På FB läste Matte nyss en intressant artikel om faran med övermotion av valpar innan könsmognad. Vilken negativ effekt detta kan ha på benstommen och lederna. Den är skriven på engelska och Matte antar att den går att översätta på något sätt. Läs den gärna. Allt är inte genetiskt, det spelar roll hur man hanterar sin valp.
Klicka på länken om motion av valpar.
Artikeln börjar med hur tidig kastration påverkar tillväxten. Scrolla ner och läs om vådan av att övermotionera valpar innan könsmognad. Hur det påverkar tillväxten och hur höfterna kan påverkas. Allt är inte genetiskt!
Torsdag.
Krutdurken Aili!
Att det fanns mycket energi och mycket spring i Aili på onsdagkvällens träning var uppenbart! Att hon förenade detta med en mycket bra arbetstemperatur kändes fantastiskt! Övertempererad hade inte överraksat. Mycket spring och lite nos. Bristande precission. Men Aili gjorde Matte så glad, i det att hon kombinerade den höga energinivån och farten, explosiviteten vid nystart efter varje funnen figurant, med exakthet. Aili är nu drygt sex år och av energi finns det mycket i alla lägen. Hon bör fortfarande, även efter sommarens upplevelser med valpkull och svår sjukdom, beskrivas som intensiv och explosiv. I både vardag och arbete. Mycket hund. En härlig hund!
Vädret var fint så här dagen efter och Matte gav sig iväg på en rask promenad med hundarna. Upp till sjön som delvis var istäckt med en tunn hinna efter en kall natt. Av slitna knän kändes ingenting och Matte tog ut stegen och njöt! Benmuskler måste byggas för att bära de slitna knäna. Så att vänstervarvandet inte måste vara ett avslutat kapitel. Samt annat roligt.
Matte och hundarna gick på skogsstigen längs sjöstranden. Över klippor och mängder med trädrötter gick promenaden bort till "grannbyn" Älgeby. Där tog den asfalterade huvudvägen genom fritidshusområdet vid och gåendet blev stumt och hårt. För att avlösas av det mjuka och dåligt betade gräset i en före detta beteshage. Här genade Matte och hundarna vidare via en traktorväg över till nästa asfalterade huvudväg. Nu genom det egna husområdet. Efter nittio minuters mycket omväxlande gående återvände trion till sitt revir. Det blev mycket nosande på utvalda ställen för hundarna längs vägen. Vilket gav Matte en form av intervallträning när hon öste på däremellan, för att få flås och högre puls. Det började kännas i ett knä och promenaden kändes exakt lagom tilltagen. Även Modji och Aili verkade rätt nöjda. Trots att krutdurken Aili bara visade sig vara uppvärmd. Nu försökte hon envist och uppfordrande, men förgäves, få fart på sin mamma Modji i en jaktlek. Aili pyste över! Hon rusande som en urflippad duracellkanin i åttor över gräsmattan och husets entré. Över bron över bäcken och i stora hopp över bäckfåran via bryggan! Hon låg i kurvorna och Matte höll sig undan för att inte få benen avslagna. Då och då inbjöd Aili sin mamma att hänga på, men nobbades varje gång. Inte förrän Modji tydligt signalerade att hon var nöjd och nu inte tänkte springa oavsett, genom att ställa sig på yttertrappen, gav Aili upp.
Matte slog sig ner i det raskt fallande solskenet på ett renskinn och läste tidningen. Hundarna försvann någonstans. För att så småningom dyka upp igen. Då var bakdelen på Modji dyngsur. Matte blev nyfiken och hittade fotspår på bron. Snart hade hon sällskap av hundarna som tydligt visade vad de pysslat med. Något djur hade lockat ner dem i kanten av bäckfåran och de nosade runt bland stenarna. Modji hade nog trampat lite fel och kommit ner med rumpan i vattnet. Vilket inte bekymrade henne.
Husse kom med bakelser och det blev gofika när solen försvunnit bakom grannens gran. Vilken tur att Matte motionerat ordentligt innan!
För exakt ett år sedan 15.1. Fem dagar efter höftoperationen - annorlunda! Kryckor och snö.
