Onsdag.
Matte tog en långpromenad med hundarna mellan skurar och i lite duggregn. Lugnt och skönt var det på vägen, ovanligt tomt på trafik och rörelser i största allmänhet av någon anledning. Trion hann precis innanför dörren hemma innan regnet öste ner igen.
På kvällen tränade tre Lapska Vallhundar utomhus på ett område med stora öppna ytor. Vinden spelade fritt över hela det gamla galoppfältet och vinden tog i allt mer. Runt om växer nu en helt ny stadsdel snabbt upp och man förundras över hur tätt de höga husen placeras. Inte mycket ljus kan rimligtvis komma in i en del av lägenheterna och från många balkonger blir enda utsikten en husvägg? Men det blir centralt! Mellan E18 och Roslagsbanan. Matte låg gömd som figurant och tankarna for iväg där hon låg på marken, inklämd bakom en bytta med höstplantering med växande hus och kranar framför näsan.
Modji fick ett stort frisök och när Matte som var gömd på framsidan av läktarbyggnaden var hittad och utskälld fick Modji jobba vidare med Matte som förare och på mycket långt håll fick Modji vittring från nästa figurant, bakom den nyponhäck som avgränsade den gamla galoppbanan från läktarområdet. Vinden låg rakt på med kraft och Modji tog sig rakt fram till figuranten i vittringsstruten. Vilket innebar att hon först måste hitta öppningen genom det staket som avgränsade områdena och sedan måste Modji hitta öppningen i den täta och taggiga nyponhäck bakom vilken figuranten låg. Efter att på dagen ha promenerat i en timme hade Modji massor med spring i benen kvar. Innan hon fyndade Matte på framsidan hade hon dragit en repa runt området i hög fart. Då vinden hade fört Mattes vittring åt olika håll med hjälp av den höga läktarbyggnaden. Nu jobbade Modji fortfarande i mycket hög fart för att nå fram till sin andra figurant. Hon hittade den första öppningen i det tydliga staketet och lämnade vittringsstruten för att ta sig runt. en tät nyponhäck var inget hinder för den energiska och målinriktade Lapskdamen på elva år! Modji kastade sig rakt igenom häcken mot figgen på andra sidan. Vilket till en början inte gick så bra. Modji studsade tillbaka då hon landat i ett dolt fårnät! Men skam den som ger sig! Modji satsade på nytt och hoppade högre denna gång. Då trasslade hon sig. Men sprattlade sig loss och kastade sig ner på andra sidan och kom genast till skallmarkering. Snyggt jobbat!
Under tiden hade Husse gått och gömt sig på framsidan någonstans, okänt var för Matte, som nu var Modjis förare. Modji hade fortfarande mycket spring i benen och flög fram över de öppna ytorna i sitt sökande efter Husse. Som inte gicka att hitta någonstans?! Matte gick ett nytt varv med Modji runt hela framsidan och rätt som det var kom en kraftigare vindstöt och Modji fick upp nosen och fångade vittringen intill ingången till området. Hon stack iväg och lika plötsligt som hon fått vittringen tappade hon den! Modji vände tillbaka i full fart för att söka vittringen på nytt och lyckades lokalisera Husse till slut. Efter mycket spring och idogt nosarbete! Husse hade gömt sig i entrén bakom biljettbåsen intill satketet mot parkeringen och vinden förde vittringen ut från området! Mycket snyggt jobbat av Modji! Tack vare en stor arbetsmotor, mycket energi och uthållighet i arbete, god problemlösningsförmåga och mycket god kondition. Modji ger sig inte i första taget och är vid elva års ålder lika pigg i kropp och knopp som sin mor Násti och mormor Gázzi var.
Hennes dotter Aili är i löp och fick ett liknande sök med samma legor som sin mamma. Aili jobbade lika ambitiöst som sin mor och löste problemet med figuranten bakom nyponhäcken på exakt samma sätt! Rakt fram var vad som gällde! Igenom taggig häck och över dolt fårnät utan att tveka! Har man fått en uppgift att utföra med problem att lösa så gör man det. Aili hade minst lika mycket spring i benen som Modji. Hon var styrbar och problemlösande och lika ambitiös som vanligt. Löp eller ej. Aili råkade på något märkligt sätt, följande en vittringsväg, hamna bakom ett av byggstaketen som omgärdade området. Hon måste ha krupit under någonstans och befann sig plötsligt balansrande på en smal remsa asfalt mellan staketet och en djup grop. Aili testade att ta sig runt men det var lönlöst då ingen öppning fanns. Till slut hittade hon tillbaka till den exakta plats där hon uppenbarligen krupit ut och kunde åla sig tillbaka till Matte. För att återuppta det avbrutna sökslaget. Varpå hon lyckades lokalisera vittringskällan och kunde fullfölja med en fin skallmarkering.
Av en räddningshund, eller en hund tränande räddmomgssök krävs det mycket. Man lägger ribban högt. Att få se att hundarna inte bangar, utan tar sig an uppgifterna med liv och lust och mycket energi och arbetsglädje gör denna typ av träning så otroligt rolig!
Avslutningsvis fick Modjis halvbror Lime köra ett andra frisök, med två figuranter gömda i det stora området. Han fick börja kvällens träning för att först få söka utan att störas av den löpande Ailis kissfläckar. Nu fick han jobba med väldigt många kissfläckar som störning! Aili var väl medveten om att en kille närvarade och när hon jobbade hade hon hans vittring i näsan hela tiden. Vilket inte fick henne distraherad i arbetet, men hon skvätte lite överallt mer eller mindre i farten när hon sökte! Nu var det ombytta roller. Mycket nyttig och uppskattad störningstränig! Limehusse hade "tummen i ögat" på sin hund som inte tilläts avbryta sökarbetet för att nosa på kissfläckar! Lime stannade inte för att pinka en enda gång under arbetet. Han fyndade och markerade både Husse och Matte gömda på varsin sida av byggnaden. Duktig Lime!
Tack för en väldigt bra träning i blåsen!