På tisdagen tog Matte och Násti några kortare promenader under dagen. Násti fick också vara hönshund när Matte på morgonen släppte ut höns och ankor snett över vägen och åter släppte in dem mot kvällningen. Matte hade tidigare en rädsla för att Násti inte skulle kunna låta bli att springa efter hönsen och förska få fatt dem. Men den sortens dumheter har Násti vuxit ifrån. Hon är totalt ointresserad av dem. Inte vallningsintresserad som Modji. Násti har dock i sin ungdom visat mycket goda vallningsanlag, på de två kurser i fårvallning som hon gått! För Modjis del är hönsen och ankorna det första hon fått testa vallning på och man tager vad man haver. Násti koncentrerar sig på det ätbara på backen och är mycket hörsam när Matte dirigerar henne och sätter henne, vilket kom att vara tilll hjälp när fåglarna skulle in för kvällen. Duktig Násti!
Kvällens träning ägde rum i Vargmötet. Deltog gjorde Násti och hennes son Lime. Som tur var hade han med sin lillmatte och hennes kompis så att det blev lite folk att leta rätt på. Tack så mycket tjejer! Träningsplats blev den stora maskinhallen där ljuset flödade och fordonen flyttats runt en del och lite föremål hade tillkommit.
Lime fick tre figuranter väl fördelade i området och samtliga var oåtkomliga för Lime. Matte låg på ett släp med galler runt, en figge stod en bit upp på en stege och en figge stod en bit upp från golvet på en maskin. Syftet var att Lime skulle komma till skall av pur frustration när han inte nådde figgen. Han har, trots tidigare tvivel, visat att det är skallhund han är! Nu fastslog han det med all önskvärd tydlighet! Vilken kille!!!! Direkt när han kom fram till figuranten gav han skall! Han skällde mycket bra och ihållande! Inga tveksamheter där inte! Han har haft mycket lätt att lära sig att han skall skälla när han hittar en människa. Det gick liksom av sig själv. En naturbegåvning. Att hitta figgarna, trots att det var inomhus, var definitivt inga problem för en smart kille! Uppfödarhjärtat i Matte värmdes. Lime sökte helt utan skall, måste tilläggas. Bättre kunde det inte se ut.
Mamma Násti fick en figurant strax utanför ingången för att kolla att hon var skärpt från allra första början. Sedan hade Matte placerat ut två figuranter längst bort i området. Högt uppe och helt nära varandra. en låg uppe på en container och en låg på en stor hög med ihopvikta pressenningar strax nedanför. Násti hade näsan på och fångade vittringen strax utanför lokalen. Hon drog i kopplet för att komma fram till figgen, där hon skallmarkerade direkt. Snyggt!
Därefter satte Matte Násti i arbete och kvällens mål var att tagga ner Násti genom att träna stabilitet. Innan Násti skickades iväg på sök, måste hon först slappna av och sluta stressgny. Matte hade oceaner av tid, när bara två hundar deltog på kvällens träning. Matte viskade till Násti och lät henne vänta. Utan att få så mycket uppmärksamhet. Tanken var att Násti skulle börja misströsta om att få släppas på sök. Rätt som det var blev Násti tyst och bums skickades hon på sökuppdrag! Operant inlärning tänkte Matte. Inget kommer att hända förrän man är tyst. Násti drog iväg och fyndade figgen på pressenningarna men strax innan hon skallmarkerade syntes det att hon slog upp med näsan mot den närbelägna figgen. Hon visste att där fanns två personer.
Násti skallmarkerade ihållande och bra och belönades för detta. Därefter lät Matte Násti vänta en stund och gjorde ett mycket utdraget avslut vid denna figge, innan Násti sattes i arbete igen. Allt för att undvika överilade beslut. Det går lite fort ibland med Násti. "Där är det någon! Tror jag... I alla fall här i närheten! Vov, vov!" Inte helt lyckat. Hon gjorde likadant nu. Trots ett tappert försök från Matte att få Násti att koncentrera sig och inte rusa åstad. Násti hade vittring helt klart! Fattas bara. Men hon skallmarkerade oprecist mot en maskin intill containern, ovanpå vilken personen låg. Med ryggen mot figgen. Násti hade ju haft vittringen tidigare och draget i lokalen låg mot maskinen, så det var inte en blindmarkering på något vis, men den kunde vara mer exakt. Slarvmaja! Matte visade missnöje med att kommendera "bättre". Násti korrigerade sig lite, men rätt blev det inte. Matte tog då resolut och vände på Násti mor vinddraget och höll fast Násti så. Hjärnhalvorna började samarbeta och näsan gick och så satt det! Násti fick vittringen mer exakt och skallmarkerade rakt upp mot figuranten. Återigen lite stabilitetsträning. Stanna upp i ett moment och gör det klart. I stället för att hafsa igenom det och markera lite på måfå. Något som ofta händer både folk och fä när de känner sig säkra och tror sig kunna något. Genvägar äro ofta senvägar.
Lime fick ännu ett sök och nu var det lillmatte som var hundförare. Spelar roll! Lime vet vad som skall göras och trots att Matte var knepigt gömd inne i en stängd dubbelcontainer med ett hål på sidan, lyckades grabben hitta Matte. Luftdraget förde vittringen ut genom en springa vid den ena dörren, det kände killen, varpå han jobbade sig runt och hittade hålet där Matte stod bakom en såganordning. In gick det inte att hoppa så efter att ha testat ett par gånger bestämde sig Lime för att bli kvar utanför och skallmarkera. Vilken toppenkille! Det är så roligt att det man som uppfödare försökt uppnå, bra arbetshundar, blir tillvarataget på rätt sätt! Tack.