Måndag.
Lapskflocken begav sig till Lidl för att säkra julens behov av julkakor. För Matte med söner är tyska julkakor ett absolut måste, uppvuxna med Christstollen och Nürnberger Lebkuchen som de är! Dessa läckerheter börjar säljas redan i oktober och när de är slut är de slut. Inga nya kommer. Turen var med flocken, som kunde hemföra vad som önskades. Jodå, Matte bakar även traditionella svenska pepparkakor och glacerar dem också. Med deg från ett recept från sin mormors väninna. Julen i flocken är en blandning av kulturer och traditioner från både Sverige och Tyskland. En rikedom!
På vägen besöktes en kompis med hundar och stor tomt och fyra glada hundkompisar började leka två och två i återseendets glädje. Tyvärr hann inte Matte fota när Aili och den Vita Herdehunden stod på bakbenen och brottades. Inte heller när Modji och den jämnstora spetsblandisen gjorde detsamma bredvid. En mörkbrun och en ljus hund i två omfamnade par intill varandra! Den bilden hade Matte mer än gärna velat ha! Det blev några andra bilder i stället. Mycket lek blev det, men även mycket studerande av nytillkomna lukter från andra besökare. Här trivs alla hundar! Under alla års vänskap har de båda Mattarna haft olika hundar, men helt oavsett vilka hundar, har de alltid fungerat tillsammans utan minsta problem. Alltid bara tikar. Oftast ett par jämnåriga. Alltid diverse ätbart på tomten i form av nergrävda godsaker, hönsskit och nu nerfallna fågelfrön. Aldrig någon konkurens och gruff. Alla vet sina platser och umgänget är avslappnat och vänligt. Alla hundar uppför sig alltid väl när dessa två flockar möts. Vare sig de umgås på den stora tomten eller inne i det lilla köket kring fikabordet.
Klicka för större bild.
Husse och Matte har följt vad som sker kring olika "profiler"/kändisar inom olika gebit. Det är märkligt vad en del människor kan dupera andra. Hur lätt en del låter sig duperas. Hur lätt det är att stötta någon som har framgång, oavsett i vilka kretsar dessa profiler rör sig. Man solar sig gärna i glansen! Men även upphöjda och framgångsrika profiler hinns ikapp så småningom och avslöjas och får sin dom. Många överger sjunkande skepp och inser att de satsat på fel hästar. Men vad är det som gör att alltför många fortsätter med sina hyllningssånger och stöttar den av myndigheter dömde in absurdum? Oavsett kretsar och gebit. Oavsett kulturkretsar eller hundkretsar. Är det ren blindhet? Vissa ser och andra inte alls. Eller är det skygglappar? Man ser lite, men vill inte se allt och förnekar och förtränger det man skymtat? Eller är det ren och skär feghet? Man vågar inte stå upp och ta avstånd från den som nått framgångar under lång tid och sedan blir avslöjad med oegentligheter och får sin dom.