Fredag.
Lite inomhuspysslande blev det på förmiddagen i det, även denna dag, gråfuktiga vädret. Några ärenden måste sedan uträttas på byn och ett av dem var att ta säsongsfarväl av den lokala kändisen Gunilla Holm på Loppisen. I år har hon satt ett nytt rekord med drygt 100.000 kronor till Världens Barn! Vilket inte syns när hennes namn passerar i TV-rutan under Världens Barn - galan, bland dem som samlat in över 50.000 kronor . I veckans lokaltidning finns en artikel om hennes insatser och förhoppningsvis förstår ännu fler vilken enorm insats hon gör och har gjort i många år med sin loppis. Hit kan man skänka föremål som sedan säljs till förmån för Världens Barn. Från det vitsipporna har slagit ut fram till kylan får avgöra säsongsavslutningen håller hon, vid fyllda åttio år, öppet sex dagar i veckan från tidig morgon till klockan sex. I den gamla lanthandeln som drevs av hennes föräldrar intill Brottby Café. En beundransvärd insats för alla Världens barn! Tack Gunilla!
På eftermiddagen ordnade Matte några luktletarsök åt sina hundar. En träningsform som inte kräver stora insatser av en hundägare! Inte mycket man kan skylla på för att inte låta sin hund få lite mental stimulans således. Matte gömde två pyttesmå behållare med eucalyptusdoft och en lika pytteliten behållare med kaffe (torrt!) på dolda platser högt och lågt på punschverandan. Mitt på golvet placerade hon två icke kontaminerade pizzakartonger ett stycke ifrån varandra. Detta tog endast några futtiga minuter av Mattes tid. Det var inte fysiskt krävande.
Där fick lukterna ligga til sig i en halvtimme, medan Matte planterade två nävar vita krokuslökar framför huset. Detta var aningen mer fysiskt krävande, om man skall göra en jämförelse.
Först släpptes Aili in i sökområdet och Matte stod vid ingången och studerade hennes arbete. Inte jobbigt alls. Aili ignorerade kaffelukten totalt. Hon sneglade på kartongerna och funderade lite, kollade av dem och släppte intresset då de inte innehöll någon lukt. Kartongpräglingen börjar släppa vartefter. Aili jobbade mycket noga och ambitiöst vidare på aningen av vittring från två håll på den inglasade verandan och fyndade lukten i en behållare nerstucken i halsen till en stor flaska intill husväggen. Snygg frysmarkering där hon tittar på Matte. Godisbelöning blev det vid vittringskällan. Aili jobbade sedan vidare och fyndade lukten som var placerad på en möbeltass i en tesil, hängande bakom ryggen på en köksstol intill ytterväggen. För att nå doften och dutta med nosen måste Aili resa sig på bakbenen. Även här blev det godisbelöning intill doften.
Så var det träningspasset klart på några få minuter, med en minimal insats från Matte och inte ansträngande på något vis.
Så varför gör inte fler roliga saker tillsammans med sina Lapska Vallhundar? Som duger till så oändligt mycket mer än "promenader i skog och mark". Mattes Dvärgpudel promenerade alldeles utmärkt även i fjällen och var med i kanoten. För att veta vilka egenskaper vi avlar på måste hundarna få visa vad de duger till, i fråga om uthållighet i arbete och intresse av att jobba tillsammans med sina förare!
Matte kände sig inte uttröttad av detta träningspass med Aili, trots tilltagande ålder. Varför Aili fick ytterligare ett lite knepigt sök på baksidan av huset och ett enkelt sök utomhus som avslutning. Modji fick exakt samma upplägg med tre luktsök. Vilket inte heller kändes speciellt ansträngande eller tog så mycket av Mattes tid i anspråk.
Så ut och göm grejer som era hundar får leta rätt på! Lite hjärngympa mår de bra av! Lär dem hitta tappade vantar, mobiler och nycklar! Man måste inte gå kurs och skaffa dofter på flaska.
Det spelar ingen roll VAD man gör egentligen. Bara man gör NÅGOT! Det gäller för alla hundraser, men framför allt om man har en hund av en arbetande hundras i familjen och Lapsk Vallhund är en härlig hundras, som är avlad för att jobba med både kroppen och knoppen! Att bara gå på promenad innebär understimulering av en sådan ras. Att gå väldigt länge tröttar ut föraren men inte hunden.