Fredag.
Strax efter att gårdagens inlägg skrivits kunde Matte läsa en text på ledarplats i D.N. med samma andemening. Intressant.
Hela hösten har kvarlämnade ljusslingor i olika färger kantat vägen genom skogen och ner till "byn"/samhället. Den senaste månaden har även adventljusstakar lyst upp mörkret. Vilket förtagit lite av effekten av att "nu är det 1:a Advent". Kanske lite viktigare i år, när så mycket man brukat göra inte kan bli gjort denna jul. Matte håller hårt på att först nu på söndag skall ljusslingrna och adventstakarna tändas, för att inte vattna ur känslan denna väntetid inför julen. Uppladdning och känslan av något som är bara nu. En tidsmarkör när dagarna flyter ihop i ensamheten. Samt att längre än till tjugondedag Knut får inget vara kvar. I oroliga och osäkra tider känns bevarande av traditioner än viktigare än annars. Man har något att haka fast vid. Något från förr och något som är som det brukar vara.
Fredagen ägnade Matte således åt att sätta upp några ljusslingor med varmvitt sken i trädgården, samt att placera ut adventljusstakarna på sina gamla vanliga platser. Allt för att lysa upp mörkret i skogen och för att ge en hemtrevlig och välkomnande känsla kring den lilla stugan omgiven skogen. En del av jobbet med att få till elanslutningar blev också gjort, innan kylan bet för mycket i fingrarna för att Matte skulle kunna slutföra detta. Husets och snickarbodens förråd av skarvsladdar och grenurtag hade lite svårt att räcka till.
Många var ute och promenerade förbi Lapskreviret och mycket skvallerträning blev det för de båda Lapska. Tidigare icke sedda hundar måste desvärre kommenteras tyckte både Modji och Aili. En av hundarna drog igång dem med rätt högljudda kommentarer, vilket Matte har viss förståelse för. Först passerade en person som hejade och vinkade glatt. Vem har varken Husse eller Matte en aning om. Raska steg och borta var hen. En bit efter kom ett par, intensivt pratande med varandra. Så plötsligt kom en stor lös hund i stora språng från ingenstans, i full karriär efter de övriga. Vilket Lapsktanterna hade åsikter om. Vems var den tidigare icke sedda hunden på väg ensam in i en skymd kurva? Så småningom kom paret tillbaka men inte den som gått först och morsat. Inte heller hunden. Det dröjde ett tag innan hundarna helt släppte tanken på att även den skulle dra förbi en andra gång.
Allt fler går med lösa hundar långt före och långt efter och trafiken är stundtals intensiv på den mycket smala och kurviga vägen. Stora lastbilar med grus, budbilar med stressade förare och privatbilister. Fort som fasen går det och 30-skyltanra skiter alla i numera. Är man inte mer rädd om sina hundar än så? Många har i sommar skaffat en C-hund utan tidigare hundvana. Påtagligt många fler hundar passerar på vägen än för ett år sedan. Många fler bor i stugorna denna höst än förra hösten. C-effekten. Ut från trängseln i stan och en hund passar fint när man jobbar hemifrån.
Både Modji och Aili höll sig i varje fall sysslesatta med att hålla koll på vägsträckan utanför reviret och helt tysta var de tyvärr inte. Framför allt inte när Matte stod uppe på en stege. Kände de sig mer utelämnade då? Eller passade de bara på när Matte var påtagligt upptagen? Det ena utesluter inte det andra. De är även smarta nog att veta att man får godis av Matte när man slutat skälla. Skvallerträningen fungerar fint. Men man kan ju inte sluta skälla om man inte börjat...... Varför Matte blåstes både en och två gånger. Ingen synlig person eller hund fanns på vägen när hundarna kom och skvallrade. Misstanken uppstod att de berättade om både rådjuren som bor här och grannens katter. När de ändå var igång liksom.
Husse som sågat ved behövde röra på benen och tog med hundarna på en skogspromenad. Under tiden tog Matte en del av deras torrfodermiddag och spred ut på gräsmattan, för lite stimulans även för nosen och hjärnan. Att det låg något ätbart på gräset var inget någon av dem missade, när Husse släppte in dem genom grinden! Efter en fika i stugvärmen begav sig flocken åter ut, då det fanns mer att göra innan mörkret föll. Matte hade dessutom spritt lite mer av middagen i trädgården åt Modji och Aili.
Temperaturen låg kring nollan och det som varit frusen nerfallen dimma hade tinat under dagen och frös nu åter på. På morgonen var det många halkolyckor och på en sträcka av ett par hundra meter hade två cyklister fallit så illa att de förts till sjukhus. Många halkolyckor var det lokalt och de redan ansträngda akutmottagningarna hade på morgonen belastats än mer. Trappen och den lilla altanen vid den lilla stugan i skogen var nu glashala. Precis som på morgonen. Mycket trallvirke omger många hus numera, men blir det inte halkigt? Undrade Matte som måste få dit bitarna av turfmatta på trappstegen, för undvikande av halkolyckor hemma.