Dagsregn blev det på lördagen. Husse lånade grannens släp och körde en vända trädgårdsavfall till tippen och Matte röjde inomhus. Huset är litet, men mycket rymmer det. Dock inte hur mycket som helst och lite ordning och reda är av nöden. Mycket har inte blivit gjort på länge och det började nog egentligen med valpkullen för ett år sedan..... Visst är det väl skönt att ha något att skylla på! Matte skyller det senaste årets tilltagande oordning på både valpar och totalstel höftled. En kombination som ställde till en del besvär, men var värt besväret många gånger om! Vilken härlig valpkull det blev!
Matte hade en anledning att ta några extra tag i röran, eftersom Husses dotter med sambo skulle komma på besök. Det är bra med besök! Då får man den där anledningen som sätter en blåslampa i ändan. Kan Matte göra enkla rörelser på gym med den nyopererade höften, så kan hon också plocka undan diverse föremål som hamnat fel och även förpassa en del till olika sopkärl. Med en krycka i vardera handen i sex veckor var det inte mycket som gick att göra för trivseln i huset.
Matte och hundarna behövde frisk luft och under träden i skogen regnade det aningen mindre än på den öppna gräsmattan. För övrigt var det inte något hällregn, utan mer typen våt disktrasa i ansiktet. Luften var frisk och det var inte särskilt kallt. Aili uppförde sig mycket väl och drog inte iväg för långt bort. Lyssnade även på sin mormor som inte ville bli omkullvält i tid och otid.
När gästerna anlände placerades hundarna i sovrummet bakom en gallergrind. Det blir mindre skällande och mycket lugnare så. Ett sätt att lära dem att hålla sig på avstånd. Hallen är mycket liten och trång och tre lyckliga hundar är tre hundar för mycket, även för hundvana människor. De kommer liksom aldrig in genom dörren, då fri väg saknas. Först när det var färdigfikat släpptes hundarna ut i resten av huset. Då hade den där initiala hälsningsfnattyran lagt sig och de uppförde sig balanserat och vuxet. Nja, kanske inte tonåringen i ärlighetens namn..... Rätt intensiv hälsningscermoni blev det nog trots allt. Aili är en intensiv hund och det blir mycket när hon är glad! Men får Husse och Matte välja, så föredrar de intensiva hundar på ett år framför tillbakadragna och försiktiga. Enligt att det är väsentligt mycket lättare att dämpa en hund när man vill jobba med den, än att höja den och övertyga den om hur roligt det är när det händer saker. 11½-åriga Násti tycker fortfarande att det är väldigt roligt att både jobba och att få besök! Det gör även hennes dotter Modji. En trio sociala hundar med mycket motor.
Trion fick senare gå en promenad med Husse, när Matte plockade i ordning i köket.