På söndagen var familjen utomhus igen, efter en dag med träning inomhus. Vinden blåste kraftig och iskall från söder och låg rakt på huset längs vägen. Det fanns en hel del kvar att göra efter torsdagens trädfällning, då de två stora och omfångsrika granarna framför huset lades ner. Husse släpade ut resten av grenarna och de två tunga och kottstinna topparna och placerade dem i dikeskanten, för avhämtning under veckan. Grenarna skall bli flis. Matte krattade och krattade och krattade lite till. Körde småskräpet till skogen. Mycket sågspån var det som täckte gräsmattan och marken framför ytterdörren. Sågspån som fastnade i pälsen på hundarna, inte minst mellan trampdynorna och förflyttades inomhus. Under sågspånet på gräsmattan låg ett skyddande islager och räddade gräsmattan från att bli söndertrampad, men spånet isolerar och förhindrar avsmältning framöver. Surt blir det i jorden och det gynnar mossan. Några grenstumpar står ännu kvar, stickande rakt upp ur gräsmattan, efter att vid fallet ha gått ner som spjut i den frusna marken. Där lär de blir kvar ännu en tid.
Även denna dag ställdes grinden upp, för att underlätta transporter ut från tomten. Inte heller denna dag tog sig någon av hundarna friheter. Ut genom grindar går man bara efter tillåtelse! Det har alltid fungerat lika bra med alla hundar Matte fostrat. En öppen grind är en stängd grind ända till dess hunden bjuds att gå ut genom öppningen. Det verkar hundar ha mycket lätt att förstå. Är Mattes erfarenhet. Inte ens när hundar passerar eller någon stannar utanför och pratar med någon i famijen, rusar hundarna ut.
Både Násti och Modji valde att tillbringa mesta tiden i lä på glasverandan. Aili vistades mest på tomten och roade sig själv med olika leksaker och när Husse körde undan vedkubbarna hittade Aili ett eget litet vedträ att gnaga på. Husse hade en specialkärra fyndad bland grovsopor och körde de stora kubbarna på och där hoppade Modji upp och tyckte utsikten var bra. Aili härmade sin mamma och balanserade uppe på tre stora bitar av en granstam en stund. Innan andra sysslor lockade mer.
Vid fyratiden kände sig både Husse och Matte nöjda med fysiskt arbete för dagen. Ryggarna hade fått nog. Familjen drog iväg till Hakungekrossen, för att låta hundarna springa fritt ett tag innan mörkret föll. Här var det en hel del förändringar, med många nya och mycket stora högar med både grus och sprängstenblock i mängd. En helt ny bergvägg hade skapats i det inre av bergtäkten. Mycket högre på sina ställen. Stora stycken av berget var bortsprängda. Ganska lerigt och geggigt var det, men hundarna valde av ren självbevarelsedrift att liksom Husse och Matte ta sig fram på de aningen torrare och mindre sönderkörda stråken. Efter en dryg halvtimmes lösspringande med god kontakt, återvände flocken till bilen. Det var härligt att se hur Nássti njuter av att rusa upp på högarna för att stå där uppe och vittra ut över nejden! Bra träning för bakstället på alla hundar och inte minst för bakstället på en äldre hund. Modji och Aili gjorde henne gärna sällskap! Grushögar och sandhögar förefaller utöva en stor lockelse på de flesta hundar.
Skymningen föll och regnet började också falla. På hemvägen gjorde familjen ett stopp nere i "byn" och åt asiatisk mat på matstället som ersätt grillen. Ett byte i rätt riktning! Mat lagad av någon annan satt bra efter en dag med mycket aktivitet.
När hundarna kom hem hade smutsen rasat av dem och efter sin middag knöt de sig i sina bäddar och föreföll nöjda med en dag utomhus hemma och med fritt spring i bergtäkten.