Fredag.
Matte hade inte alls planerat att hundpromenera så långt och länge. Men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig!
Stegen ledde upp mot sjön bara 500 meter hemifrån. Den lilla runda skogssjön med en diameter på 500 meter. Efter nattens minusgrader låg isen helt frusen igen, vattnet på ytan var borta. Solen började bryta igenom det svaga diset och myren på andra sidan sjön framträdde i ett diffust och magiskt ljus. Mycket vackert! Snart försvann diset och magin försvann, men vackert var det icke desto mindre! Matte hade nu garderat sig med Icebugs på fötterna och det var bra då stigen bitvis var väldigt isig. Vädret var behagligt även om solen försvann igen och temperaturen låg nära nollan. Det blåste inte iskallt! Som av sig själva gick benen förbi den stig, som Matte tänkt ta genom skogen tillbaka hem! Lapskflocken fortsatte utmed sjön, över bergknallar, släta klippor och genom tallskog. Skärgårdskänsla! En del av skärgården var detta för mycket länge sedan. Många kvarlämnade sjöar i bergsprickor i området vittnar om detta. Roslagens natur är omväxlande och vacker.
Så småningom kom Matte och hundarna fram till en liten badplats med sandstrand och här lämnades sjön för en asfalterad väg upp genom ett angränsande fritidshusområde. Ett stycke upp längs vägen blev hundarna intresserade. Här spatserade fina höns omkring på gräsmattan! Bruna med mycket fjädrar på fötterna. För några år sedan fick Modji ibland hjälpa en granne att få in hönsen till natten. Ett vallningsjobb hon älskade och utförde minutiöst. Det var fantastiskt att se henne samla ihop varenda höna från trädgården och valla in allihop, inklusive de två tupparna, i hönsgården! Några ankor ingick en tid i flocken som skulle vallas in, men dem tog räven desvärre vartefter. Tyvärr flyttade grannen och tog hönor och tuppar med sig. En granne saknad av hela Lapskflocken.
I området rådde det stora lugnet, inte en människa kunde ses ute på någon tomt. Lite längre fram på denna väg kom dock en person gående mot Lapskflocken. Mörkt klädd i vinterkläder och Aili såg initialt ett spöke. Som hon dock inte ödade fler än ett par skall på. Spöket var bra på att läsa hund och krympte snabbt och blev inbjudande! Ner på huk och en framsträckt hand fick Aili att slå knut på sig själv! Mycket klapp och kel blev det! Även Násti och Modji fick sin beskärda del. Hundarna föll mannen mycket i smaken och tankar på hundköp fanns efter flytten ut i skogen. Hundvanan föreföll vara mycket stor av Lapskhanteringen att döma. Aili satte sig jämte honom och där ville hon förbli. "Han är min!" Var signalen till de två andra hundarna. Ett mycket trevligt möte med en chans till lite vila för Násti. Som i och för sig inte hade signalerat att hon behövde vila. Genom skogen längs sjön var farten inte hög. Hundarna fick nosa mycket! En populär promenadsträcka bland hundägare och även andra. Längs vägen var det minst lika mycket att stanna och nosa på, men här ville Matte hålla farten för lite motionerande. Násti travade fint jämte de andra två.
Efter detta trevliga möte på vägen bar det tillbaka hemåt och Matte valde åter att bege sig in i skogen. Stigen gick uppför hela tiden i den kuperade terrängen. Här var det spår av hästhovar som sparkat upp jorden mellan stenar och rötter. Tanterna Násti och Matte fick välbehövlig balansträning och muskelträning i urmusklade bakställ, när de fick lyfta benen ordentligt! Rörelser som inte direkt skadade Modji och Aili heller. Att vandra i kuperad terräng gör gott på många sätt för de flesta. Många muskler får jobba. Väl uppe på berget tog stigen slut och mynnade längst in på en av grusvägarna inte så långt hemifrån. Här tog Násti överraskande täten! På väg hem! Nerför backen pinnade hon på och var inte lika intresserad av de luktfläckar utanför hundtomter som Aili och Modji ansåg att de måste pinka på. Aili löper och lyfter benet som sin Mor och Mormorsmor. Násti har aldrig pinkat med lyft ben. Hennes mamma Gázzi och hennes dotter Modji fick/får oinvigda att tro att de var/är killar, när de balanserar för att pinka så högt som möjligt! Aili börjar ta efter.
Efter nästan två timmar nådde så Lapskflocken det egna reviret igen. Matte kände sig mycket nöjd med att "spiken i foten"/hälsporren som smärtat illa sedan juni tillät denna långa promenad. Matte var mycket tacksam över att Násti fungerar så bra.
Nu fick det räcka med frisk luft för denna dag. Fikadags! En mugg kaffe till Matte och varsin tuggpinne till hundarna. En tänd brasa. Skymningen föll snart och Husse kom hem från jobbet. Snart är det färdigjobbat för gott.