Lördag.
Dagen började med ett stillsamt strilande regn, som gradvis upphörde under förmiddagen. Här gällde det att passa på! Söndagen skulle bjuda på snö, regn och något däremellan samt blåst! Lapskflocken begav sig ner till golfbanan för en långpromenad, på mjukt och behagligt underlag. Ännu ligger här både synliga och osynliga isfläckar och större områden med snö och is, varför Matte garderade sig med både spikkängorna och isbroddad loppiskäpp. Det vore ju idiotiskt att av ren hybris gå och halka omkull nu, när rehabiliteringen fungerat så bra hittills. Balans och benstyrka måste förbättras en hel del känner Matte.
Hundarna släpptes som vanligt lösa här, där ytorna är stora och sikten god. Modji och Aili drillas här ständigt i avståndslydnad och inkallningar, samt påminns omedelbart om de råkar hamna utanför det tillåtna avståndet till framför allt Matte. Då Matte gått så här med dem ensam tidigare och satt reglerna, när Husse ännu inte var pensionär. Det är en fröjd att se dem på avstånd stanna upp och kolla läget med Matte! På gamla hundars vis hamnade både Gázzi och Násti på sin ålders höst i ett nytt läge, då de gick in i sina egna doftbubblor. Råkande hamna rätt galet en dag. Varför Matte måste inse var de befann sig i livet. De riskerade att gå vilse. Plötsligt stannade de upp, med total vilsenhet i blicken, för att sedan försöka hitta tillbaka till Matte. Vilket lett dem tillbaka mot parkeringen och bilen i rask trav! Eller helt tokigt, när de blivit stressade. De har bakspårat, eller gått mot vinden och kommit utom synhåll för Matte. Varför långlina blivit en säkerhetslina för en gammal hund, med sviktande hörsel och ett lite gammalglömskt sinne. Modji blir allt mer "seg" med att komma på inkallning, om hon hittat någon extra spännande doft! Hörslen är det inget fel på. Man ser att hon hört inkallningen med skarp visselpipa, Aili kommer och belönas, men Modji "skall bara" innan hon kommer fint på en inkallning - med viss fördröjning. Finns inget intressant att lukta på, kommer Modji som ett skott! Modji har börjat ta sig friheter och i kontrast till den, oftast, ambitiösa Aili blir skillnaden rätt påtaglig.
Hundarna befann sig i ständig rörelse och de vet var de hittar vad de söker! Av någon egendomlig anledning väljer hararna att skita intill föremål som sticker upp markant ur gräset. Som stängselpinnar med tråd som förhindrar beträdande av greenerna avståndsskyltar på driving rangen och små "fiberborstar" som sprider vattnet vid bevattningspunkterna. Känner sig hararna månne tryggare intill något föremål på de i övrigt öde gräsytorna? Inte vet Matte och hundarna struntar nog i orsaken. Men de VET att här finns det godis! På solsidorna låg grönt gräs blottat och här fanns mängder med feta, grönblanka nyskitna kulor, som både Modji och Aili girigt försåg sig av! Här har Matte inget att invända, då harskitarna är rena. De innehåller behandlad grönföda som hararna själva återanvänder, för maximalt utnyttjande av näringen. Ingen antibiotika, inga maskmedel som kan vara fallet när hundarna äter hästskit. Även det åtråvärt för hundar. I övrigt anser många att hästskit har goda bakterier för hundmagar. Känner man hästen och vet vad som passerat, låter många sina hundar äta hästskit. Så var fallet under Mattes hästliv, med hästen hemma på tomten.
När Lapskflocken återkom till bilen, efter att ha gått favoritslingan på artonhålsbanan, hade det gått idealiska en timme. En tid som tillåter lite fotande någon gång emellanåt. En tredjedel av promenade går i långsamt motlut, en tredjedel plant och en tredjedel i lite brantare nedförslut. Matte tränade uppför- och nerförgående extra, på några uppbyggda utslagsplatser. Där var det rätt brant och musklerna fick jobba.
En timmes promenerande i rätt god fart, inget strosande, är för Husse och Matte en långpromenad. Till skillnad mot "mopperundan" i den mycket kuperade skogen tvärs över vägen hemma, på en halvtimme. För många av er är en timslång promenad långt ifrån att betrakta som en långpromenad. Det var det inte för Husse och Matte heller för ett antal år sedan. Men nu är det det. Allt är relativt och förutsättningarna ändras med åren. Bättre än ingenting, får man tänka och var och en gör så gott den kan.
När Lapskflocken nådde fram till bilen , hade en annan hundägare just anlänt och släppte ut sina två Labbar för en promenad på det behagligt mjuka gräset med vida vyer. Det gäller att passa på innan banan öppnar! Den är väldränerad och öppnar oftast före alla andra.