Fredag.
Matte skulle handla till hundarna. Laxolja till båda, "seniorpulver" till Modji. Pulver med glucosamin och grönläppad mussla att ge till hundar över sju år. De enda tillskott familjens två Lapska får. När Matte för egen del dagligen, året runt, själv stoppar i sig Omega 3 - Forte kan hon väl inte behandla sina hundar sämre. I övrigt äter hundarna torrfoder Acana - Cobb Chicken and Greens och diverse belöningsgodis och hundtugg av olika hårdhetsgrad. Så snart vädret är lämpligt skall de få de två renben som ligger i frysen och väntar. Familjens hundar har alla haft tåliga magar och inga allergier och de har redan i moderlivet vants vid diverse olika ätbara saker och sedan som valpar "vaccinerats" mot många olika sorters mat. Något Matte alltid gjort, men som nu vetenskapligt bevisats vara ett korrekt uppförande av en uppfödare.
Som sagt, Matte skulle handla i en butik saluförande diverse djurartiklar. Dörrarna öppnades automatiskt, Matte klev in och möttes av ett avgrundsdjupt och övertygande grovt skall inifrån butiken. Matte hoppade högt! Så totalt oförberedd hon var och dett ljud fixade även en dövkärring att höra och lokalisera! Hade Matte nu varit en hundrädd besökare i butiken, i avsikt att handla mat till sina akvariefiskar, hade hon väl hart när fått hjärtsnörp, när hon fick se den rejält stora Schäferkorsningen komma dragande på två kvinnor hållande hårt i kopplet! Hunden siktade mot ingången och den yngre kvinnan tappade kontrollen och den äldre kvinnan försökte bistå. Men hunden vann dragkampen, försedd med ett fjöligt lite halvstryp med en kedja anpassad för en väsentligt mycket mindre och inte så muskelstark hund. Hunden gjorde som den ville och damerna hängde efter, oavsiktligt lämnade kassadisken och nu på väg, bakåtlutade mot ingången! Då först upptäckte Matte att hon själv inte var målet för denna stora hund. Det var den pyttelilla valp som inträtt samtidigt med Matte och sina båda ägare! Valpen blev vettskrämd och kastade sig bakåt, varpå den kom ur halsbandet och försökte gömma sig. Valpens husse var snabbt nere och räddade valpen och tog upp den i famnen.
Den yngre kvinnan bakom Schäfermixen såg inte glad ut. Den äldre kvinnan såg allmänt road ut! Ingen av dem försökte kommunicera med hunden!? Ägarna till valpen drog sig hastigt undan i skydd bakom en hylla. Matte blev förbannad.
Matte kunde bara inte hålla käften. Så här får det inte gå til när man är ute med en rejält stor hund. Eller vilken hund som helst för övrigt. Matte tipsade om att använda ett helstryp av kedjetyp på den stora hunden, för att de skulle ha större möjlighet att kontrollera den. Skrattande berättade den lite ädre damen att de normalt använde sele! Pekande på den simpla lilla tygsle hunden var försedd med, lite löst hängande utan koppel. "Det fungerar mycket bättre och den brukar vi använda på honom". OK, men just nu fungerade ingenting och hunden gjorde precis som den ville. Matte hörde hur hunden fick veta att "man får inte leka med alla hundar man möter!" Sagt med ett skratt!
Trion tog sig mödosamt ut ur butiken och en av kvinnorna återkom för att betala sina inköp.
Matte är inte hundrädd. Men huruvida den lilla valpen bär med sig ett traumatiskt hundmöte inne i en djurbutik står skrivet i framtiden.
Det är faktiskt inte ok att gå ut "på stan" med en hund man inte förmår kontrollera. Det är mycket skrämmande för både människor och hundar att möta endera en okopplad hund som rusar fram på eget initiativ med okända avsikter, eller i koppel släpar med sig sin förare på egna uppdrag.
En Matte närstående valp har nyligen varit med om två liknande möten. Två för mycket. De egna Lapska likaså som valpar/unga.
Klicka för större bild.
