Fredag.
Modji gillar inte Galastop. Aptiten är inte den bästa. Hon måste luras i detta äckliga, som är så nödvändigt för att snabbt få bort mjölken. Så mycket mat behöver hon inte få i sig, då lite svält både gynnar stoppandet av mjölkproduktionen och gynnar viktförlust. Ett kilo måste bort.
Det känns ofattbart att endast en vecka passerat och så mycket tråkigt har hunnit hända. Så mycket oro har genomlevts. Matte har gått igenom chockfasen och befinner sig i bearbetningsfasen. Långsamt infinner sig nyorienteringsfasen. Just nu är det lite fram och tillbaka. Känslor, sorg hålls kort för att få hundarnas vardag att fungera. Livet tuffar på. Modji måste peppas för att vilja lämna sin bädd, men det går lättare nu. Hon har dock fortfarande bråttom tillbaka. Solen skiner och att sitta på sin utkikspost på översta trappsteget till verandan en stund är åter attraktivt. Ett hälsotecken.
Just som Matte skulle ge sig ut på långpromenad med hundarna var Cockermatte på väg ut med två av sina hundar. Både Matte och hundarna uppskattade sällskapet! Lite längre ner för vägen dök Kooikermatte upp i bil. Hon hastade hem och hämtade två hundar och anslöt sig till "uppfödarpromenaden". Av de tre planerade kullarna försvann två. Men en blev två..... En Kooikertik för mycket kommer att valpa inom kort. Mor och dotter väntar smått tillsammans. Där blev det inte heller som planerat, men tvärtom!
I en vindskyddad vägkorsning i gassande sol blev det hundsnack i mängd, innan var och en gick hem till sitt. Nästa Cocker har fått göra herrbesök och förhoppningsvis går det bättre denna gång. Matte håller tummarna för Cockerknytt trots allt. Här hemma vet Matte varken ut eller in. Modji hade 9 månader mellan löpen senast och har senarelagt dem hela tiden. Nytt löp är alltså inte att vänta förrän i oktober.
Nyorientering. På gång. Trots oro för besked om Nástis öga och framtid.