Söndagen blev den sista dagen på ön Spetsbergen i ögruppen Svalbard.
Matte hade gåinaturenabstinens och hade förvarnat Husse om en vandring längs med bergsidan till Platåfjället, som reser sig över Longyearbyen, på andra sidan Longyeardalen, som sträcker sig från glaciärerna Longyearbreen och Larsbreen ner mot samhället och Adventfjorden.
Från hotellet sett ligger Platåfjället på andra sidan dalen. Bakom hotellet ligger Gruvfjället. Om nu någon händelsevis skulle vara intresserad. Matte är kartfreak och vill alltid veta hur allt förhåller sig till varandra i naturen runt omkring. Gruvfjället är fullständigt perforerat av gruvgångar och här ligger Gruva 2. I Platåfjället är det också väldigt många och långa gruvgångar och här ligger gruva 1.
Husse och Matte hade som första mål att komma över det forsande vattnet i dalgången och hittade så småningom en bro. Nästa mål var att komma till kyrkogården. Här genomfördes den sista begravningen 1998. Permafrosten gör att det inte går att gräva djupt nog. Kistorna fryser upp vartefter, vilket syntes tydligt. Gamla träkors var ersatta av enhetliga "nya" med likadana namnskyltar. Några gamla gravstenar fanns även. Ett fyrtiotal gravar finns här totalt och två av dem var prydda med blommor. Några vissna Penséer och vackra tygrosor. En ung kille dog i slutet av 1990-talet i en sjöolycka här i närheten och släktingar finns uppenbarligen kvar här. Ingen av dem som begravts här i början av 1900-talet blev äldre än 45 år. Flertalet var mellan 35 och 40. Av dem var det en en 34:a årig kvinna och en var en två dagar gammal babyflicka. Kyrkogårdar berättar mycket om bygden.
Härifrån drog sig Matte uppåt berget och Husse höll sig strax ovanför vägen. Matte ville titta på stenar och fota blommor. Brant och vackert var det! Både stenar och blommor fanns av alla möjliga sorter. Matte hoppades på att hitta en sten med fossil av något slag och renhorn, samt utslagna blommor. Sommaren är mycket sen här! Vid hotellet har någon lagt upp speciella stenar och här finns platta stenar med svarta streck efter bladnerver. Helt fantastiskt! Husse hittade inget renhorn där han gick närmare vägen. Han hittade en hel ren, men utan renhorn. Den hade inte varit död så där förfärligt länge. Sedan i vintras troligen. Pälsen var vintervit. Renarna svälter ihjäl när is täcker deras mat.
Matte fortsatte åter uppåt och så småningom valde Husse också att vandra högre upp på bergsluttningen. Utsikten var fin över staden och dalgången och här uppe, närmare gruvingången, låg rester från förr. Matte hittade en träskottkärra som bevarats i alla år tack vare klimatet. Inget ruttnar här. Lite längre bort låg en gruvvagn. En hög med lätt rostiga bultar på flera decimetger, en vittrad renskalle och två vittrade ryggkotor hörde också till fynden, Samt några nyutslagna Ljungblommor av ministorlek, några Fjällsippor och andra blommor som Matte måste ta reda på namnen på.
Så småningom drog sig Husse åter neråt och även Matte fann för gott att lämna berget. Motvilligt. Ett besök i den dygnetruntöppna kyrkan var nästa punkt på programmet. Här ombeds man, som överallt annars, att ta av sig skorna innan man går in. Mängder med tofflor i herrstorlekar finns att låna. Kvar från gamla tider då här bara bodde män? Seden att ta av sig skorna inne, även i offentliga lokaler, härstammar från förr, då alla skor var svarta av kol. I entrén stod även ett vapenskåp.
En trappa upp var kyrkosal och samlingssal sammanbyggda. I hallen låg ett vältrampat skinn av en Grönlandsval som matta. En kaffeservering fanns i samlingssalen och här fick man sällskap av en uppstoppad isbjörn! Kaffe och hembakt kaka till självkostnadspris erbjöds och Husse och Matte lät sig väl smaka.
Resten av eftermiddagen tillbringades nere i centrum med lite shopping. Nu har Matte blivit miljöskadad eller anpassat sig till en ny verklighet. Skinn från Grönlandsval används här allmänt som hallmatta eller för hundarna att ligga på. De förefaller tåliga och vanligen förekommande alltså. De är inte dyrare än renskinn. Läshörnan på Svalbard Muséum är en sälskinntäckt yta omgiven av sälskinnkuddar. Här är det Ringsälskinn som är utbredda. Alltså kommer familjens Lapskgäng framledes att få ligga på ett skinn från en Grönlandsval. Dessutom fick Matte rabatt, efter att ha fått god kontakt under veckan, med Holländskan från Sverige som jobbar här.
Kvällen har ägnats åt packning och klockan 03.00 går flygbussen från hotellet. Om en kort stund går internetuppkoplingskoden ut.
Härmed avslutas alltså reseskildringen från Svalbard. Matte har nu närmare 1.000 foton att ta hand om, när höstmörkret sänker sig över den lilla stugan i skogen.