Söndag.
Colin är en lite drygt ettårig kille av en hundtyp med mycket energi och stort behov av att trötta ut sig genom problemlösning. Hans okända föräldrar lär ha behövt lösa problem mest hela tiden för att överleva. Vilket Colin inte alls behöver! Hans liv rullar numera på som på räls i jämförelse. Han får mat serverad två gånger om dagen och han slipper frysa, sedan han hittades utomhus två månader gammal i december för ett år sedan. En turkille! Ödet! Det enda man kan veta är att hans föräldrar måste ha varit överlevare, fria själar klarande sig själva, då ingen rasren hund ingår i hans genetiska sammansättning. Han består rakt igenom av någon form av urhundsgener av Österuropeisk byhundtyp. En byracka rätt och slätt. Inte alls olik en del Lapska Vallhundar i en mycket heterogen ras. Nentserna och samerna kan ha ett gemensamt ursprung i renskötseln och med renar kommer hundar. Så vem vet hur mycket släkt våra Lapska Vallhundar är med en byracka av östeuropeisk byhundsort som Colin? En dna-testad hundraprocentig Eastern European Village Dog.
En vecka efter det att Colin anlände till Lapskflocken fick han vara med på sin andra räddningssökträning med Lapskflocken. Plats för träningen var ett nedlagt dagis och närvarade gjorde Lapskkillen Kirou och Jaktlabben Vinja, utöver Aili och Colin. Innan Colin och Kirou fick gå in skulle de gå en rastningsrunda tillsammans. Hanhunden Kirou är inte jätteförtjust i andra hanhundar och hälften av de kastrerade killar han träffat har han ogillat. Så nu ville killarnas mattar veta vad som gäller framöver. Colin fick gå först, för att Kirou skulle ha god kontroll över situationen. Colin gillar alla hundar och vill vara kompis med alla. Ett sätt att överleva, som antagligen fungerar bättre än att slåss med alla. Rätt snabbt stod det klart att Colin var accepterad av Kirou. En tänkbar kompis till och med! Så himla skönt, när de skall ingå i samma träningsgrupp och när livet i övrigt kommer att bestå av möten killarna emellan.
Frid och fröjd rådde när killarna anslöt till tjejerna som redan bundits upp i köket i ena änden av byggnaden. Colin fick ett eget hörn och hade Mattes jacka som liggplats. Alla hundar var uppbundna utom räckhåll för varandra för lugn och ro under vilan.
Klicka för större bilder.
Att träna sök innebär mycket vila för hundarna i väntan på att själva få jobba. Att kunna vara uppbunden under tystnad i grupp med andra hundar är en nödvändighet för att orka jobba. Det går inte att ha en uppstressad hund som stör alla genom att sitta och gaffla. Colin läste av situationen och gruppen och gjorde som övriga. han slog sig til ro och vilade i väntan på något annat. Han verkar ha en god folckmentalitet. Gör som flocken. Vilar. Gör som de äldre och erfarna. Vilar när de är uppbundna och vilar.
Han beövde inte alls vänta länge! Matte inledde träningen med att låta Colin få upptäcka träningsområdet med korridorer och mängder med rum av olika storlek och med olika funktioner i frihet. Lös och ledig och fri att kuta vart han ville.
Ibland var Matte intressant och ibland inte det minsta. När Matte var på väg tillbaka till lägerplatsen i köket mötte Kirous matte upp och tog kontakt med Colin. Sedan försvann hon in i duschrummet och gömde sig bakom ett draperi. En nyfiken Colin antog utmaningen att leta rätt på henne. Det gick fint och han belönades rikligt.
Colin fick sedan gå i viloläge och Aili fick söka rätt på tre personer gömda på för Matte okända platser. Det blev väldigt svårt och Aili fick tänka till ordentligt! Kroppsvärmen från de gömda perosnerna var avsevärt mycket varmare än den utkylda byggnaden och varm luft stiger uppåt. Aili fick vittring! Men exakt var fanns de gömda figuranterna? Det är härligt när det inte blir för lätt och hundarna gillar att få jobba. Det är ju snopet när de löser uppgiften på ett par minuter bara. Aili kämpade bra och Matte fick fundera en hel del för att läsa sin hund korrekt. För att gå åt rätt håll och stanna när det behövdes och öppna dörrar när Aili så begärde.
Efter en fikapaus fick alla hundar köra ännu ett frisök och nu fick Colin hitta flera figuranter. Vartefter han hittade någon gick någon annan och gömde sig. Bara enkelt och på så vis att Colin liksom skulle snubbla över figuranterna som gömde sig runt hörn eller bakom uppställda dörrar.
Colin är en nyfiken hund och när han fick en vittring i näsan ville han undersöka var den kom ifrån. Duktig Colin! Som har en bra näsa och har kört lite mattesök och uppletande i sitt tidigare hem.
Det var så roligt att se att Colin smälter in så fint i flocken. Han ville leka kurragömma i ett nerlagt daghem! Han kunde koppla av uppbunden med sina träningskompisar. Han och Aili har roligt tillsammans och leker på samma sätt. De springer!
Matte skrev att hon trodde på ödet, när det gällde hundsällskap till Aili. Colin är kanske den som är Ödet därvidlag.