Onsdag.
Iskalla vindar och nollgradigt hindrade inte Matte och Lapsktrion från att ta en skogspromenad längs stranden på den runda skogssjön. Här var det isigt på klipporna och det gällde att ta det försiktigt över alla blankhala tallrötter över stigen. Ännu råder vinter här med snötäckt is på sjön och snö på marken. Samt en hel del is på vägar och stigar. Bara en mil söderut, bort från skog och berg, är det barmark och vårkänsla! Det brukar skilja två veckor på när björkarna slår ut. Två olika odlingsområden. Boende här uppe i skogen kan under vår och höst under en period färdas mellan två årstider, bara genom att fara ner på byn för att handla!
På kvällen skulle Lapskflocken träna tillsammans med två Lapskhanar i en stor villa på Lidingö. Högt belägen och med en fantastisk utsikt över vattnet! Fem Lapska Vallhundar tränade flott som i TV-serien Solsidan! Nästan. Denna villa med ett eget namn hade efter sin tid som privatbostad varit använd som dagligverksamhet för elever. Nu var den av någon orsak totalt utrymd och väntade sedan några år på sitt framtida öde. Radonmätningar pågick. En Lapskpromenerande husse med ögonen på skaft och goda kontakter är en tillgång i träningsgruppen! Som bockar och tackar för denna träningsmöjlighet på ett nytt område. Alltid uppskattat! Nya förutsättningar och nya möjligheter till varierad träning!
Hundarna bands upp i ett av rummen och slapp vänta ute i kyliga bilar. För att kunna utnyttja sökområdet maximalt ägnades kvällen åt kopplat punktsök. Vilket krävde stor koncentration från hundarnas sida och smidiga figuranter som kunde klämma in sig i skåpet under diskbänken, i torkskåp och andra högskåp/garderober. Fast inredning i en villa alltså. Några toaletter med stängbara dörrar var också bra gömställen.
En figurant i taget gömde sig och till en början visste hundföraren var figuranten var gömd, för att korrekt kunna läsa sin hund. Man måste se att hunden vet vad uppgiften innebär, innan man helt kan förlita sig på att den markerar korrekt. En garderobsvägg innebär flera dörrar intill varandra och rätt dörr skall markeras.
Förare och hund började med att söka av köket. Noga fördes hunden i koppel längs väggarna och föraren pekade på alla dörrspringor för att visa hunden att där ville föraren ha avsökt. Detta är punktsök. En punkt/ett objekt i taget söktes av. Modji sattes i arbete i dörröppninen till köket. Matte visste i vilket skåp figgen fanns, till höger om köksdörren och Modji visade omedelbart att hon vill gå dit direkt! Husse var "lekledare" och uppgiften var att söka till vänster först! En lätt motsträvig Modji ombads släppa vittringen, för att i stället söka vid varje skåplucka där Matte bad henne. Matte pekade och Modji sniffade enligt önskemål. Så kom hon äntligen till det "bemannade" skåpet och där skallmarkerade hon direkt! Snyggt jobbat! Modji tappade inte fokus bara för att Matte styrde om henne. Figgen gömde sig på nytt och trots att torkskåp är väldigt täta och två stod intill varandra, så valde Modji genast rätt skåp och skallmarkerade. Här visste inte Matte var figuranten var gömd. Hon jobbar säkert och med rutin. Härligt!
För Aili var detta en helt ny uppgift. Så här har hon aldrig tidigare sökt. Aili arbetade mycket noga och koncentrerat, om än lite undrande till varför Matte pekade så noga på varenda skåpdörr. Men hon nosade snällt där Matte satte pekfingret. Inte helt ovan vid att det där pekfingret funnits med i olika typer av vardagsträningar tidigare. Spontan targetträning om nu allt måste ha ett namn nuförtiden. Så kom Aili till högskåpet där hon fick förklaringen. Här fanns det ju en Figge! Aili fick skälla fram honom ur skåpet och sedan vänta när figgen gömde sig på nytt några gånger. För varje fynd blev Aili säkrare på vad uppgiften bestod i och hur den skulle tacklas. Vid torkskåpet blev det svårt! Man kunde nästan höra kugghjulen snurra i skallen på Aili, som bara fick pyttelite vittring i den gummitätade dörrspringan. Så kom ett tveksamt gnäll och genast fick hon bekräftelse på att hon var rätt ute! Så kom markeringsskallet och figgen retades lite med Aili för att få skallet ihållande och kraftigt. När Aili fått sin godisbelöning var hon lätt fundersam. Var det roliga slut nu? Skulle figgen gömma sig igen? Eller inte? Jo, det roliga var slut nu. Tyvärr. Aili var rörande söt i sin tveksamhet i denna nya situation. Ambitiös och noga gick hon in för sin uppgift och löste varje situation på ett mycket bra sätt.
Mormor Násti fick tokfnatt i glädjeyra över att få jobba på ett nytt ställe och hon var full av uppdämd energi när hon väntat på sin tur. Násti studsade jämfota i kopplet och betedde sig som en unghund! Hon skällde rakt ut när hon kom in i köket! "Här är det någon husse! Här någonstans! Jag känner lukten!" Men när hon närmade sig rätt skåp tystnade hon i koncentration och skallmarkerade fint. Både vid första legan och när figuranten gömde om sig. När jobbet var avslutat, var inte Násti slut. Hon ville jobba mera! Yster som en kalv på bete hoppade hon rakt upp och glädjefnattade och höll så när på att spräcka skallen i ett hadfat! Matte såg och hann precis putta till den halvtokiga gamla damen, som älskar att jobba mer än något annat! Fortfarande. Tack vare goda gener och god grundträning. Samt god hälsa.
Tack alla för mycket givande träning och många glada skratt denna kväll!
Skrattade gjorde inte Husse och Matte när de fick veta att ännu en tvåårig Lapsk Vallhund måste placeras om. För andra gången på kort tid. Ett Nástibarnbarn. Lapsk Vallhund är inte en ras för alla.