Lapska Vallhundarna / räddningshundarna

Gázzi Násti Modji Aili

 

Ansvariga för innehållet är både Husse och Matte. Skriver gör M. i samråd med H. 

HUNDARNAS KOMPISAR

2015-03-18

Tisdag.

Lite ketchupeffekt blev det när Matte kontaktades såsom trolig ansvarig för Pirakparningarna. Vilket hon som tidigare meddelats inte är. Vågar en så vågar fler. Fler hörde av sig och uttryckte vad de tyckte. Intressant. 

Ännu en solig och kylig vårdag randades och snart steg solen och förvandlade frost och minusgrader till härliga plusgrader! Matte hade en tid hos sin sjukgymnast, som fick ta sig an en av kryckgående överansträngd axel. Avbelasta på ena sidan - överbelasta diagonalt. Typiskt! Snöskottningen var begränsad denna vinter, men det som var, det var tungt! Nu behövde Matte hjälp och fick den.

Hundarna fick hänga med ner till centrum för att på hemvägen besöka sina kompisar Alaska och Rocky. En Vit Herdehund och en Buhundliknande trevlig grabb utan kulor. Vad som finns i grabben råder lite delade meningar om. Båda dessa vuxna hundar är synnerligen trevliga och Aili fullständigt älskar dem! De har för Aili i nuläget mycket goda egenskaper. De har stort tålamod, de är signalsäkra och de kan sätta gränser! De gillar Lapsktrion och de leker gärna med både Aili och Modji. Násti är mest upptagen av att nosa rätt på hönsskit....  Ailis närmaste anhöriga, mor och mormor, har lite för stort tålamod och har lite för svårt att sätta gränser för den intensiva och rätt explosiva tonåringen. Med Alaska och Rocky måste Aili anpassa sig och underordna sig om det skall bli leka av. Hårda brottningsmatcher och jaktlekar, där Aili är minst och smidigast och gärna låter sig jagas mellan äppelträd och växthus! Jagad av Rocky och Alaska, kan Aili tvärvända och springa under en förvånad Alaska, som knappt hinner uppfatta vad som hände! 

Samförståndet de fem hundarna emellan är fullständigt och på den stora tomten med både fruktträdgård och skog med hönshus har de så mycket utrymme de behöver för att kunna umgås fritt i flock eller skrota på egen hand. Staket finns men ingen grind i infarten. En öppning till friheten utanför tomten, mot skog och åkrar,  som ingen av hundarna anser sig behöva ta i anspråk. De respekterar öppningen i staketet som vore det en stängd grind. Alla de tre Lapska har fått leka här sedan knyttstadiet och Mattes hundar dessförinnnan. På ett märkligt sätt har de alltid förstått att hålla sig kvar på tomten. 

Násti känner på sig när det börjar suga i kaffetarmen på de båda mattarna och sätter sig att vänta vid köksdörren. Så småningom blir det uppenbart även för de övriga fyra, att flocken är på väg inomhus för fika. Här är alla hundar välkomna i hela det stora tvåvåningshuset. Lapskflocken har som knytt fått lära sig hur man uppför sig när man är på besök. Här har de lärt sig tackla långa och svängda inomhustrappor och här har de lärt sig att uppföra sig väl vid köksbordet och inte sitta och tigga. Här får de brottas på köksgolvet om de vill. Det ville Aili! Med begränsat utrymme uppfostrades hon av både Alaska och Rocky när hon blev för intensiv och Matte tackade för hjälpen! Aili tvingades att lära sig att ett nej är ett nej! Násti visste att det så småningom skulle delas ut godsaker vid diskbänken och intog första platsen i kön. Där satt hon och visste att den som väntar på något riktigt gott kan aldrig vänta för länge!

Innan hemfärd fick den femhövdade hundflocken umgås lite till utomhus. Men solen började sjunka bakom höga träd och skuggorna blev allt längre. Det var inte alls lika varmt nu och mattarna tyckte att det fick räcka med ungänge för dagen. När Matte närmade sig bilen kom alla fem hundarna springande och med tre Lapska i bakskuffen försökte Alaska inta förarplatsen för att kunna hänga med sina kompisar!

Att för den egna flocken ha en utvidgad flock där hundarna känner sig helt trygga, är guld värt i största allmänhet. Att för en ung individ, oavsett antal ben och art, ha vuxna utanför den nära familjen, som vägledare och uppfostrare är ovärderligt! Man släpper unghingstar på hingstsläpp för socialträning och flockfostran. Varför är det inte lika vanligt att låta unga hundar, hanar som tikar, fostras av äldre artfränder lika väl som i samspel med jämnåriga? Många hundar växer upp som ensamhundar, utan någon som helst möjlighet att lösa, lära sig umgås med artfränder vid unga år. Många är så rädda för slagsmål att de ständigt går in och styr och ställer, i stället för att lita på att hundarna faktiskt för det mesta klarar att läsa varandra bättre än vad vi gör. 

Aili är lyckligt lottad som har tillgång till två vuxna hundar som hon känt sedan hon var knytt och som tar sin del i hennes fostran till en välanpassad flockmedlem i en hundflock. Aili måste lära sig spelreglerna i en hundflock och dagens lektion var mycket givande! Matte tackar för hjälpen och böjer på nacken i respekt för signalsäkra och signalkänsliga hundar.

Antal kommentarer: 0

Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)