Onsdagen blev en dag med olika aktiviteter för hundarna. De inledde dagen med att rasta sig i skogen tillsammans med Matte. Lösa intill vägen och med många intressanta dofter. Matte måste ha särskild koll på tonåringen Aili, som lyder sina impulser och rätt som det är rasslar iväg uppför berget på någon intressant vittring. Hon har hittills lyssnat till Mattes inkallning. Men om Matte inte skulle se Aili pipa iväg uppför, vete fåglarna hur utgången skulle bli...... Aili är mjuk och go men självständig som en Lapsk skall vara och i tonåren testas gränser i både det ena och det andra. Matte måste vara närvarande och skärpt för att Aili inte skall få chansen till en enda vinst.
Mitt på dagen tog Matte och hundarna en "långpromenad" med effektiv stavgång under 45 minuter. Farten är i stort sett densamma nu som för tio år sedan. Vilket i detta fall skall tolkas positivt! Som ung på nytt! I varje fall i detta.
Eftermiddagen tillbringade Matte och hundarna sedan utomhus i den ganska kalla och genomträngande blåsten. Att sitta och läsa och fika var det inte läge för längre. Inte nödvändigt heller då Matte också testar gränser för sin fysiska förmåga dagligen. Det vore ju himla snopet att missa något bara för att man inte vågar prova! Nu provade Matte om hon kunde ta sig ner i bäcken och hålla sig på benen gående i bäckfåran, där vattnet nästan når över stövelkanten. Ja, inte för att bara gå där, utan för att med en eldriven kantsax äntligen få av allt gräs och andra växter som hänger ner i vattnet och stoppar flödet. Det gick alldeles utmärkt och Matte jobbade på ända till batteriet tog slut. Fint blev det! Hundarna skrotade omkring på tomten och Aili var rätt nyfiken på vad Matte höll på med, stoppande nosen farligt nära saxen, men åtlydde tillsägelse att "akta" och satte sig intill och tittade bara. Var rädd om morrhåren.
Genomblåst och lite frusen tände Matte sedan en brasa i kaminen, för att få upp värmen, innan kvällens träning som turligt nog skulle ske inomhus. I ett stort förråd på Lidingö där all materiel som hör ihop med Lidingöloppet förvaras.
Sex Lapska Vallhundar med familjer (höstlov) tränade denna kväll. X-tra figuranter är alltid varmt välkomna! Den stora hallen är delad mitt på av ett ställage som en genombruten mellanvägg full med föremål, där vittringen kan fara lite hur som mellan väggarna. I taket finns stora ventilationstrummor. Generellt kan sägas att denna byggnad bjuder på väldigt svåra vittringsförhållanden för hundarna! Med bara en enda figurant gömd där vittringen kan slå från den ena långsidan till den andra via det icke plana innertaket fullt med rördragningar. Nu fanns det tillgång till många figuranter och varför snåla då?! Sex figuranter fick varje hund söka rätt på. Vilket innebar att figuranterna hamnade mycket nära varandra och vittringarna från dem slog i varandra. En "facitgubbe" gick med för undvikande av förarlåsningar och felaktigt beröm. När det är så här svåra förhållanden går man som förare lätt i stå och kan pressa fram blindmarkeringar, men å andra sidan gör hundarna inte fel, eftersom det finns vittring överallt i sökområdet. Man vill undvika att hunden blir stående och skallmarkerar på för långt avstånd från vittringskällan. Oprecisa markeringar. Att det rör sig om sex olika vittringar vet hundarna.
Alla de vuxna hundarna fick samma upplägg med sex figgar gömda på olika ställen. Inte alltid samma ställen, utan gammal vittring i gamla legor bjöds de på alla. Ytterligare en svårighet. Alla hundarna fick verkligen använda insidan av skallen denna kväll! Problemlösning på hög nivå! De två figuranter som låg gömda mycket nära varandra, ganska lågt, vid högerrväggen placerade hundarna till en början högt upp mot vänsterväggen. Hundarna var mycket lätta att läsa och utan facitgubben hade man som förare antagligen fastnat där och förmodligen provocerat fram blindmarkeringar. Figgen som satt på en låg maskin helt öppet mitt på golvet var svårfunnen! Hundarna letar inte med ögonen primärt. Här gick vittringen från den varma människan rakt upp mot taket och placerade sig mot väggen där den fölll ner mot golvet. Nosarbetet ledde så hunden i en position då den plötsligt fick se figgen och då var hunden mycket nära. Så länge figgen är helt stilla syns den inte om ingen vittring landar helt nära.
Tonåringen Aili slarvade rejält på förra veckans träning och det var inte läge att bjuda henne ett komplicerat sök. Däremot kunde även hon få lösa problem och använda de små grå lite extra denna kväll. Husse lämnade över sin mössa till Matte som doftobjekt åt Aili. Sedan försvann han in som i en resårmadrass, fast av skumgummi och mycket större ställd på högkant. Lutad mot en "vägg". Aili fick nosa på mössan och sattes i arbete. Träningsgruppen stod mitt i sökområdet och umgicks. Aili fick nu visa att hon är uthållig i arbete och har mycket motor. Hon jobbade och jobbade, fick vittringen och tappade den. Sprang förbi just den öppning där hon kunde tränga sig in för att komma fram till Husse. När Aili tydligt visade att hon var brydd valde Matte att sakta ner sin hund genom att slå koppel på henne. Vilket bjöd Aili en möjlighet att hinna tänka till och lösa problemet, i stället för att springa ur vittringsfältet. I koppel löste Aili uppgiften och hade lärt sig lite mer om vittringsvägar förhoppningsvis. Mycket godis blev det hos Husse, som fick tillbaka sin mössa. Sedan blev det kamplek med en nöjd Matte. Aili hade fått trötta ut sig i skallen lite. Välbehövligt för alla tonåringar, slynglor och slynglar! Ofta är detta vad som saknas när de upplevs som jobbiga och straffar ut sig i sina familjer.
Den här typen av inomhusträning hade säkert en del i framgången på lagtävlingen. För lagets hundar var inomhussök med lite knepiga förutsättningar ingen nyhet.
TACK alla för en mycket givande träningskväll!