Matte har haft fullt upp och datorn har haft kortsemester.
I onsdags tränade gruppen som vanligt och den här gången i sjukhuskällaren. Vid planeringen av vårens träning framkom önskemål om mer varierad träning av hundarna. De behövde få lite överraskningar! Med samma människor och samma miljöer en gång i veckan går det lätt rutin i träningen även för hundarna. "Kul! Träningsväskan! Onsdagkväll! Sökträning! - ok, här har vi varit förut, de figgarna känner vi igen, belöning ur tub brukar vi få och det är gott!"
Därför har förarna i gruppen försökt vara lite kreativa för att bjuda sina hundar på något oväntat, i en miljö där de är förprogrammerade att söka efter försvunna människor. Söken har förvisso varierats mycket! Men där har även funnits en nyfikenhet på hur hundarna skulle tackla situationen, när de förväntas utföra andra uppgifter än att söka människor i den miljö där det är just det de förväntar sig att de skall göra!
När det gäller just Lapska Vallhundar så är det en ras som är förmögen till en hel del självständigt tänkande och egna åsikter om saker och ting. Husses och Mattes erfarenhet är den att familjens egna Lapska Vallhundar, som samtliga tränats i räddningssök och annat sedan sin barndom, lätt tråkats ut om utbildningen/träningen blivit för enahanda, lätt eller ett ständigt upprepande och nötande av samma moment. "Om du tycker att det här är så himla kul så kan du ju hålla på med det! Så går jag och gör något roligare!" Typ.
De egna hundarna har fungerat bäst om man kört ett moment några få gånger och sedan bytt till något annat. Om de fått utmaningar och problem att lösa. Om de fått korta träningspass som avslutats när det gått bra och varit roligt, inte när hunden redan blivit uttråkad. "Det sista man gör på en träning har man med sig till starten på nästa träning". Då bör det vara en positiv känsla! Ett långvarigt nötande av positioner på en gräsmatta har inte varit lika roligt för hunden som en stunds träning och däremellan något annat, så lite mer träning. Rallylydnad med bara några få moment och extern belöning och lek när ett moment gått perfekt! Oavsett om det varit efter bara några minuters träning! En heldagsträning fungerar fint tack vare att hundarna kör sina pass och sedan figgar deras förare åt de övrigas hundar och så kör man sin egen hund igen och växlar så under dagen. Arbete och vila omväxlande. Ett skarpt sök fungerar tack vare rätt arbetsmaterial (en för ändamålet bra hund), en gedigen grundutbildning, en vältränad hund, stor arbetskapacitet/arbetslust, uthållighet och lite vila då och då.
På onsdagkvällen överrakades hundarna av två utlagda rallylydnadsbanor - nybörjarklass i det stora fläktrummet! En positiv överraskning visade det sig när de hämtat sig och förstod varför inga sökskynken satts på och varför inga förare i gruppen saknades! Två ekipage kunde köra samtidigt och skulle någon vara osäker på skyltarna så fanns anvisningarna utskrivna och några hade tävlat innan.
När några ekipage hade gått sina banor och var nöjda fanns en sökuppgift för hundarna. En figurant var gömd i ett inre rum till vilket hundarna endast kunde komma via ett yttre rum och dörröppningen var blockerad med ett lågt bord, ovanpå vilket tre bildäck på fälg staplats. Möjligheten att krypa under bordet var stoppad genom att tre däck ställts på högkant. Bredvid de tre däcken på bordet fanns små glipor och om en hund skulle försöka pressa sig genom den större glipan till höger, mot den uppställda dörren, så skulle dörren ge vika och släppa fram hunden.
Uppgiften visade sig vara lite svårare än vad Husse som byggt hindret tänkt sig. Inget fel i sig! Meningen med övningen var att hundarna skulle få belöning för problemlösningsförmåga, uthållighet i arbetet och figurantintresse, då de hade sin figurant utplacerad öppet en bit in i rummet, försedd med skinkpastej i tub, vilket samtliga hundar älskar!
Så hur gick det? Resultatet blev lite varierat, men alla hundar tog sig över/förbi det stora hindret i dörröppningen till slut, kom fram till figuranten och belönades. Mer eller mindre självständigt. Till en början skulle förarna låta sina hundar jobba ensamma i det yttre rummet och själva stå kvar på tröskeln. Vartefter hunden såg ut att behöva lite stöttning fick man gå in i rummet och långsamt närma sig sin hund. För att med sin blotta närvaro stärka hundens självförtroende, samt lägga lite press på den! En avvägning och här måste man vara mycket lyhörd och verkligen läsa sin hund! "För mycket och för lite skämmer allt!" Här som i övrigt. Av kvällens sju tränande hundar, fem Lapska, var det endast två hundar som använde sig av lösningen med den instabila dörren som vek undan. De övriga fem tog vägen över däcktraven. Samtliga sju hundar beövde någon form av förarpåverkan vid det första försöket.
Vid det andra försöket gick det snabbare och nu krävdes mindre påverkan från förarna. Två hundar tog nu hindret i ett jättehopp direkt och löste uppgiften snabbt och helt utan förarpåverkan. Att Aili lyckades med detta jättehopp upp på däckhögen utan någon mellanlandning var nog helt enkelt tack vare en konkurenssituation! Pressen från morsan hennes! Modji och Aili fick köra ett sök tillsammans just för konkurensens skull och Aili ville först fram till figgen och belöningen! Hon rivstartade, rusade bort till dörröppningen, lättade från golvet och fullkomligt flög upp på de tre staplade däcken på bordet och försvann! Husse och Matte tappade båda hakan och brast ut i ett förvånat gapskratt. Vilket fick Modji att undra vad som stod på. Hon blev kvar i det första rummet och sökte noga igenom det, innan hon föjde efter sin dotter vidare in i nästa rum och belönades även hon.
Ytterligare lite rallyträning blev det för några och ännu någon sökuppgift löstes, innan gruppen gjorde kväll och åt burgare och eftersnackade.
Tack alla för bra träning och många skratt tillsammans!