Fredag.
Värmen består och det gäller att göra dagarna drägliga för både folk och fä. Att hundar inte kan svettas är ett faktum som alla hundägare inte förefaller känna till. Kan man inte svettas blir man lättare överhettad. Äldre människor svettas inte heller som de gjort tidigare, vilket Matte har hört och nu själv får känna av. Att svettas är ett sätt att kyla av kroppen. För tio år sedan bekymrade värmen inte Matte. För trettiofem år sedan traskade Matte runt med sina söner i Efesos-ruinerna utan problem, när det var fyrtiotvå grader. Annars var det bara trettioåtta grader under den tio dagar långa vistelsen på Samos. Som svalast var det trettiofyra grader på ankomstdagen. Inte AC, bara en stor takfläkt i det lilla rummet i fiskebyn Ireon. Ödlor i taket och vindruvor på balkongen. Matte minns inte att hon led nämvärt i värmen. Hon och sönerna gick och tittade på ruiner från romartiden på en milslång promenad. Vilket nu låter helt galet! Men foton finns som bevis. Dock kunde Matte svettas!
Tjugoåtta grader var det även på fredagen. En tryckande värme med stundtals små välkomna vindilar och även ett välkommet soldis. Matte tog en tidig morgonpromenad med hundarna medan Husse sov. Hämtade morgontidningen på hemvägen. Det var bara tjugo grader ute och kändes mycket behagligt. Vid hemkomsten låg gräsmattan i partiell skugga och Aili och Dima satte igång en jaktlek! Matte vattnade gurkor och tomater i växthuset, potatis i lådor samt jordgubbar och sockerärtor och nyplanterade blommor i lådor och krukor. 'Gräsmattan' är grön med något gräs finns där egentligen inte. Marken är gammal sjöbotten och håller sig fuktig länge även vid torka med den kompakta lerjorden. Nu består grönskan mestadels av blad. Stora maskrosblad, slingrande vitklöverblad och smörblommor; samt lite annat tåligt med grön färg. Det lyser grönt och har små gula prickar utspridda och det håller för hundar att springa på. Syftet med den öppna ytan. Matte har aldrig eftersträvat en perfekt gräsmatta, bara en tålig öppen yta för hundar att leka på och det är det nu.
Matte ägnade förmiddagen med härlig skugga åt att vattna och rensa. Hundarna sökte skugga för vila efter leken och Husse drog till golfbanan för en runda med brorsan. Golfbil var bokad.
Mitt på dagen nådde solen husets framsida och Matte kände av värmen. Liksom hundarna. Siesta. Skugga söktes men värmen blev tryckande och vindilarna var heta; de gav ingen lindring. Nu var det ljuvligt att kunna gå in i stugan och få svalka när solen stod som högst. Tjugo grader med hjälp av luftvärmepumpen, kändes ljuvligt kyligt. Matte och hundarna tog lunchpaus inomhus.
Husse kom hem och berättade att det egentligen varit för varmt för golf, trots en bana delvis skuggad av skog och transport av golfbil. Varmt var det ännu men solen stod inte lika högt. Den stora eken och björkarna framför huset gav viss skugga över gräsmattan, inte över stugan. Matte fyllde den stora båtformade plastbehållaren med vatten. Den är avsedd för små barn men passar fint till hundar. Tio centimeter djupt iskallt vatten räcker gott för nerkylning av kroppen. Matte ställde sig själv däri och snart kom både Aili och Dima och ville svalka av sig. Aili stod där med Matte en stund. Med lite godis lyckades Matte dra ut på det kalla fotbadet. Dima återvände när Matte och Aili var nöjda och klev ur badet. Nu kunde han ta för sig ordentligt! Dima började gräva med frambenen så att det plaskade rejält! Han höll på länge! Därefter kände sig båda hundarna avsvalkade och sugna på lek! En vild jaktlek tog vid och Dima flög fram i trädgården! Han sprang som en hare med bakbenen först och ibland snubblade han på sig själv! Länge lekte Aili och Dima efter nerkylningen! Även Matte piggnade till efter det iskalla fotbadet.
Både Aili och Dima äter torrfoder uppblött i vatten och när det är varmt ute vätskar Matte upp hundarna med extra mycket vatten i maten. Alla måste dricka mer när det är varmt. Att tvinga en hund att dricka går inte men lägger man godsaker i vattnet följer det med en del vatten när godiset äts. I plaskbassängen hade Matte lagt lite flytande godis till hundarna.
Även denna kväll blev det en långpromenad. I god fart för motion bitvis, men också med mycket nosande på några ställen. Öde vägar. Inte en enda hundägare märkligt nog. Men rätt många bilar och en förare utmärkte sig genom att komma i så hög fart ur en kurva bakom Matte och hundarna, att Matte trodde att den där killen som utmärkt sig med råge tidigare var lös på vägarna igen! Det var det inte. Föraren till denna bil har utmärkt på sig annat sätt. Körande MC regelbundet med en hand på styret och med ett mycket litet barn i famnen. Ingen har haft hjälm.