SÖNDAG Regnet hände i luften på förmiddagen och Matte fick skynda på med innesysslorna. Till slut var nästan allt som skulle göras gjort och Matte kunde ta med hundarna ut i skogen. Det blev lite skrotande kors och tvärs och upp och ner. Mossan låg lös på bergen och halkigt blev det. Nya spår efter vildssvinsgalten syntes här och där, men inga rådjur följde med på promenaden denna gång. Tyst och stilla och gråmulet. Fukten dröp. Skogens fåglar har flyttat hem till Husse och Matte och där är det himla liv och kiv om fågelfrön och nötter. Bofinkarna kommer i flock och tackar för maten med vårtoner. Många olika arter samlas vid matbordet och de två ekorrarna tillbringar åter mycket tid kring fågelbordet. Pälstussarna försvinner vartefter och värmer förhoppningsvis många bon.
Just som Matte kom ut på vägen började det duggregna allt kraftigare och när Matte öppnade grinden hemma tilltog regnandet. Sedan öste regnet ner resten av dagen. Matte kände sig nöjd med att ha hunnit ut på en skogsrunda med hundarna, innan himlen öppnade sig. Gázzi fick sin dagliga behandling med stretchning av ben och rumpmuskler, när kroppen var uppvärmd efter promenaden.
Husse kom hem, nöjd och belåten, efter en helg i Skåne och han var fullmatad med information. Gamla diskussionsämnen var åter på tapeten och nya regler satta och låsta i fem år framöver. SKK har stort inflytande över räddningshundverksamheten. Vilket i sin förlängning innebär att en räddningshund försäkringsmässigt inte värderas högt. Jämförelsevis. Vilket Matte har erfarit vid två tillfällen och förhoppningsvis (?) får erfara en tredje gång nästa vecka. När hundarna fått sina räddningshundcert har Matte haft problem med att få dem uppförsäkrade. På försäkringsbolaget upprepar man i det oändliga: "försvarsmaktshundar försäkras till ......" Matte upprepar förgäves att en räddningshund är inte en försvarsmaktshund! Försäkringsbolaget vidhåller: Tjänstehund = Försvarsmaktshund! Räddningshund???Punkt slut. Man hänvisar till SKK som satt poängen för olika meriter. Där existerar inte räddningshundar uppenbarligen. Násti värderades högre som utställningschampion än som räddningshund av SKK! Skillnad hade det varit om hon blivit FÖRSVARSMAKTSHUND! Då hade hon varit värdefull. Bara för att SKK satt poäng som försäkringsbolagen grundar sin värdering på. Skall verkligen ett utställningschampionat värderas högre än en lång och krävande utbildning till räddningshund? Hur många champinjoner finns det och hur många räddningshundar. En retorisk fråga.
Men när det kommer till att sätta regler för räddningshundutbildningen har SKK mycket att säga till om. ? Allt var inte bättre förr, förvisso, men varför gå tillbaka till något som ändrades för att det inte fungerade? Undrar en gammal kärring som varit räddningshundförare sedan 1995.
Nu är man åter tillbaka till att dela ut tjänstehundcertifikatet så snart hunden klarat slutprovet på räddningshundkursen. Det slutade man att göra på grund av att allt för ofta försvann ekipaget ur verksamheten så snart hunden fått sin merit. Tjänstehundcertet. Föraren använde meriten på avelsdjur och fullföljde inte utbildningen med hundförarutbildningen som låg efter slutprovet. Den skedde under två veckor, senare minskat till en vecka. På en räddningsskola. Där testades både hunden och föraren och kunde underkännas som ekipage eller var för sig. De som godkändes här fick tjänstehundcertifikatet. Nu kan man alltså i fem år framåt ta sitt tjänstehundcert och sedan ägna sig åt annat. Efter att ha tagit en av få åtråvärda platser på en kurs. Antalet deltagare på en kurs är begränsat. Gallringen är hård. Av de drygt 50 som brukar komma till ett informationsmöte inför en kursstart, brukar drygt 30 dyka upp till den första förträffen. Av dem får bara 12 börja utbildningen. Av dem gallras flera bort eller slutar av andra skäl. På den kurs som Husse har gått har två avskiljts från utbildningen och en har av personliga skäl måst sluta. På söndag är det alltså 9 ekipage som skall göra sina slutprov. Två av dem är Lapska Vallhundar!
På hundförarutbildningen utsätts ekipaget för större press, när utbildningen sker under internatliknande former och när hundarna tvingas leva nära inpå varandra, samt sitta i bur under förhållanden som liknar dem vid en skarp insats. Det som funkar vid korta kurstillfällen kanske inte funkar under en längre period i grupp. Avseende både två och fyrbenta. Stress och press kan påverka mer än vad man vill tro. Av de ekipage som gjorde en MRT (Mission Readiness Test) i helgen, blev endast hälften godkända och därmed godkända för internationella insatser. Kraven är höga.
Familjens tredje hund är nu klar för slutprov. Föhoppningsvis går hon i sin mormors, mammas och morbrors fotspår och blir godkänd räddningshund med tjänstehundcertifikat.