I dag, för exakt en vecka sedan, lämnade Modji flocken och livet. I dag för exakt en vecka sedan for flocken iväg med Modji till veterinärmottagningen då hennes höga feber återkommit. Klockan är nu halv tio på förmiddagen och just då förra fredagen var Modji på väg på sin sista resa. Men det var det ingen som visste då. Men anade kanske.
Efter en bra torsdag (14.7), med en pigg Modji, följde en fin kväll hemma på tomten! Modji skrotade omkring med Matte och Aili och åt sockerärtor och gurka. Modji låg på altanen hos Matte som satt och läste och Modji höll uppsikt över reviret och dess omgivning. Hon föreföll nöjd med livet och kvällen.
Klicka för större bilder.
Fredagen den 15 juli började fint. Modji gjorde en "toarunda" på tomten rätt tidigt med Matte och hade inga problem att kliva upp över en avgränsning på ett par decimeter. Hon kissade länge och tog ett varv runt hela framsidan av huset, för att sedan återvända in i stugan. Efter en stund började hon hässja. Det var inte väldigt varmt och Matte misstänkte att Modji hade behov av ännu ett toabesök. Husse släppte ut Modji som gjorde nummer två och återvände in. Hon lade sig ner på dörrmattan och började strax skaka. Matte tempade och Modji hade 39,9. Matte flyttade Modji till favoritplatsen på ryamattan. Mer plats och mjukare. Tempade en timme senare och då hade Modji 40,6. Det kändes som om febern skenade och veterinärkliniken kontaktades. Veterinär skulle finnas tillgänglig för Modji klockan tio.
Samma veterinär som undersökt Modji på tisdagen tog nu mer omfattande prover. Svaret blev: mycket vita blodkroppar och påverkan på levern. En infektion och antibiotika fungerade uppenbarligen inte. Levern påverkades troligtvis av kortisonet. Troligtvis var polyartriten tillbaka. "Den kan gå i skov" och troligtvis blev simträningen för mycket för en hund som "är en kämpe och alltid ger allt". Troligtvis bidrog den förra värmeböljan till att kroppen började ge upp. Modji plågades för första gången mycket av värmen kring Midsommar. Enligt veterinären hade Modji väldigt ont i hela kroppen och rådet var att låta henne somna in. Veterinären kunde inte göra mer för Modji. Temperaturen hade nu gått ner och låg på 40 grader och Modji skakade inte längre. En risk fanns att om Modji fått följa med hem skulle hon kunna behöva vård under helgen och med veterinärbrist var det inte säkert att djursjukhuset skulle ta emot Modji. Enligt närvarande veterinär. En tidspress fanns mitt i allt detta. En rent för jävlig situation och Matte satt där och ringde jobbiga samtal med Modji troget vilande med en tass över Mattes fot. Modji sökte titt som tätt ögonkontakt och hon mådde inte bra.
Det var inte så här Modjis liv skulle sluta.
Hon skulle få somna in hemma i lugn och ro. Precis som sin mor och mormor. Matte fick ett telefonnummer till en veterinär som brukar kunna komma hem. Telefonsvarare. Matte ville åtminstone inte få Modji hanterad av andra som en sopa, utan hon skulle avlämnas för separatkremering på värdigt sätt hos SVA i Uppsala. Matte måste kolla öppettider. Det var fredag och det påverkade mycket. Man stängde halv tre.
Husse lämnade Aili i bilen och kom in och beslut togs gemensamt om att det nu fick räcka för Modji. Hon hade ont. Hon skulle få somna in där på kliniken och sedan hanteras av Husse och Matte.
Sedan gick det alldeles för fort.
Andra patienter väntade.
Modji flyttades till ett angränsande rum. Tända ljus. En sköterska kom in då hon känt igen Husse och Matte från förr och räddningssökträning. Extremt opedagoiskt informerade hon sedan om sin egen hund som faktiskt levt med polyartit i elva år! Med skyhöga kortisondoser. Mycket högre än vad Modji fått. Tack för den. Tveksamhet uppstod. Veterinären kom tillbaka och informerade sakligt om att ingenting var jämförbart och att rätt beslut var fattat för Modji.
Nästa sköterska kom in och blev förbannad för att Matte matade Modji med minigodis där hon låg på golvet. "Jag skall ge henne en lugnande spruta och då kan hon må illa och jag vill verkligen inte att hon skall kvävas av sina spyor! Hunden skall vara fastande i sju timmar innan!"
Matte ville inte tro sina öron.
Fortsatte att mata en godissugen Modji. Firigörande av endorfiner och en vardaglig handling. Blixtsnabbt sattes sprutan i nacken på Modji bakom ryggen på Matte, som rest sig för att ändra ställning. "Nu har jag redan satt sprutan!" Upplyste sköterskan och försvann ut. Hur snabbt skulle Modji somna in nu? Hur mycket tid fanns att ta farväl att vara närvarande att få ögonkontakt? Ingen fanns att fråga. Matte och Husse försökte vara lugna med Modji som tvärsomnade med en minigodisbit i munnen. Hon spydde inte alls. Tvärsomnade. Så extremt djupt att hon tömde blåsan direkt. Sköterskan kom in och blev påtagligt förvånad över sömnens djup. Modji var helt borta.
Snabbt rakade hon benet under tystnad. Körde i ampull efter ampull med avlivningsvätska. Plötsligt öppnade hon munnen: "Nu är hon borta." Reste sig och gick. Tomt. Det blev ekande tomt ödlsigt och vidrigt hemskt. Modji var död. Alla hade bråttom. Rummet beövdes. Matte skulle betala. Husse körde fram bilen.
Då kom ängeln från Ukraina, flyktingen från kriget med all tid i världen. Hon som några dagar innan döpt Modji till Posmishka, när hon fått höra att Modji betyder "leende" på samiska. Hon ville ta farväl av Modji, tog över och var lugnet själv. Hon ville bära ut Modji och lägga henne i baksätet på bilen.
Matte betalade och kände ett behov av att påpeka för sköterskan det olämpliga i att börja berätta om hur bra den egna hunden kunnat leva vidare i elva år, med samma diagnos som Modji fick i april och som nu troligtvis ändade hennes liv. Det var fel tillfälle. Även om det i sig var vardagligt och säkert bra för Modji med lite träningssnack på vardagsbasis, i allt det som absolut inte var vardag för stunden.
Med ett visst mått av stress for flocken norrut. Matte plockade en bukett vilda blommor och placerade dem hos Modji. Strax innan ankomst hann flocken med ett avskedstagande utanför Ulltuna. Aili visste mycket väl vad som skett, där hon låg i bakskuffen. Hon togs ut och fick undersöka Modji i baksätet. Aili har visat stor empati för Modji de senaste dagarna och nu klev hon försiktigt och diskret in i baksätet, ingen normal vistelseplats för hundarna. Aili satte sig först på den lilla kvarvarande ytan och vände på huvudet och tittade länge på sin mor. Sedan rullade hon försiktigt ihop sig tätt intill Modjis huvud. Där fick hon ligga kvar den korta sträckan fram till avlämnandet. Aili fick se vart Modji tog vägen.
Vid SVA väntade Benny som tagit emot både Modjis mor Násti och mormor Gázzi och några hundar till före dem. Matte har kunnat ge sina hundar fina slut med insomnande i lugn och ro hemma och sedan ett värdigt avslut med överlämnande för separatkremering. Man får lämna sitt husdjur precis så som man själv vill ha det. För Modji gick det i brådrasket inte att få till mer än en bilfilt att lägga henne på. En sorg bland allt det andra. Men Benny är en man med stor empati och som klippt och skuren för denna syssla.
Aili togs sedan ut på en rastning och resterande flock återvände hem.
Förra helgen gick i sorgens tecken. Det hade gått för fort. Modji lämnade ett jättehål efter sig. Alla dessa tankar. Om man hade gjort si och inte så eller tvärtom. Så mycket enklare det hade varit om Modji visat tydligt att hon hade ont. Väldigt ont. "Hundar är flockdjur och de följer med oavsett". Veterinärens ord när Matte förbannade att hon inte förstått att Modji haft ondare än vad Matte förstått. Modji var en sann arbetshund och hon gav alltid allt. SKULDKÄNSLOR.
Fokus denna vecka har varit på Aili. Som inte har märkts den senaste tiden. Hon var ytterst diskret Modjis sista dagar. Aili har fått åka golfbil med Husse på golfbanan, hon har fått besöka golfrestaurangen och hon har fått ett stort och svårt frisök efter Husse som försvann på onsdagkvällen, i en lagom sval fordonshall. Hon har varit med och hämtat Modjis aska, fint överlämnad på onsdagen och hon fick besöka en golfrestaurang vid ett stort slott på hemvägen.
Livet går vidare men saknaden efter världens finaste Modji är enorm! En mycket speciell hund. En hund som var lugnet och tryggheten personifierad och stabil som få. En hund som aldrig någonsin var i konflikt med någon. Som vände ryggen till otrevliga hundar och gick sin väg. En cool hund som var en klippa under skarpa sök efter saknade människor där hon hjälpte anhöriga som närvarade genom sitt lugn och vänliga framtoning. En hund som kunde ge anhöriga ett avlut efter att ha lokaliserat drunknade efter lång tid under vattnet.
Modji var en hund få förunnat att leva med.
Hon skänkte oss oerhört mycket glädje under sina 13½ år. Född 1.12.2008 och död 15.7.2022.
Nu skall Aili få landa i att hon är ensam. Något hon aldrig varit. Hon växte upp med mor och mormor. Vi skall landa i att bara ha en hund och allt fokus skall vara på Aili.
Men kanske vill ödet så småningom att en kompis flyttar in med Aili. Någon som behöver nya människor. Någon "glad skit" som kan passa in i flocken. Någon med känd och oproblematisk bakgrund. Någon som inte är för liten och inte för stor och som inte har en vårdkrävande päls.
Man måste ta vara på livet medan man har det. En dag i sänder och torsdagen i förra veckan var Modjis sista dag. En bra dag tillsammans! En mycket fin kväll där på altanen. Ett hopp om tillfrisknande fanns.