Sedan i torsdags har Matte hunnit tänka ut många olika rubriker, inför återkomsten till skrivandet på denna plats.
Onsdag.
På kvällen tränade familjen som vanligt. Inomhus på en avdelning under ombyggnad i ett nerlagt sjukhus. En mycket bra träningskväll och Násti fick göra ett frisök där hon som sista figurant hittade Matte bakom en stor skiva i en dörröppning. Násti skallmarkerade bra och fick skinkpastej ur tub som belöning. Násti var på topphumör och hon var lika duktig och som vanligt.
Natten till torsdag klockan ett, efter ett par timmars sömn, vaknade Matte av oroväckande ljud. Hundarna var uppe och gick men det lät mer än så. Matte tände lampan och fick se att Násti föreföll ha fått en ny tia-attack med yrsel och nu spydde hon upp middagen och allt belöningsgodis. Den 16.7 hade hon en tia-attack som gick över efter några timmar. Násti var väldigt yr i mössan och föll omkull och Matte fick bära tillbaka henne i sin bädd, där hon blev kvar, medan Husse och Matte städade. Násti blev kvar i bädden och övriga familjen gick till sängs.
Torsdag morgon vaknade Matte tidigt och kunde konstatera att Násti var sitt gamla jag igen. Hon var ute med de andra hundarna och gick på toa, lösa på tomten och åt sedan sin frukost med god aptit. Matte hade en tidig tid att passa för justering av den felinställda hörapparaten och satte på hundarna tunna täcken då bilen var kall och de skulle vänta där på Matte en stund. Så kopplade Matte hundarna för att undvika skällande i ottan, när Modji och Aili skulle dra en repa längs staketet om de varit lösa. När Násti gick nerför de fyra trappstegen vinglade hon till och Matte trodde att hon halkade. Men så halt var det inte. Násti gick till bilen men lite ostadigt och kopplet blev ett stöd. Så spydde hon just som Matte öppnade bakluckan.
Tusen tankar for genom Mattes skalle på mycket kort tid. Hur göra nu? Att åka direkt till veterinär kändes inte aktuellt. Násti behövde vila och med bilen som sitt andra hem och en trygg plats för Násti, kände Matte att det var lika bra att se till att få hörapparaten fixad när nu tid fåtts innan julen.
Några timmar senare var Lapskflocken hemma igen och Matte hade ont i magen de sista kilometerna hem. I vilket skick skulle Násti vara vid hemkomsten? I bilen hade hon varit som vanligt där hon låg mellan sin dotter och dotterdotter.
Jo, Násti var yr och spydde så snart hon rörde sig. Matte bar in Násti och placerade henne på sälskinnet framför kaminen och tände en brasa. En favoritplats. Násti låg stilla och Matte kunde nu se att hennes enda öga snurrade i skallen på henne. Symptomen var snarlika de Matte hade tidigare i höstas och beordrades uppsöka akuten, bara för att konstatera att det inte var något allvarligt. Troligtvis "kristallsjuka". Virus på balansnerven kunde det även vara. Alla vingligheter hos gamla tanter är inte nödvändigtvis hjärnblödningar. Násti hade en trolig tia-attack tidigare i höstas och var det nu tredje gången gillt? Matte kände att hon ville avvakta lite, då de två tidigare attackerna gått över efter några timmar.
På sena torsdagseftermiddagen hade Násti spytt ytterligare ett par gånger, när hon försökt resa sig, men gått överstyr, för att gå någonstans. Hon hade fram till nu haft aptit, men den avtog under eftermiddagen och nu vare sig åt eller drack hon.
Matte valde att kontakta den veterinär som kände hundarna. Rådet var att söka sig till ett djursjukhus för undersökning av hjärnan på Násti. Matte ringde djursjukhuset och en välmenande person, icke veterinär, tyckte nog att det var fel att utsätta Násti för en hjärnröntgen. Med tanke på hennes ålder var det bästa nog om hon fick somna in så snart som möjligt.
Men så kom tillägget att det inte var rätt mot de övriga hundarna att behöva se Násti i detta skick samt att det var ju svårt även för Husse och Matte!
Hm. Vems bästa kom i första rummet vid detta rådgivande samtal egentligen? Även en tumör nämndes som tänkbar orsak till yrseln. Kommande fasor utmålades. Av en djurskötare. Matte vred och vände på saken och kom så klart snabbt fram till att det var Nástis bästa som naturligtvis var avgörande. De andra hundarna kunde säkert tackla detta på sitt sätt och vad Husse och Matte kände var inte relevant. Matte fick tips på två veterinärer som kunde komma hem för att låta Násti somna in. Men ingen av dem gick att få tag i så sent på dagen. Att köra iväg Násti till en veterinär med allt vad det innebar av stress var inte ett alternativ.
Det blev så att Násti fick chansen en natt till att visa om även denna attack skulle gå över eller ej, för att kunna låta henne avsluta sitt liv i lugn or ro hemma. Matte fick i Násti vatten i mungipan och lyckades fresta med lite ost. Násti var vaken och med, men hade upptäckt själv att hon mådde bättre och slapp yrsel och illamående om hon låg still. Hon togs ut och stöttades innan natten och både kissade och bajsade, innan hon somnade med de andra som vanligt, intill Mattes säng.
Fredag.
Násti sov lugnt hela natten, men vaknade lika yr i mössan som hon somnat dagen innan. Matte tappade hoppet helt och började jakten på "hemveterinär" som skulle hjälpa Násti över Regnbågsbron. Matte var dock genomtrött efter dålig sömn några nätter i rad. Som när man sover bredvid en nyfödd. Minsta rörelse får en klarvaken. Husse hade det lugnt på jobbet och kom hem tidigt på det som nog skulle bli Nástis sista dag. Men Matte fick fortsatt inte tag i någon som kunde komma hem. Násti spydde inte längre. Ögat for inte fullt så mycket längre. Husse började känna sig tveksam till planerna. Fick tag i gamla träningskompisen som hjälpt familjens tidigare hundar den sista dagen. Nya sätt att se på saken öppnades tack vare en pensionerad och erfaren veterinärs sätt att se på saken. Åksjuketablett nämndes, men ingen erfarenhet fanns av effekten. I vilket fall botar det inte. Tar bara bort ett symptom.
Ett mycket avgörande symptom. Tänkte Matte. Utan yrsel - inget illamånde - inget spyende - matlust och chans till tillfrisknande. Sagt och gjort, Násti fick en halv åksjuketablett. Det kunde i alla fall inte skada.
Hjärnblödning kunde det vara. Som med lite tid kunde gå tillbaka. Násti är gammal förvisso, men i god kondition och med starkt psyke. Hon sökte sig nu själv ut i köket, trots vinglighet åt vänster, för att dricka vatten. Hon visade tydligt att hon var hungrig! Násti kunde absolut ha drabbats av något annat som påverkade balansen. Virus på balansnerven ger dessa symptom och går över av sig själv given lite tid. Ett litet hopp tändes. Det närmaste dygnet skulle få avgöra Nástis öde. Om inget mer positivt tecken visade sig skulle lördagen få bli hennes sista dag. Där fick gränsen gå och ett löfte om hjälp på lördagseftermiddagen gavs.
Husse och Matte förberedde sig resten av fredagen. Kände att eftermiddagen och kvällen skulle få bli så nära en vanlig dag som möjligt för alla berördas skull. Násti hade piggnat till, hon var glad, hon hade aptit, alla sinnen var som vanligt. Hon vara bara lite yr. Mindre nu. Hon spydde inte. Hon fick skonkost och maten och vattnet fick hon behålla. Hela familjen tog bilen och åkte och handlade vätskeersättning. Násti uppskattade omväxlingen.
Under kvällen överraskade Násti med att plötsligt komma gående ut i köket för att dricka. Hon gick sedan tillbaka in i vardagsrummet och intog sin ryamatta där hon somnade tillsammans med sin familj. Nöjd och belåten vad det verkade. Men vänstervriden och lite vinglig. Ögat for inte runt lika mycket längre.
Lördagen förflöt med att Násti gradvis gick stadigare och stadigare, ögat rörde sig mycket lugnare från sida till sida och hon slukade maten i en attack på matskålen och var klart missnöjd med de pyttesmå, men många, småportionerna av ris samt fisk eller kyckling finfördelat. Utrört med vätskeersättning och Fortiflora för goda magbakterier. Eftermiddagens veterinärbesök avbokades i samråd med den lite överraskade kompisvetten. Násti borde få mer tid när hon gjort så goda framsteg så snart.
Under dagen fick Násti gåträna ett flertal gånger ute på tomten. Iförd en sele som ett handtag där Husse stöttade så att Násti skulle känna sig stadigare. Även om yrseln är borta kan en vinglighet dröja kvar rätt länge. Násti nosade gärna både på marken och i vinden och hon var pigg och glad när hon kom ut! Hon kissade nu även. För varje gåträning gick Násti säkrare och stadigare. Viftade på svansen! Hala golv inne var inte längre något problem. Násti fick ännu en halv åksjuketablett till natten. Effekten varar i ca tolv timmar. Det gick ju bättre och bättre för henne och vad det berodde på gick inte att säga. Men den halva åksjuketabletten gjorde henne i alla fall inte sämre.
På söndagen fortsatte förbättringen. Násti beövde inte alls så mycket stöd längre! Hon gick både uppför och nerför trappen (iförd sele och med stöd vid sidan för säkerhets skull) och gåträningen runt hela tomten uppskattade hon mycket! Hon betedde sig precis som vanligt och magen kom igång, om än i "löst" skick än så länge. Kroppen fungerar som den skall i alla fall. Fortsatt skonkost, Fortiflora och vätskeersättning i små portioner. Men hon är sned mot vänster och denna snedhet har hon börjat tackla bra.
Hundarna nattades på söndagen, med hoppets julstjärna lysande ovanför biabäddarna vid fotändan av Mattes säng.
Natten till måndagen - i dag, sov hela familjen lugnt och skönt för första gången på länge. Násti vaknade ännu vinglig, men på gott humör med livsglädje och livsvilja! De andra hundarna har anpassat sig. Under torsdagen när allt var nytt låg Modji tätt intill sin mamma hela dagen. Aili satt stilla en bit ifrån och tittade oerhört uppmärksamt på sin mormor. Att öhon studerade och funderade var mycket tydligt.
Sedan i går - söndag är det som det är och det är ok med dem vad det verkar.
Násti är värd en chans. Tycker Husse och Matte.
Om andra har invändingar mot Husses och Mattes sätt att hantera den uppkomna situationen så har Husse och Matte full respekt för detta. Man tänker i olika banor. Násti är förvisso gammal med sina tretton år och åtta månader. Násti är också en hund som tacklat livet med stor styrka och tålighet. När hon ger upp så kommer hon att visa det. Än har hon inte gjort det.
En timme i sänder. Gåterapin fortsätter. Nu är det bara att hoppas att utvecklingen går åt rätt håll. Nu är nu. Vad som kommer sedan tar vi då.