom väggarna ut i omgivande berg. Mörkersök med utmaningar alltså. Här kommer den Lapska Vallhundens självständighet väl till pass.
Familjens egna hundar fick varsina frisök även de. Aili fick ett snarlikt sök som sin syster och övriga besökare, men för Modjis del valde Matte att få två figuranter klurigt placerade och en facit. Matte ville inget veta i förväg, för att träna hundläsande. Modji tog sig an uppgiften med stor självständighet och dissade Mattes tankar om i vilken ände av området söket skulle börja. Modji talade omgående om för Matte åt vilket håll det var meningsfullt att starta sökarbetet. Varför öda tid på att gå runt hela området, när Modji så tydligt visade var hon fick vittringen? Ganska omgående hittade Modji en figurant i ett hörn bakom ett mindre konstgjort träd. Modji jobbade sedan vidare helt på egen tass och sökte igenom hela kulverten, för att återvända till området kring den första legan. Där arbetade hon en god stund på en vittring och lokaliserade figuranten till slut, liggande på rören strax ovanför den första legan bakom trädet i hörnet. Vittringarna slog i varandra och från den högt placerade figgen drog vittringen iväg under taket och längs väggarna över stora delar av kulvertsystemet. Klurigt blev det och Modji fick jobba med både kropp och knopp! Hon löste uppgiften mycket bra. I sökarbetet är en självständigt arbetande hund en stor fördel och det gäller att bevara denna självständighet i rasen. Men jobbar man hårt på det kan man ta ifrån även en självständigt avlad hund dess självförtroende och initiativförmåga.
Násti visade upp att även en äldre dam på drygt tolv år kan gilla att jobba självständigt! Hon tog sig som vanligt an sin uppgift med stor arbetslust och varken viljan eller orken tröt! Men så väger hon inte mer än 14,5 kilo och hålls i form med regelbunden träning.
Avslutningsvis fick besökarna en gemensam uppgift där det gällde att samarbeta för att hitta Matte. Hon hade låst in sig på en toalett i ett omkädningsrum. När en dement person försvinner är det inte säkert att denna person begett sig ut från sitt boende. Personen kanske inte vet att den förssvunnit ens en gång. Går bara vilse i tillvaron helt allmänt. Gick in på toa och låste och minns inte hur man sedan låser upp dörren. När man söker efter försvunna barn och dementa måste man tänka utanför den berömda boxen. Det gör nämligen både barn och dementa. Samt några av oss andra också.
Dagen avslutades med eftersnack och en gemensam middag på lokal! Inga hamburgare denna dag. Husse och Matte tackar så mycket för bjudmaten! Förhoppningsvis såddes några frön för fortsatt träning i Dalom.