Så var det då äntligen dags! En av Mattes drömmar skulle gå i uppfyllelse.
När Gázzi växte upp levde hon på en gård, omgiven av åkermarker, där hon levde fritt och kunde jaga sork ute på åkerholmarna. Násti hann i sin tur njuta av de stora ytorna i ett år innan flytten ut i skogen. Där kunde hundarna få gå långa promenader, lösa med Matte, i skogen. Som tur var hade de också en del av tomten att vara lösa på. Som tidigare berättats har ingen entrepenör varit intresserad av att sätta staket runt hela den bergiga tomten. Modji fick några månader, då hon och Matte tog kortare promenader i skogen. Innan det var ett faktum att skogen tvärs över vägen ingick i ett vargrevir. Nu var det slut på okopplade promenader i skogen. Definitivt. Gilla läget eller flytta. Husse och Matte gillade läget. Det var ju ändå olämpligt att ha de Lapska lösa under sommarhalvåret, då ingen 100%-ig lydnad kunde utlovas. Rådjur finns det mycket gott om nära inpå husen. Med vildsvinens ankomst kändes det inte heller kul att riskera en konfrontation.
Matte ville ge sina hundar mer yta att kunna vara lösa på hemmavid.
På torsdagen for Matte och hundarna ut till Vettershaga, medförande en provisorisk grind till infarten. Hundarna skulle få ha tillgång till hela tomten när Matte spikade stängselkrampor. Matte backade in på den lilla uppfarten som leder till tomten och lät hundarna vara kvar i bilen så länge. Grindåbäket lyftes ner från taket och Matte kunde konstatera att ögonmåttet fungerade. Grinden är lika hög som fårnätet och den består av liggande kompostgaller förhöjt med grönt trädgårdsnät. Stagat med lösa kvastskaft. Stadigt och bra.
Övrig packning bars in på tomten och sedan släpptes hundarna ut. De sprang spontant in genom grinden och stod sedan och såg lätt frågande ut. Matte stängde efter hundarna, tog sina saker och vandrade upp mot huset. Tveksamt började hundarna röra sig efter Matte. Får vi gå lösa här? Matte lockade och Násti och Modji hängde på. Gázzi tvekade. Men så kom även hon. När Matte låste upp till husen och gick in med lite prylar, blev hundarna stående på gårdstunet. Lätt undrande. Med hammare och krampor i näven tog sig Matte sedan an fastsättningen av nätet vid stolparna. Det var nu bara säkrat i överkanten. Matte valde att börja upp mot skogen och lockade med sig tre förvånade hundar.
Alla tre valde att hålla sig nära Matte. Gázzi hittade en fin lega i blåbärsriset och slog sig till ro i den frodiga grönskan bland blåbärskarten. Modji satt troget intill Matte och tittade på. Hon följde varenda hammarslag noga. På nära håll. Násti blev kvar ett tag, men var sedan försvunnen. Efter ett tag ropade Matte och med lite fördröjning dök Násti upp från den nedre delen av tomten. Matte jobbade på längs med den övre kanten och upptäckte rätt som det var att hon var helt alena. För att hålla lite koll ropade hon på hundarna och både Násti och Modji kom glatt skuttande nerifrån husen. Godisbelöning och så iväg igen. Gázzi låg kvar i blåbärsriset, en bit bort.
Tiden gick och arbetet flöt på bra. Matte fortsatte ner längs med nästa sida, som även den gränsar mot skog. Rätt som det var hördes upphetsade skall från Násti och Modji. Matte ropade och hundarna kom farande, men vände igen och sprang längs med stängslet mot tomten nedanför. En liten stuga som ingen besöker, mer än ytterst sällan. Där fanns ingen, vad Matte kunde se. Men något fanns helt klart där. Vildsvinen har tidigare bökat upp en stor yta, alldeles intill tomtgränsen. Nu var tomten så igenvuxen att Matte inte såg något alls. Hundarna följde "något", som sedan lämnade granntomten och fortsatte upp i skogen och försvann. Därefter intog de sina invanda platser på gårdstunet och höll koll över sitt nyerövrade revir. Tiden led och Matte måste bege sig hem.
Matte ropade på Gázzi. Ingen Gázzi. Hennes dotter och dotterdotter hängde med och letade. Gázzi låg kvar i blåbärsriset, på en lite annan plats. Hon sov djupt, så som gamlingar kan göra. Yrvaket tittade hon sig omkring, men var snabbt vaken och hängde med. Matte hade insett att det kunde bli svårt att se hundarna bland alla höga ormbunkar och annan frodig växtlighet i skogsbacken och hade därför hängt på alla hundarna reflexhalsband. Använda när de var lösa på skogspromenaderna tidigare. Detta visade sig vara en bra idé. På halsbanden finns namn och telefonnummer. Om ifall att hundarna skulle upptäcka någon för människor osynlig blotta i staketet. Innan det är fäst med tillräckligt många krampor. Nederkanten kan vara lurig i terrängen.
Nästa led i invänjningen inleddes. Matte bar ner sina saker, öppnade grinden och bad hundarna att stanna innanför den öppna grinden. Matte drog ut lite på inpackandet i bilen, som träning för hundarna. Även om grinden står öppen är den stängd. Om man inte fått tillstånd att passera. Typ. Hundarna är vana vid detta hemifrån och stod alldeles självklart kvar innanför. Först när Matte återvänt in på tomten och gett klartecken följde hundarna med ut och hoppade in i bilen. Tydliga regler från allra första början.
Matte och Modji hann bara hem och vända i stort sett. En cykeltur till fotbollsplanen, för rallyträning med ett par grannar väntade. Modji var väldigt taggad och skällde för mycket i ren upphetsning. Men var ändå följsam med hyfsat bra kontakt. Vartefter taggade hon ner och koncentrerade sig bättre. Kvälllens störning var flera hundar som högljutt gjorde sig påminda och ville vara med och träna! Hela tiden! Modji blev splittrad och Matte fick något att jobba med. Modji tvingades gå samma bana flera gånger på raken, utan kampbelöning. Ingen belöning utan koncentration! Men så snart hon bjöd god kontakt fick hon belöning. Många korta pass och några längre. Så, till slut, gjorde Modji ett mycket bra arbete och gick hela banan tyst och koncentrerat. Mycket kamp som belöning! Sedan hemfärd.
I kvällssolen, bland alla blommor, firade Matte sin stora rastgård med stor hundkoja med en minimal skvätt 10-årig Single Malt. Matte värmdes både utom och inombords. Äntligen hade hundarna fått det Matte så länge velat ge dem. Lite utökat livsutrymme och lite mer frihet. Det kändes gott.