Vädret har varierat väldigt mycket. Då och då har en solig vinterdag pressat sig in mellan gråare dagar med snö eller tö, vindstilla och vårvindar och isande nordanvindar. Det är ljuvligt med de där soliga dagarna! Matte går gärna på långpromenad med hundarna och njuter, där solen förmår nå ner över de omgivande höga granarna på bergknallarna. Någon timme behagar den även sprida sitt ljus över revirets yttersta del mot vägen i dalgången; innan den raskt försvinner ner bakom skogen igen i söder. De dagarna blir det träning av hundmöten och många bilmöten på nära håll, när vägen smalnat på grund av allt bredare plogvallar. De dagarna blir det mycket skvallerträning när många är ute och promenerar och passerar reviret på nära håll. Dima vet att han inte får skälla vid staketet, men när en ny hund har tillkommit i området kan han ha lite svårt att behärska sig. En stor hund. En väldigt stor hund som Matte inte kan rasbestämma. En snäll hund med en kompetent förare vad det verkar. En hund som väljer att inte se Dima.
De där gråruggiga dagarna med snö eller nästan regn den senaste veckan, är det däremot rätt öde på vägarna och det är inget som Matte har något emot. Häromdagen blåste det rejält och det snöade till och från och Matte fick feeling och var ute och traskade i god fart i nittio minuter. Aili och Dima pinnade på och uppskattade att de fick gå längs vägar där de inte gått på länge. Mycket nosande blev det bitvis. Den kraftiga vinden bet i kinderna på Matte den sista biten hem. Motvind! Snön föll på tvärs och kittlade i ansiktet.
Det är så skönt efteråt! När man kommer in och kan sätta sig framför en brasa med en mugg varmt kaffe. När hundarna får ett extra tuggben att njuta av.
Lördag och Tjugondedag Knut - då dansas julen ut!
Nåväl, så mycket dans blev det väl inte. Matte plockade undan alla julrelaterade föremål utomhus och inomhus och samlade allt i en hög, för undanstoppande på vinden. Julgranen i uterummet kläddes av och klipptes ner för lättare utbärande. När Matte stod där med grantoppen och skulle lyfta ut den sjöng hon för granen - så som hon brukar göra. "Nu är glada julen slut, slut, slut! Julegranen kastas ut, ut, ut ....o.s.v." Vilket fick Dima att undra över Mattes mentala tillstånd. Matte sjunger aldrig! Hon blev effektivt tystad av musikläraren en gång i tiden som ansåg att Mattes sångröst var en belastning i klassen och förstörde för övriga. Hon blev tillsagd att vara tyst. Sådan var pedagogiken på den tiden. En stor saknad genom livet har varit bristen på sångförmåga. Men nu tog hon i! Inför en minst sagt överraskad Dima. Aili är van vid att Matte sjunger några få strofer en gång om året tjugo dagar efter Julafton.
Sedan tog Matte med sig hundarna på en långpromenad vid sjön i närheten. Det var grått. Det var nollgradigt. Det var helt vindstilla. Det föll lite snö till och från. Det var öde på vägen till sjön. Det var öde vid sjön. Knäpp tyst. Det var helt magiskt tyckte Matte. Där hon blev stående på en snötäckt klippa med hundarna, intill den is och snötäckta lilla skogssjön. Sådant som många betalar många pengar för att uppleva fick Matte njuta av femhundra meter hemifrån. Det var lite svårt att inte bli stående resten av dagen och bara njuta. Men hundarna ville vidare längs stranden, när de inte upptäckte något som rörde sig kring sjön.
Skymningen föll tidigt och flocken samlades kring gemensam eftermiddagsfika, där hundarna blev blåsta på tysk Christstolle och fick torkad vom i stället. Julgransplundring.