Matte får be om ursäkt om någon tar illa upp över rubriken - att detta skrivs på Långfredagen. Men tiden räckte inte till under Skärtorsdagen.
Matte tillhör en generation då Långfredagen var SVART. Bottenlöst tråkig och ALLT var stängt. Man skulle vara stilla och allvarlig och sörja. På TV fanns en enda kanal och där sändes GOLGATA. År efter år och man fick se Jesus korsfästas - år efter år samma film i svartvitt. Färgteve fanns inte. Fram till dess ännu en tevekanal gav andra möjligheter. För ett barn och en ung tonåring var Långfredagen dödligt tråkig och plågsamt gravallvarlig. Man var ledig från skolan och kunde inte GÖRA NÅGONTING!!! I en tid då man gick i skolan och jobbade även på lördagar.
Nej. Matte är inte hundra år gammal. Bara gammal nog.
Så icke nu. Långfredagen bjuder på möjligheter även utanför det religiösa. Som man för den sakens skull inte får glömma. En kristen högtid.
Under Skärtorsdagen ägnade sig flocken bland annat åt att åka till Granngården och köpa ett lass stolp, för att staga upp fårnätet vid flockens andra revir Torpet. Där har det med åren hänt lite i form av träd som fallit över nätet och stolpar som knäckts. Tillfälliga lagningar här och där måste fixas mer permanent. Matte skulle ha flugit till Blåkulla men hann inte i år.
Snön kom tidigt och plötsligt i höstas och mycket är ogjort av rensning i rabatterna; som med nutida råd inte alls skall rensas så som man gjorade förr. Nu vill Matte att satta vårlökar skall få en rimlig chans att både komma upp och synas bland vissna höstblommor/perenner, varför många timmar tillbringas utomhus dagligen. Matte jobbar sig även vidare runt tomtens inhägnade del med staketrenovering. Det händer en del under tjugo år.
Onsdagens träning ägde rum på Skanskas område där kvällen bjöd på årets första kvällsträning utomhus. Äntligen! Ljust nog för alla hundar att hinna träna innan det blev mörkt och det var ingen is på marken någonstans längre! Tränade denna kväll, så här inpå Påskhelgen, gjorde Dima, Aili, Ailis morbror Lime och Ailis son Sumo. En familjeträning alltså.
Aili var lycklig när hon fick inledda kvällen med ett stort frisök, där två figuranter var gömda på för Matte okända ställen. Aili jobbade fantastiskt bra, i det att hon var noga med att bromsa upp och kolla så att Matte hängde med. Ett sök där hon verkligen samarbetade med Matte! Till skillnad mot sin mormors mor Gázzi, som var Mattes första Lapska Vallhund i slutet av 1990-talet. Gázzi jobbade oerhört självständigt och var en rejäl utmaning! En hund som Matte lärde sig mycket av. Filmer från Ailis sök finns på FB/Lapsk Vallhund och en av dem finns på Mattes Instagramkonto.
Dima fick inleda utomhussäsongen med att gå vindstig, för att fånga vittringar från figuranter i vinden och tydligt visa när han hade fyndat. Samarbete. För förarens del innebär detta en träning i att läsa sin hund korrekt. Släpper man lös hunden för tidigt när den signalerar fynd, riskerar man att hunden inte varit säker på var vittringskällan var belägen. Vilket i sin tur riskerar att sluta med ett kommunsök. I stället för att hunden fångar vittringen, visar när den är helt säker, släpps lös och går raka vägen till figuranten. Dima skötte sig utmärkt i samarbetet med både Matte och figuranten.
Både Sumo och Lime tränade vindstigar och det var helt underbart att få vara figurant åt dessa båda killar som Matte har fött upp. Att bli hittad av snart trettonåriga Lime var extra roligt! Glädjen och arbetslusten lyste ur ögonen på Lime, när han skällde ut Matte i en mycket bra skallmarkering!