Nyårsdagen / onsdagen fick bli en hemmadag. Valparnas tremånadersdag.
Så här långt hann Matte i sitt skrivande på torsdagmorgonen.
Ett brak, en smäll och en valp som skrek till. Tystnad. ?
De hade just ökat tempot i leken och Husse och Matte fick bråttom ut i glasrummet. En valp låg under en stol och de andra två stod bredvid. Framför dem alla tre låg en kraschad porslinskruka, porslinsskärvor och flisor och en del jord. Samt en vintertrött perlargon. Att de två stående valparna var oskadda och mycket nyfikna var helt klart. Men Aili som låg under stolen med nosen framstickande precis där krukan slagit i golvet? Inget fel på henne heller. Hon hade säkerligen tagit skydd under stolen när krukan föll ner där hon stod. Det troliga var att det var den som är störst i syskonskaran som lyckades få krukan på fall. Den som når längst och som visat intresse för fönsterbrädan tidigare. Proppen.
Ett första "mini-MH" är således utfört på tre av valparna. Ingen kvarstående rädsla. Stor nyfikenhet. Mycket stor! Tre nosar blandade sig ideligen i när jord och skärvor skulle sopas upp. Ingen brydde sig när allt var bortstädat. Händelsen rann av dem direkt. Ett mycket bra resultat av en oplanerad överraskningssituation med stort oljud och stor effekt. Husse och Matte var mer än nöjda med de tre syskonens reaktion.
Efter att ha gått ut med busfröna på tomten för uttömmande av väldigt mycket energi, fortsätter Matte nu att skriva. Fröna ligger utspillda i köket, Husse och de vuxna hundarna framför brasan.
Nyårsdagen var det ja.
Den inhägnade delen av tomten är inte så stor, men tvärs igenom rinner bäcken och där finns en brygga och en bro över. Vattnet forsar fram. Där finns även en lekstuga med en liten veranda och en hundlucka i dörren. Den har valparna ännu inte upptäckt riktigt. Lillstugeverandan står oförändrad som äventyrslekplats och är tillgänglig för syskonskaran. Den lilla gräsbevuxna kullen som består av infiltrationsbädden för gråvattnet är också tillgänglig för dem att vara på, varför lekytan består av tre nivåer gräsyta och en del buskar och några små träd och några byggnader av olika storlek. Jämförelsevis är det en stor yta för små hundar. De har tillgång till gamla väderbitna och urgnagda märgben, pinnar av olika längd och tjocklek och två hårdgummibollar. Samt sin mor och mormor.
På det hela taget en rätt bra lekplats för tre ystra yrväder!
Här fick de vistas en hel del under onsdagen. Vartefter började de söka sig längs staketet och det är på håret att de kan komma mellen ribborna. Modji i samma ålder hittade några enstaka ställen där hon kunde trycka sig ut. När springet börjar ta slut söker de ett utvidgat territorium. Då är det dags att gå in.. Men så länge de roade sig med varandra kunde Matte kratta undan lite nerblåsta grankottar och kvistar.
Inne ser det lite mindre ut som ett kök statt i upplösning när vildingarna kan släppa ut den energi som pyser över, på att springa av sig utomhus.
Husse och Matte funderar ibland över vad en del Lapskköpare egentligen förväntat sig. När deras hundar måste omplaceras till hem med tillgång till mer tid och större ytor och förvånas över att hundarna jagar. Det är ju en arbetande hundras som avlats för att valla renar. Inte en sällskapshund rätt av. Ännu.
Måtte det få förbli så! Att hitta bra arbetshundar av alla arbetande raser, förefaller bli allt svårare. Exemplen är oroande många. Man avlar allt mer på lugna och lätthanterliga hundar helt allmänt. Enligt flera genetiker. Mer lättsålda. Mindre risk att få tillbaka dem. Inom många arbetande raser. De blir till och med så lugna och veka att de blir ängsliga. Småskraja hundar blir inga arbetshundar.
Många Lapska är fantastiska att arbeta med. Inte alla.