Söndag.
Det här handlar inte om hundarna, bara så ni vet. Däremot om deras matte. Om hon överhuvud taget finns.
Matte bor och vistas där det finns mycket fästingar. Ofta får Matte verkligen inte fästingar som biter sig fast, men någon gång ibland har det hänt med några års mellanrum. Trots de erkänt fästingbesudlade markerna runt om, med mycket rådjur inpå knuten. Häromdagen var en sådan dag då en fästing valt att snylta på Mattes blod. Den plockade Husse bort från Mattes rygg. Hundarnas Serestohalsband fungerar utmärkt och de har inte heller fästingar som sitter fast annat än ytterst sporadiskt. Inte ens varje år.
Ändå väljer Matte att vara vaccinerad mot TBE, då denna förskräckliga sjukdom sprids av fästingar. På söndagen skulle Fästingbussen stå parkerad i Arninge och därför åkte Matte dit för att få påfyllning av vaccinet. Matte var tidigt ute och kunde parkera strax intill bussen. Kön var inte alls lång. På ett bord låg hälsodeklarationer som skulle fyllas i under väntan på att få betala. Matte försåg sig med ett exemplar och en penna och stod i kön och fyllde i sina uppgifter, när en ung kvinna och ett barn helt sonika ställde sig framför Matte, som inte var sist och inte kunde missuppfattas som icke köande. Strax därefter anslöt hennes man och ännu ett barn. En hel familj på fyra personer ställde sig alltså utan att tveka framför Matte i kön. Kvinnan vände sig om och tittade ner på Matte. Som krympte ytterligare. Matte brukar ha mål i munnen men kände sig helt tillplattad och osynlig och förhöll sig passiv. En liten tant på 164 cm (har med åren krympt fyra centimeter) som uppenbarligen var helt osynlig bakom ett papper av A4 storlek. Matte är inte trådsmal föralldel, men inte heller överviktig, utan en rätt normalstor osynlig tant på mycket snart 69 år.
Men det räckte inte med detta. När Matte varit inne och fått sin spruta skulle hon ut ur bussen genom att kliva ner på ett litet trappsteg, för att kunna släppa in den som stod näst på tur. Men se det gick inte alls. Här stod en lång och gänglig grabb i tonåren och blockerade vägen totalt. Han snackade med sina föräldrar och hela familjen fyllde utrymet framför det lilla trappsteget. Matte hade ett rätt bra utgångsläge tyckte hon, där hon stod rätt högt upp i förhållande till asfalten utanför. Men för att synas av en tonårsgrabb var det uppenbarligen inte högt nog. Matte stod och väntade och försökte kliva ut och tänkte att familjen måste väl begripa att de inte kunde komma in om de inte släppte ut tanten! Hur liten och osynlig hon än var. Men icke. Matte provklev neråt, men måste retirera då det inte fanns plats för nästa fot att ta mark, då den långa och finniga drasuten totalvägrade att flytta på sig! Inte heller ingrep hans föräldrar. Han stod där han stod och blockerade fullständigt alla möjligheter för någon annan att kliva ut och in i denna lilla buss, storlek husbil. Då var det någon annan som insåg sakernas tillstånd och beredde plats åt sidan så Matte kunde slinka ut klistrad längs bussens sida. Varpå grabbhalvan snabbt som attan stack in i bussen bakom Matte. HÄRKOMERJAGMENTALITETEN lär inte bli bättre i nästa generation. Men med föräldrar som numera aldrig använder blinkers utan bara kör, kan man väl inte förvänta sig något annat förmodligen.
Matte blev inte arg. Bara uppgiven och lite ledsen faktiskt. Det är så här det är. Det är så här det blir. Bara att tugga i sig.
I D.N. i dag måndag kan man läsa både en krönika av Amanda Sokolnicki om den utbredda narcissismmen i Almedalen som "årets trend", samt en artikel om hur oerhört personliga samtliga partiledare varit i sina tal och där Magdalena Andersson använde ordet JAG tio gånger under den första minuten.
Denna blogg är väl också ett uttryck för tidens anda. Kanske enda sättet för en gammal tant att bli synlig på. Om hon nu inte syns bakom ett A4 ark så syns hon kanske på ett dylikt.
Matte var tvungen att skriva av sig.
Hundarna då? Jo, de fick hänga med och väntade snällt i bilen strax intill. Matte var in en sväng och köpte godis som tröst till dem på XXL bredvid. Dagen tillbringades i övrigt hemma på tomten och hundarna fick en skogspromenad innan dagen blev kväll.