Modjis knytt fick inte träffa sin mamma när de plockats ut ur henne. De fick först närkontakt med varsin sköterska som ruskade liv i dem efter narkosen, som de fick sin beskärda del av. En kvart senare hamnade de innanför Mattes tunna fleecetröja. Där sökte de desperat efter mat och hindrades från att ge sig ut på alltför våghalsiga strövtåg på egen hand. Matte blev tvungen att hantera de små ganska så handfast för att de inte skulle försvinna utom synhåll. Alla fyra jobbade på, enligt "trägen vinner" eller "den som söker finner". Proppen var störst och visade mest humör. Hon som suttit fast. Tacka f-n för att hon var förbannad! Vem skulle inte vara det?
Denna start i livet förefaller inte ha varit till men för dem. Snarare tvärtom. Normalt brukar Matte låta knytt få vara ifred med sin mamma och avstår från vägning och annan hantering när de är helt nyfödda. Viktigast är att alla kommer till ro och knyter an. Till sin mamma och framför allt hon till dem! Nu blev Matte det första präglingsobjektet, vilket märks när Modji tar lite ledigt och Matte passar på att titta närmare på knytten. De kryper upp och borrar in sig under Mattes haka med häng. Där känner de igen sig och där är det varmt. Tryggt. Där sover de gärna. Där kommer de att få ligga när de blir lite äldre och Matte tittar på TV. En hos Husse också. Så får de vänja sig vid konstiga ljud. Samt hantering.
På söndagen lånade Husse ett släp och körde ett par vändor till tippen. Trädgårdsavfall modell större och lite annat som höststädats bort. Násti fick hänga med för lite omväxling och egentid med Husse. De passade på och åt glass och hade en bra dag "på jobbet". Senare på dagen tog de en gemensam långpromenad och gick "Älgebyrundan". Násti får inte känna sig bortglömd när så mycket fokuseras kring valplådan.
Matte pendlade ut och in hela dagen. Mellan valplådan, trädgården, tvättmaskinen, tvättlinan. Modjis aptit har inte varit på topp efter operationen. Matte har fått jobba lite extra med att få i Modji tillräckligt med näring. För både sig själv och fyra knytt. Men Matte har haft stor hjälp av en mycket aktiv och envis samt stark syskonskara! De har jobbat stenhårt på att deras mamma skall kunna leverera mat till dem och slitit och dragit i tuttarna hennes. Nog har de blivit mätta, så nöjda som de har förefallit vara när de ramlat baklänges från mjölkbaren och somnat. Men de har snart varit där och dragit igång produktionen igen! Duktiga små arbetsknytt! Underbara små arbetsknytt som inte ger sig i första taget.
Husse och Matte hann koppla av med en fika och nybakta wienerbröd som Husse hemfört. Sittande i solen på bänken vid lekstugan. Härligt!
På söndagkvällen kom Cockermatte ner med några burkar specialvalpfoder som blivit kvar. Extra näringsrikt. Matte rörde ut burkmaten med lite ljummen mjölk och gjorde som en tjock välling med uppblött och mosat torrvalpfoder. Mums tyckte Modji och sörplade äntligen i sig maten med mycket god aptit. Inte så där tveksamt och pyttelite i taget längre.
Knytten har vuxit rejält och är rörliga och starka. Både fysiskt och psykiskt. Hittills väldigt lika till sättet. Ingen utmärker sig åt något håll.
Roligt att så många är intresserade av Modjiknytt, men förvånande att "vara ute i naturen" betraktas som att man kommer att jobba med sin hund. Men jämfört med att sitta inne och häcka så är man ju aktiv. Allt är relativt. Det krävs ingen Lapsk för att gå i skogen. Däremot krävs en bra arbetshund om man vill jobba ihop / samarbeta med sin hund. Lapsk Vallhund är en arbetande hundras. Som bör få ägna sig åt vad den är avsedd för. Jobba. Trist om för få frågar efter arbetsegenskaperna i rasen och den också blir en "robust sällskapshund".