Några dagar hade det varit full rulle med trädgårdsjobbande och långa raska promenader med hundarna. Husse väntar på att få sitt onda knä utbytt i början av september och får svårare att gå för varje vecka. Käppen är bytt mot krycka. Matte får gå lite extra när Husse inte kan. Husse klippte gräset på plan mark, med självgående gräsklippare och med många pauser på lördagen. Matte tog eltrimmern och körde först slut på två batterier och efter laddning blev det lika mycket jobb igen. Överallt där gräsklipparen inte kom åt, som slänten från huset ner mot bäcken. Matte gick på skrå med ett ben upp och ett ben ner och sträckte sig så långt armarna förmådde. Bra gymnastik tänkte Matte, där hon gick helt snett med stor snedbelastning på hela rörelseapparaten. Hundarna fick sedan en relativt lång promenad, i promenadtempo. Ingen powerwalk, då det stramade i vänster knäveck en aning.
Söndag.
Matte hängde tvätt och tog in torr tvätt i omgångar på punschverandan. Regnsäkert under tak. Uppoch ner för det aningen höga trappsteget, gång efter gång. Plötsligt small det till i vänster knäveck. Som om något brast. Djävulskt ont gjorde det. Precis som med högerknät för två år sedan, efter väldigt mycket knästående, när Ailis mamma Modji blev sjuk och i slutändan fick somna in. En läkare undersökte och hittade inget fel och rekommenderade kryckor en tid. Överbelastning av knät. Enda sättet för Matte att ta ett enda steg då, var hängande på kryckor.
Så var det även nu. Matte fick låna Husses krycka och fick ta även den andra kryckan i förrådet till hjälp för att förflytta sig. Kvar efter höftoperationerna. Hoppande på ett ben. Så det blev stillhet resten av dagen. Inte ett steg i onödan. Benet gick inte att räta ut och inte att belasta. Det gjorde jäkligt ont. Matte behandlade med Voltarensalva och kylgelé och till natten blev det Voltaren även invärtes. Hundarna var påtagligt påverkade av Mattes nya sätt att gå och för Aili var gående på kryckor något hon sett Matte göra tidigare. Dock inte Dima, som följde Matte som en skugga, märkbart bekymrad. Att Matte skadat sig var han väl medveten om.
Måndag.
Stugan skulle städas och flocken måste ge sig iväg hemifrån. Skulle Matte fixa det? Det gick sakta framåt på två kryckor, men nu kunde benet rätas ut och även stödjas på till viss del. En klar förbättring alltså. Redan! Men varje steg måste tas försiktigt, då knävecket stramade och smärtade. Flocken for till Torpet och där fick hudnarna roa sig på egen hand i blåbärsriset under några timmar. Husse klippte gräsgången från grinden till stugan och Matte satt stilla. Innan hemfärd, när städtjejerna lämnat stugan, gick Matte sakta, med kryckor, ett varv runt stugan och sedan till bilen. På hemvägen gjordes ett stopp för lite mat i Wira Bruk. Lyx som gjorde gott på olika sätt.
Matte vilade resten av dagen och till kvällen var en del av knät och hela underbenet och vristen påtagligt svullna. Knästödet satt åt och togs av till natten. Mera Voltaren och kylgelé.
Tisdag morgon.
Benet är inte svullet. Matte har inte ont. Båda benen går att stödja på! Matte går utan problem med bara en krycka. !? Kan gå utan kryckor - men gör inte det. Försiktighet!
Ett mirakel! Vågar inte tro att det är sant....