Nástis son Mánnu har nu bott exakt ett år i sitt nya foderhem, på inte alltför långt avstånd från Husse och Matte. Som vid ett flertal tillfällen fått den stora glädjen att träna tillsammans med honom! Mánnu tränar regelbundet ett par gånger i veckan och är aktiv inom Missing People. Han är en mycket duktig sökhund, framför allt i rasliknande och stökiga miljöer samt i byggnader, räddningshundmiljöer, då han är helt opåverkad i denna typ av miljöer och med stor lätthet tar sig fram även när det är lite bråtigt och krångligt. Han har äntligen fått visa vad han går för arbetsmässigt och utvecklingen har varit mycket god. Mánnu har spontant lärt sig att skälla vid fynd av människa. Han går i sin mors och mormors fotspår. Mánnu är en kille som fungerar mycket bra i vardagen i sin familj och han är mjuk och fin med barn. Han går bra ihop med andra hundar. Han har en kull valpar , född den 28.7.2014 i Danmark som utvecklats väl så långt. Två hanhundar bor i Sverige. Han planeras få en kull i Nederländerna under 2016.
Tisdag.
På förmiddagen tog Matte en lång powerwalk med hundarna genom området som är kuperat och vart man än går måste man gå i uppförsbacke någonstans. Matte tog sedan med hundarna och for omkring och uträttade de ärenden som hon sköt upp från gårdagen, vilket var ett klokt beslut, då tisdagen var molnig med regnrisk.
Aili fyller två år i oktober och Matte har nu bokat tid för ögonlysning och röntgen av höfter och armbågar,vilket skrivet AD/HD ser aningen knasigt ut. Visst kostar det en hel del, men borde vara en självklarhet att kolla, i synnerhet på en arbetande hundras. Planen är inte att Aili skall ha några valpar, men självklart skall hon kollas ändå! Tycker Matte. Som har svårt att förstå att man inte är mer nyfiken på blivande föräldrars status när det gäller både höfter och armbågar. Vill man ha valpar sålda till aktiva hundägare som förväntas jobba med sina hundar, måste man kunna uppvisa resultat från höftledsröntgen hos båda föräldrarna. Inte många satsar på en valp från föräldrar med okänd HD-status, för att sedan lägga ner åratal av tid på träning och massor med pengar på en hund där man inte har en aning om hur föräldrarnas höfter ser ut. Skall man köpa en hund bara för sällskap, känns det kanske inte lika viktigt att veta hur föräldrarnas höfter ser ut och fungerar? Låt Lapsk Vallhund förbli en arbetande hundras med höfter bra nog för att orka jobba i många år. Enda sättet att få veta om höfterna duger för hårt arbete, är att röntga samtliga föräldradjur för att undvika att avla på annat än A och B-höfter. Det gör ju inget om man även röntgar de individer som man inte planerar att avla på av diverse olika skäl, för att få en bild av utvecklingen inom en ras. Framför allt de raser som betraktas som arbetande /brukshundraser.
När man röntgar sin hund och får veta att den har C-höfter skall man i alla falll veta att uppfödaren avlat på höfter bättre än så. Gjort så gott hen kunnat utifrån tillgänglig information. Allt är dock inte avel. Yttre omständigheter kan även påverka resultatet. För hård motion för tidigt och olyckor/skador kan inte uteslutas. En uppfödare kan inte skuldbeläggas för allt som dyker upp efter leveransen. Ägaren har ett ansvar att ta vara på materialet. För alla rasers bästa.