Träning i kulvertarna på Ulltuna Djursjukhus på tisdagkvällen.
Gázzi fick först söka tomt (med gammal vittring) genom ett flertal korridorer och utrymmen. Sedan fick hon två gånger två figgar i legor nära varandra, okända för Matte. I den första korridoren var det en mörklagd "sidogång" med mycket stora rör klädda med isolering. Där fann Gázzi två figgar med några meters avstånd från varandra. Det var kolsvart därinne och Matte hörde hur Gázzi först markerade figgen längst in. Figgen uppmanades att belöna och när godiset var uppätet gick Gázzi till nästa figge och markerade även honom med ett bra skall. Mera godis! Figgarna och Husse gick iväg och Husse placerade ut dem i nästa korridor. Gázzi fick gå in där men inte Matte! Nästan direkt upptäckte Gázzi figgen som satt bakom dörren. Men nu blev både Gázzi och Matte lurade till en början. Gázzi ansåg först att det var en figge till bakom dörren, vilket icke var fallet! Hon fick jobba en hel del och hittade sedan figgen en bit bort längs väggen, under stora rör och någon fläkt. Vittringen sveptes iväg utefter väggen och slog i vittringen från figgen bakom dörren! Inte lätt alls! Men hundarna uppskattar när de får tänka till och lösa problem! Även gamla Gázzi! Hon ville absolut inte inse att jobbet nu var slut!
*
Násti fick också ett stort tomsök först och på slutet en figge i slutet av vardera korridoren. Hon gjorde ett jättebra jobb!
Modji skulle få prova att jobba lös för första gången. Så får man inte göra ..... egentligen. Man börjar alltid utbildningen med vindstigar och tränar varken innomhus eller med lös hund!!!
MEN upplägget för Modji var inte som en regelrätt träning, utan mer som en kortvarig kurragömma, på lek.
En korridor med löstagbara metallskivor som golv utgjorde "sökområdet". Miljöträning! I ett sidoutrymme gömde sig två figgar tillsammans. Modji släpptes lös och stack direkt iväg på det konstiga underlaget. Hon pilade snabbt in till höger och hittade sina gömda figgar bakom en hylla! Duktig liten tjej! Sedan gömdes figgarna om i ett liknande utrymme till vänster en bit bort i korridoren. Det vållade inte Modji några som helst problem att hitta dem en gång till. Figurantintresse! Härligt! Sååå viktigt för en räddningshund! Modji fick sitta i knä och äta pizzakanter. Vilken toppenbelöning för en valp som älskar alla människor och allt ätbart!
Kvällen avslutades på ett annorlunda sätt. Men liknande har inträffat tidigare.
Åldermannen i träningsgruppen, Sappo, fick göra sitt absolut sista sök. Nu orkade inte hans gamla krumma ben bära honom längre. De hade burit honom genom många upplevelser och äventyr under tretton år med sin husse Hasse.
Sappo fick nu fyra figgar på en ganska liten yta och han fick skälla mycket! Vilket han var väldigt bra på!
Efter söket hämtades hans "lillasyster" och träningsgruppen samlades runt Sappo med henne och deras husse. Vår träningskamrat gjorde vad hon nu gjort ett flertal gånger åt oss andra i gruppen, hon hjälpte Sappo över gränsen till den eviga vilan och en plats i hundhimlen. Tillsammans med gamla träningskompisar som anlänt tidigare.
Att kunna få avsluta sin trogna väns liv på ett sådant sätt är få förunnat. Men Eva låter oss få denna möjlighet. TACK! Husses förra räddningshund, Flaten Druvan, fick sluta sitt liv som Husses andra räddningshund på samma sätt för sex år sedan.
Sappo var med på Hakungekrossen i lördags och hittade alla sina figgar!
Tillbaka