Onsdag - fredag.
Husses knäoperation gick enligt planen på onsdagen och han hörde av sig från uppvaket fullproppad med morfin - jättenöjd! Hade fått kaffe och macka och hade inte alls ont! Bra! Initialt var beskedet att det var dagkirurgi som gällde, med hemgång til kvällen. Husse fick dock bli kvar över natten, då han opererats sent på dagen och det kändes bara bra för både Husse och Matte. Lugnast så.
Hemma var hundarna lite brydda i kvällningen, när Husse ännu inte dykt upp. Dima placerade sig mitt på golvet i hans sovrum och väntade; men inte länge! En mycket anpassningsbar hund accepterade en ny ordning och gick vidare i livet. Ingen Husse skulle ta kvällspromenad med hundarna den här kvällen. Matte har tagit över det jobbet för en tid framöver, liksom morgonpromenaderna för att hämta tidningen ett stycke hemifrån, där brevlådorna samlats. Aili är van vid det mesta och verkade inte fundera så mycket.
Torsdagen inleddes således med att Matte tog med hundarna på deras morgonpromenad och kopplade sedan av med morgonens andra mugg kaffe och morgontidningen. Därefter blev det lite tid vid datorn, fyllande av tvättmaskinen och tvätt och därefter lämnade Matte och hundarna stugan och tog vara på den behagligt svala förmiddagen i trädgården.
På tidiga eftermiddagen anlände Husse med taxi och var full av intryck att förmedla - ännu morfinpåverkad, vilket märktes på det halvt saliga leendet och euforin! Hundarna blev glada men brydda. Husse gick konstigt med två kryckor, han rörde sig konstigt helt allmänt. Han luktade VÄLDIGT intressant! Han var inte som vanligt. Att både Aili och Dima märkte detta var helt uppenbart för Matte. Som till kvällen tog med dem på en timslång promenad. Tyvärr ännu påverkad av att Mattes knä sa upp sig i slutet av juli, men blir bättre i långsam takt nu. Det gick fort i början, men långsammare nu. Det går i alla fall åt rätt håll och normalt promenadtempo fungerar; med undvikande av branta nerförsbackar. En promenad som gav möjlighet för båda hundarna att få nosa en hel del längs vägkanterna och några bra hundmöten blev det längs vägen.
Kvällen blev lite onödigt sen, innan Matte kom iväg ut på kvällspromenaden med trötta hundar och sedan stupade flocken i säng.
Fredagen inleddes med att Matte informerades om att det långa såret rakt över Husses knä blött. Blödde det ännu? Jo det gjorde det och Husse visade ett ben där blodet runnit nerför benet. Att röra bandaget från operationen är ABSOLUT förbjude på grund av infektionsrisken. Matte la över en ny steril kompress i nederkanten och tejpade frikostigt. Blodet fortsatte att sippra från såret och Husse fick så småningom kontakt med distriktssköterskan. En tid bokades på eftermiddagen och Matte skjutsade. Sköterskan blev brydd. Varför blödde det så länge? Bandaget var i ett skick som innebar att det måste tas bort och ett nytt sättas dit. Inte bra alls. Såret får inte blottas förrän stygnen skall tas. Infektionsrisken är stor och nu låg Husse där med en lång radda stygn rakt över knät blottade, där det glipade mellan ett par av de nedersta stygnen under knäskålen. Nåväl, sköterskan gjorde vad hon kunde och försökte förstå varför det såg ut som det gjorde och då mindes Husse att han försökt vara duktig när han gjorde sin morgongymnastik, enligt medskickat schema. Han hade töjt så mycket han kunde och strechat. Vilket nog inte var menat skulle ske så nära inpå operationen, menade sjuksyrran. Som gav Husse stränga order om att ta det FÖRSIKTIGT med sjukgymnastiken fram till dess stygnen var borta. Situationen var självförvållad och det var som det var.
Nät Husse och Matte nu var nere i centrum passade de på att äta lunch innan hemfärden och Husse uppskattade att få sitta och titta på folkvimlet, medan Matte gick och handlade mat.
Eftermiddagen flöt sedan på och Matte sökte skugga när temperaturen bara steg och steg. Så ock hundarna. Husse somnade på sin säng och det var bra. Vila behövdes! Med benet i horisontalläge!
Matte tog en lång promenad med hundarna när det svalnat och tog in tvätt och ägnade sig åt allt som behövde göras, innan hon slocknade framför teven. Sedan var det dags för ficklampspromenad med hundarna i mörkret innan läggdags. Husse var nog piggast - han som sovit middag och ännu får morfin.