Måndag.
Hela förmiddagen ägnades åt vila och återhämtning för Modji. Eftersom hon aldrig simtränats tidigare som på söndagen, var det svårt att förutsäga hur trött och påverkad hon skulle bli av det korta och anpassade lilla simpasset i en inomhusbassäng. Urmusklad och otränad som är nu. Instruktören ville att Matte skulle hålla koll på om Modji påverkades negativt av simträningen.
Efter att ha skrotat runt med Matte i trädgården när hon rensade lite här och där och vattnade behövande växter, visade inte Modji några tecken på överansträngning. Matte bestämde sig då för att ta med båda hundarna på en lite längre skogspromenad, i den kuperade terrängen intill Lapskreviret. Upp på berget och ner från berget, över flera mindre bergkammar, upp och ner bar det ner till den nu torrlagda myren. Här stötte de på en älgko med helt nyfödd kalv för många år sedan. Den hade just rest sig upp och hundarna och älgmamman stirrade intensivt på varandra på drygt femtio meters håll. Tiden stod stilla och Matte var tacksam för att de båda kopplade hundarna valde att stå stilla och vara tysta. Innan Matte sakta rörde sig bort från älgarna. Nu låg myren öde och kärret intill var uttorkat även det. Inte ett ljud hördes någonstans. Ljuvligt tyst och stilla var det. Vilket kanske berodde på att hörapparaterna låg kvar hemma.....
Modji gjorde som förr och tog sig upp på några stenar längs stigen tillsammans med Aili. Då brukar man få goodis! Ett stenröse har alltid funnits på en punkt där stigen delar sig och nu hade det gamla röset fått nytt sällskap! En liten figur stod där och vakade över dem som vistas i skogen.
Klicka för större bilder.
När Lapskflocken flyttade till området för arton år sedan, stod en orange gammal mopperam ett stycke från platsen där fotona är tagna. Inga hjul, bara ramen stod lutad mot en liten knotig tall i vitmossan på ett berg, längs stigen genom skogen. Långt ifrån vägar och bebyggelse! Hur hamnade den där? Ett bra riktmärke var den, där den lyste orange och var synlig från många håll. Skogsrundan som Matte och Husse gärna går med hundarna kom att benämnas "Mopperundan", då mopperamen stod där det var naturligt att vända hemåt.
Modji har gått "mopperundan" en gång nyligen. Då var det första gången sedan insjuknandet. Nu sträckte Matte ut promenaden ända bort till berget där mopperamen har stått i alla år. Matte kunde ine se den och undrade om den fallit med det gamla trädet kanske? Hundarna blev glada, då det innebar nya dofter längs en bit av stigen de inte nosat igenom på länge! Av den lysande orange mopperamen syntes inte ett spår. Matte letade i omgivningen men tji mopperam. Månne någon moppesamlare sett potentialen i den gamla ramen? Ett samlarobjekt kanske? Den bör ha varit rätt åbäkig att bära. Inga spår av något fordon kunde ses. Aili ville inte vända hemåt härifrån! Hon ville vidare på en längre promenad, över skogen till den gamla landsvägen och nya dofter vid nybyggda hus med hundar. Det får bli en annan gång. När Modji fått mera muskler och bättre kondition igen. En timmes långsamt traskande i skogen räcker just nu.
Det känns som ett mirakel att Modji över huvud taget finns hos oss fortfarande.