Två dagar med semesteraktiviteter! Ledigt från anläggnings och vedarbeten.
Tisdag.
Husse, Matte och den nyflyttade sonen begav sig till Solstugan på sydvästra Kungsholmen, för en måltid tillsammans i "skärgårdsmiljö". På berget ovanför badet och båtklubben. Helt underbar miljö i Fredhäll med branta klippor ner mot Mälaren och mängder med blommande nyponbuskar.
Sonen behövde få hjälp med ytterligare en liten transport och färden fortsatte västerut längs Mälaren till Hässelby Strand. Här lämnades sonen och hans pryttlar och Husse och Matte tog med hundarna på en timslång promenad längs stranden. Det regnade lite i början, men promenaden var behaglig och omgivningen härlig. På gångvägen längs vattnet går många hundägare och de tre Lapska var överförtjusta över alla nya dofter! Nástisonen/ träningskompisen bor i närheten och Husse och Matte var förhandstipsade om fina vägar att vandra med hundar.
Onsdag.
Lapskfamiljen for iväg till färjeläget vid Östanå och vidare ut på Ljusterö. Där lämnades bilen och familjen hämtades upp i en liten båt med stark motor, som suckade när båten blev knökfull med folk och fä. Farten blev hög nog för Aili som aldrig åkt båt förut! Båten stampade i vågorna och Aili fann för gott att lägga sig ner och koppla av. Násti och Modji njöt av fartvinden. Násti med upphöjt lugn likt en Sfinx och Modji mer aktivt lutande sig ut över relingen. Målet var en av träningskompisarnas sommarviste i skärgården för sökträning från båt och härlig samvaro i god förening.
Strax efter avfärd fick båtföraren ett samtal som föreföll vara av allvarlig karaktär. Någon hade sett en gul kanot med två personer slå runt ute på den stora fjärden och en person hade setts simma mot en obebodd ö. Då man visste att båtföraren tränade räddningssök med sin hund, ringde man upp henne för att med hund söka av omgivningen. Varpå de tre Lapska i båten omedelbart gick i tjänst, då den tilltänkta hunden befanns sig hemma och väntade på sina besökare. Helt ärligt så var Husse och Matte till en början inte helt klara över om detta var skarpt eller ett mycket väl genomfört rollspel! En eloge till den skådespelande träningskompisen!
Husse och Matte tog sig an uppgiften och när förutsättningarna var klara och båten närmade sig olycklsplatsen dirigerades båtföraren allt närmare stranden, för att ge de tre Lapska chansen att fånga vittring från någon person på land. Ön var mycket tätvuxen! Modji visade rätt snart ökad intensitet längs en viss sträcka och även Násti koncentrerade sig allt mer ju närmare stranden båten kom. Rätt som det var nådde en vittring även ner till Aili, som slagit läger på durken. Varpå hon satte sig upp längs relingen med de andra hundarna. Tre Lapsknosar jobbade frenetiskt på en vittring som blev allt starkare längs en avgränsad sträcka av stranden. Matte berömde dem alla för gott arbete och till slut valde Husse och Matte att låta Násti och Aili stanna i båten som backup med Matte, medan Husse gick i land med Modji. Snart hördes Modji skallmarkera en bit upp på ön. Den saknade kanotisten var funnen efter snabb och säker sökinsats av de tre Lapska Vallhundarna. Tack för en mycket bra och trovärdig övning! Där alla tre hundarna visade, Aili inte minst, att de lätt kan sättas i arbete helt oförberedda efter en färd ihoppackade i en liten båt hoppande på vågorna, i kombination med starkt motorbuller. Premiär för Aili som lärde av de vuxna hundarna och fångade vittringen för att de gjorde det. Var nyfiken och imiterade.
De tre Lapska tjejerna kom så fram till ön där Lapskkillen K. väntade på dem med otålighet! Alla hundarna släpptes lösa och dagens träning planerades över en fika. Násti slutade löpa för ett bra tag sedan, men lät sig villigt uppvaktas av en synnerligen intresserad ung kille.... Parningar har hon alltid gillat och här var de tu rätt eniga om att de trivdes gott ihop. Men några griniga hundägare satte stopp för den typen av umgänge. Aili blev nästa måltavla för den unge mannen, men hon var inte intresserad och det talade hon tydligt om för grabben.
Hundarna fick snart annat att tänka på! Lapskdamerna stängdes in i lillstugan och killen fick på sig flytvästen för ett sök från båten. På den lilla ön strax utanför fanns två figgar gömda. Den ene rätt nära vattnet och den andre längre in på land. Vinden från fjärden var rätt stark, men inåt den större ön rådde nästan lä. Vinden slog iväg vittringarna över och längs med klippor och bergknallar. Grabben hade varit med om denna typ av träning förr och var väl införstådd med vad som förväntades av honom, trots att hans matte var upptagen av att köra båten. När han markerat fynd sattes han i land och fyndade båda figgarna. Mycket snyggt jobbat av honom!
Aili var näst på tur och hon var helt klart brydd. Blev mer och mer olycklig när hon inte begrep vad som förväntades av henne. Nyss var det hennes Mor och Mormor som visat henne. Nu var hon ensam och inte var vittringsförhållandena enkla. Hon förstod bara inte! Figgen Husse fick flytta sig ner närmare stranden och då blev det enklare. Aili sattes i land och hittade vittringskällan och blev belönad. Poletten trillade ner i alla fall halvvägs. Nu sökte hon aktivt vittringen till skillnad mot vid första försöket.
Modji och Násti är rutinerade sökhundar och detta att söka från en båt var inget som förändrade saken. När de fick vittring från figuranterna på land visade de mycket tydligt att de ville bli ilandsatta.
Efter lite grillad korv vid stugan uppe på berget fortsatte träningen. Nu skulle Aili få göra ett nytt båtsök, mer som hon är van vid att träna. Hon fick lukta på Husses keps, Husse ilandsattes och försvann upp på ön. Han gömde sig bakom stora stenar på en utstickande udde, där vindförhållandena var enklare och tydligare att tolka. Nu blev Aili helt säker på vad som förväntades av henne och hon sträckte sig mot vinden och jobbade aktivt med att söka vittringen när båten kördes ett stycke ut från stranden! Aili fyndade Husse och sattes i land, där vittringen svängde och hon fick jobba vidare lite för att komma ända fram till sin figge. Ett mycket bra avslut där Aili förstått vad som förväntades av henne!
Träningen fortsatte på den större ön och här fick varje hund ett kopplat sök. Hundarna fick vänta inne i huset och hörde sina kompisar skallmarkera nedanför det branta berget i strandkanten. De visade alla att de fick vittringen mycket långt ifrån legan och jobbade sig närmare vartefter. Pålandsvinden svepte runt berget och in i en vik. Vittringen steg även uppför berget.
När det blev Nástis tur hade hon förfärligt bråttom! Så himla bråttom att hon smet ut när dörren öppnades och försvann! Vilket ingen märkte till en början. Bara att Modji smet ut och hon kom tillbaka på inkallning. Men var i hela friden var Násti?! Branta berg, en enögd tovårig hund som inte var bekant med platsen. Kändes inte helt bra. Så hördes Násti skallmarkera figuranten nedanför det branta berget, vid vattnet. Så är det att ha en självständig gammal hund med mycket motor och egen vilja, samt rutin! Vad skulle hon med en förare till? Hon visste ju vad som skulle göras och hon ansåg att nu var det hennes tur! Husse stod kvar där på berget med kopplet i handen och såg inte lite förvånad ut! Tillsammans med övriga förare. Vilken arbetshund!
Medan hussarna fixade med grillen och middagen ägnade sig de två mattarna åt att träna uppletande under vattnet med de fyra Lapska. Korv och köttbullar stoppades i en plastburk med hål i locket. Burken fylldes med vatten och placerades på botten ett stycke ut från stranden. Ungherren överraskade med att gå långt ut och sedan simmande lokalisera gottisburken! Han ställde sig därefter och krafsmarkerade burken. Modji föreföll överraskande nog inte förstå uppgiften först, men när burken flyttades närmare land löste hon uppgiften. Hon var lätt splittrad av några kvarblivna godisbitar på ett annat ställe och något krälande djur mellan några stenar.
Aili har av sin slarviga Matte ännu inte introducerats i uppletandets konst. Hon har inte visat stort intresse för apportering på uppmaning. Nu gick Aili så långt ut i vattnet att det räckte halvvägs upp på benen, stoppade ner huvudet i vattnet och plockade upp plastburken med godbidar och bar den in till stranden! Matte trodde inte sina ögon! Burken öppnades och belöning delades ut. Aili togs åt sidan, fick inte se, när burken gömdes igen för att Matte förhoppningsvis skulle hinna fota. Ok! Tyckte Aili och gjorde om bedriften och märkligt nog hann Matte också fota Aili plockandes upp burken. Man skall aldrig upphöra att förvånas!
Kvällen avslutades med solnedgång och middag på altanen med utsikt över den stora fjärden. Lapskfamiljen skjutsades sedan tillbaka till bilen på Ljusterö och dagen i skärgården var till ända.
Ett stort och varmt tack för en fantastisk dag med otroligt bra träning och härlig samvaro, samt mycket god mat!