På fredagen tog Matte en långpromenad med sina hundar. På snöiga och öde vägar i området. Gråväder och dis med plusgrader. Lugnt och skönt. Vid ett par hus hade några fritidsboende mängder med hårt jobb framför sig, för att kunna komma fram till sina stugor. Gigantiska plogvallar framför infarterna och sedan mängder med nedrasad snö framför ytterdörrarna. Kommer man från stan blir nog snömängderna här ute en mycket stor överraskning! Från Roslagen gick boende till och med ut på Radio Stockholm för att meddela stadsborna att många vägar inte är framkomliga alls. Rena isgator bland annat. Utan dubbdäck en omöjlighet att ta sig upp för backar.
Matte och hundarna traskade på i lugn och ro. Uppför Mossvägenbacken och förbi tomten där den sura Hoffedamen för en gångs skull inte var ute. På krönet av backen stelnade hundarna till och Matte tittade noga för att upptäcka orsaken. Mycket långt borta, minst femtio meter, stod en katt som en liten prick mitt på vägen. De ser då allt! Men konstigt blev det när katten började vifta på svansen!?
Ingen katt alltså. Ingen hund bor här. Ingen människa syntes till. Skumt. Så kom den mikroskopiskt lilla hunden farande som en maskrosboll rakt mot Lapskdamerna. Fort gick det och rakt fram. De båda Lapska gick igång och skällde ut anfallaren ordentligt. Fortfarande ingen människa. Matte ville förhindra att den lilla tussen for in bland två upphetsade Lapska och viftade med handen och lät lite avskräckande. "Gå hem!" Minijycken kom närmare och då först såg Matte. Ett helt litet Yorkknytt! Helt ensam på vägen. Vad i hela.....?!
Nu först dök en husse upp. Med snöskyffel i handen och inte speciellt intresserad! Lapskdamerna hade lugnat ner sig och knyttet var lite vilset. Satte sig på vägen. Knyttets människa kom och hämtade knyttet och slängde in det i sin bil, som höll på att skottas fram. Matte kunde inte knipa och påpekade för den helt nyblivne hundägaren att hans knytt levde farligt och kunde råka illa ut, rusande rakt in i en flock med flera kopplade hundar. "Njaä." Blev svaret och så gick han.
På hemvägen träffade Matte på sin uppfödargranne med Cockerflocken. Där är knytt på gång kort efter Lapskknytten. Ett fikasnack satt bra i gråvädret. Mötet med den nyblivne valpägaren kom upp och det visade sig att häromdagen var Yorkknyttet på långpromenad med sin matte. Vid möte med Cockergänget meddelades att Yorken var så ung att den inte var färdigvaccinerad och inte fick hälsa på andra hundar.
Nähä. Men rusa rakt emot två kopplade hundar, ensam, långt hemifrån och ute på vägen var uppengarligen inget som knyttets husse hade något emot att det gjorde. Knyttets matte tyckte att en långpromenad var lämpligt vid en ålder understigande tolv veckor. Fem minuter per månad är vad ett knytt som mest bör promenera i koppel per dag. Innan skelettet är färdigt. Är man tolv veckor får man bara koppelpromenera femton minuter. Cockermatte fasade för att få in ett förrymt Yorkknytt bland fem kopplade och upphetsade Cockrar. En hare! Den tar vi! Instinktivt. En lösspringande tax som rusade in i ett Hyskyspann blev ett byte.
Alla uppfödare ger inte tydliga instruktioner till valpköpare. Många gör det inför slutna öron. Alla valpköpare kollar inte några manualer och är inte så intresserade av djurmanualer generellt. Men köper de en ny tekniskt välutrustad mojäng, så nog fasen kollar de manualen! För att inte missa och göra fel. Den kan ju gå sönder!
Väldigt många uppfödare förmedlar adekvat information inför lyssnande valpköpare. Som även skaffar egna manualer och läser dem noga! Som tur är. Dock inte denna nyblibna valpägarfamilj. Tyvärr. Alla hundar i området är inte glada i andra hundar och alla är inte kopplade. Här finns bilar också. Stora lastbilar och traktorer. Ett frispringande Yorkknytt med aningslösa ägare lever farligt. Alltför farligt.
Som uppfödare har man ett mycket stort ansvar. I det ingår att se till att valpköparna är mycket noga informerade om hur de skall hantera den nyinköpta valpen. Men också att senare bistå med råd i handhavandet av den växande hunden! Spökåldrar, trotsåldrar och tonår. Inte minst! Även att hjälpa till med tips om sysselsättning och vid problem som kan uppstå. Det är inte lätt att kränga knytt. Ansvarsfullt.