På lördagkvällen kom en kallelse till utvidgat sökområde, där en man nu varit försvunnen i tre veckor. Angöriga vill naturligtvis få ett avslut och grannar vill inte gå med en rädsla att oförberedda hitta honom. Han förväntas inte längre vara vid liv.
Naturligtvis ställde Husse och Matte upp när de blev ombedda och på söndagsförmiddagen for hela familjen iväg för att göra en insats. Husse jobbade med Modji från den lilla gummibåt som Násti sökte ifrån förra helgen. En av de två samordnarna rodde båten. De jobbade i närheten av där tre hundar (inklusive Násti) tydligt visade ett intresse ner i vattnet. Nu fanns ett intresse en bit bort i vassen vid en udde. Där hade en polishund börjat trumma med framtassarna i durken. Ytterligare en sökhund jobbade från en annan båt och han visade också reaktioner på samma plats. I ett par timmar sökte dessa två hundar från två roddbåtar, i en stor vik omgiven av tomter och sankmarker. Násti skulle skonas eftersom hon går på antibiotika, men promenera omkring på vägar mellan hus och i trädgårdar till tomma hus, är ingen stor belastning.
Matte lunkade alltså omkring bland husen med Násti i en långlina och kollade upp täta buskage intill vägen. Samt gamla uthus i den omedelbara omgivningen av mannens hus. Násti fick vila i bilen lite och Matte tog en fikapaus i halvtid. Efter att ha talat med angöriga kändes det angeläget att söka igenom ett nytt område och det fick Modji göra tillsammans med Husse, när hon jobbat färdigt från båten. Husse var mycket nöjd med Modjis arbete, där hon i mer än två timmar i sträck lutade sig över kanten på båten och nosade ut över vattnet! Násti gjorde ett mycket snyggt spårupptag rakt ut i vassen och Matte hittade ett gammalt tygstycke i vattnet. Spåret var Husses. Hon drog även iväg i linan och gick raka vägen fram till den försvunne mannens soptunna. Hon ställde sig på bakbenen och försökte putta upp locket. Där låg en av hans jackor, nyss ditlagd av en anhörig. Hon skällde inte men visade intresse. Snyggt jobbat!
Mörkret föll och en sammanfattning av dagens sökarbetge gjordes ihop med de anhöriga. Olika hypoteser diskuterades och ytterligare insatser kommer att göras i veckan. Ovissheten är tung att bära för anhöriga.
På måndagen lämnade Matte hundarna åt sitt öde vid en varm kamin och lämnade hemmet i ottan. Hundvakt var fixad.
Matte hör inte till kategorin som åkt söderut och solat ohämmat. Däremot har Matte ljus hy och har tillbringat alldeles för mycket tid utomhus. Som det nu har visat sig. Lätt gjort när man för 50 år sedan inte hade en aning om solens skadliga inverkan. Solbränna var fint och frisk luft bra. Matte som trodde att hon levt ett sunt liv på landet får nu betala för det.
Enligt läkaren är solskadad hud något som många skäms för, då det förknippas med idogt och fåfängt solande för att uppnå skönhet. Något man inte gärna pratar om. Något som i hög grad också drabbar människor som arbetar/vistas mycket utomhus! Men som man ändå inte pratar så mycket om. En förvånansvärt vanlig åkomma som heter Aktinisk Keratos och som är en cellförändring orsakad av för mycket exponering för solljus och som obehandlad kan få allvarliga konsekvenser.
Just därför skriver Matte om detta, då många hundmänniskor vistas mycket ute. ANVÄND HÖG SOLSKYDDSFAKTOR!!!! Det har inte Matte gjort. Ingen solskyddsfaktor allt faktiskt.... Nu skäms Matte och får ta konsekvenserna.
Dessa cellförändringar måste bort och det finns olika sätt att få bort dem. Hittills har Matte haft en liten fläck som frysbehandlats. Nu har Matte många fläckar här och där i ansiktet och en på skulten, så nu måste andra metoder till. Därför smordes dessa fläckar in med en kräm som fick verka i tre timmar under genomskinlig plast och sedan bestrålades de med infrarött ljus, för att döda genförändrade celler. Matte gick omkring i tre timmar med plastinpackat ansikte på sjukhuset. Jättekul! Dessa fläckar kommer sedan att bli sår efter en tid och därefter blir allt bra igen.
Denna privata information ger Matte för att sprida kunskap om denna typ av solskador. Först erbjöds Matte ett alternativ som innebar att kleta celldödande salva i hela ansiktet under fyra veckor, låta bli i fyra veckor och sedan fortsätta i fyra veckor. Enklare och billigare för sjukvården men med helt andra konsekvenser för den som behandlas. Nu har en punktinsats gjorts och Matte tog sjukhusets resurser i anspråk. Men skall man behandla ett ansikte är det ju tacknämligt om det inte syns alltför mycket, så att man på en rallytävling får domaren att svimma.