Lördag.
För lite julstämning går Husse och Matte gärna på julmarknad så här före jul. På två gårdar i närheten har det hållits julmarknad i åratal, men förra året var det slut med detta. Nu var det stor annons i DN att Åkersberga Växtförsäljning har julmarknad i helgen och många kände sig lockade att fara dit. Även Lapskfamiljen. Hundar var välkomna, men med så mycket folk och stora barnvagnar i mängd, hanterade aningen egotrippat, levde de hundar som befann sig i närheten ständigt i fara. Att det skall vara helt omöjligt att förstå att en tvillingbarnvagn (utan tvillingar) står i vägen parkerad i trånga passager, mellan många stånd som många vill komma fram till. Många vagnar med sedan länge gåkunniga barn, hade kanske kunnat lämnas utanför området. Men en fyraåring i barnvagn kräver ju ingen övervakning.... Rollatorer lämnades utanför av kloka gamlingar. Bortsett från alla stora barnvagnar var besöket lyckat och några små julklappar följde med hem.
Färden gick vidare norrut till torpet för tillsyn. Hundarna fick roa sig på tomten ett tag och Matte körde ett inomhussök för egen del. Kadaversök! Det luktade skunk! Mest i köket. I nedersta lådan hade en stor mus gjort ett bo av disktrasor och svampar och låg där död. Spår har funnits av möss större än små skogsmöss och i översta lådan har besticken varit strösslade med centimeterlånga musskitar och nerpinkade. Så där har Matte lagt råttgift i form av block i en kartong från Anticimex. En enstaka skogsmus någon gång är väl inte hela världen, men nu var måttet rågat. Avgnagda kablar bakom spisar och kylar kan orsaka kortis och brand. Matte hade hittat vittringskällan och tog hand om kadavret och högar med stora skitar och söndertuggat bomaterial. Husse dammsög golvet, där delar av fyndet singlat ner under transporten till soppåsen. Hundarna ville gärna hjälpa till men kördes ut ur huset.
Hemkommen fick Matte anledning att fundera över hur man tänker när man i ett annat land vill bygga upp rasen Lapsk Vallhund. Uttryckligen vill man inte avla med hundar med för mycket motor, då det inte passar förhållandena i det egna landet. Valparna blir svårsålda. Det blir för mycket hund för folk i ett land med mindre ytor än i Sverige. Helst inte för lång päls, gärna särskilda färger. Skall man medvetet göra om Lapsk till en hundras som passar förhållandena i ett specifikt land? Utan motor och ursprungliga arbetsegenskaper och med lite kortare päls för ett varmare klimat och gärna färger som avviker eftersom det är det folk vill ha. Vart är vi på väg med Lapsk Vallhund? Skall vi ha nationella varianter? Skall vi avla på lugna och lättsålda hundar med kortare (anpassade och mer lättskötta pälsar) och med populära färger? En fråga aktuell även här hemma. "Jag vill ha en Lapsk Vallhund, en brun, jag vill ha en viltfärgad, ååå så fina dominofärgade är, inte en enfärgad, jag vill ha en stor helsvart hane, en med lite mindre underull, en med lång päls, en som inte skäller så mycket, en som inte behöver jobba så mycket......." En dystopi? Tyvärr inte. Önskemål hörda under många år med rasen.
Fokuserar man på utsidan glöms insidan lätt bort. Matte blev oroad av signalerna från en person som fått råd från omgiviningen om hur hen skall tänka vid val av avelsmaterial. "Tänk lättsålda valpar!"
Vart är vi på väg? Skall verkligen Lapsk Vallhund vara en allemanshund? Kan den då bevara de egenskaper som gjort och fortfarande gör den till en bra renvallare inom rennäringen? Till en bra hund att jobba med i skarpa lägen? Dit hör inte lydnad och agility t.ex.. Det är lek och hobbyverksamhet. Mycket bra sysselsättningar och aktiviteter i sig. Dit hör däremot vallning, sök, specialsök av olika slag, eftersök och spår. M_J har en poäng på Lapskvallhund.se.