MODJI HAR FYLLT 10 ÅR!
GRATTIS MODJI!
Klicka för större bild.
Modji föddes med mycket jävlaranamma, motor och uthållighet i arbete. Vid tio års ålder har dessa egenskaper inte försvagats. Egenskaper som måste vara medfödda och inte kan läras in.
Det har varit några hektiska dagar för Lapskflocken! Datorn har haft semester.
På fredagen fick hundarna en långpromenad med Husse och sedan lämnades de hemma när Husse och Matte tog farväl av Mattes bil hos Norrbil i Norrtälje och körde hem med en lite nyare bil som rimligtvis blir den sista bil Matte köper. En likadan som den förra men en nyare upplaga. En utmärkt bil för Lapskflockens behov. Med galler och grindar monterade och mycket mörka rutor som hindrar insyn totalt och skyddar hundarna mot solen. Matte håller fast vid VW Golf kombi som hundbil och den nya heter Sportscombi. Hundarna får vänta med att provåka till Matte har hundinrett i bakskuffen med skyddande skynke.
På lördagen fyllde Modji tio år! Hon firades med extra god mat och lite extra tuggodis tillsammans med dottern Aili. Sedan kom Modjis halvbror Pirak, Gátchis Átjájuoksa Pirak, på ett mycket välkommet besök! Han har fått en ny familj och bor norröver. På en genomresa söderut valde hans nya familj att ta vägen förbi föräldrahemmet för ett besök, vilket Husse och Matte uppskattade oerhört mycket. Viken härlig vuxen hund han blivit. Så cool och så balanserad. Så harmonisk! De tre hundarna fick umgås ute på tomten ett tag medan den tidiga skymningen föll snabbt. Alla gick sedan in i stugan och fikade och de tre hundarna fann sig väl tillrätta och slog sig till ro i brasvärmen. Tusen TACK för att ni kom och för att vi fick återse Pirak! Så lik mor sin och även sin kullbror Lime.
På kvällen övergavs hundarna och Husse och Matte gav sig iväg för att äta julbord med familjen i grannkommunen. Stämningsfullt och lantligt intill Vallentunasjön i en gammal träbyggnad som varit semesterhem.
Söndagen ägnades åt iordningställande av diverse adventdekorationer och hundarna fick vara ute på tomten en hel del. Husse tog även en skogspromenad med dem. Sedan blev de stackarna övergivna på nytt när Husse och Matte for iväg för att besöka en kär vän på sjukhus. Ett minnesvärt besök med kaffedrickande och bakelseätande och mycket hundsnack! Tack för att vi fick komma!
Det minnesvärda bestod i de oväntade svårigheter som mötte Husse och Matte när de skulle ta sig från garaget till avdelningen. Inte en skylt! Bara kulvertar med stora anonyma plåtdörrar! Vilken kulvert skulle man välja och åt vilket håll......
Husse och Matte började gå i en riktning på måfå. Hittade sporadiska skyltar med siffror, men ingen som stämde med målet för sökandet. Helt öde var det i denna kulvert och ingen fanns att fråga. Så dök räddningen upp i form av en kille på en truck och han var vänligheten själv och styrde om Husse och Matte tillbaka till där de kom ifrån. Nu hade Mattes onda höft gett upp helt och när Matte råkade få se en rullstol kändes det bättre. Husse fick köra! Genom en stor blåmålad plåtdörr, utan minsta signal om vart den ledde, skulle Husse och Matte gå tydligen! Hur f - n skulle man kunna veta det?! Där visade den hjälpsamme truckföraren riktningen mot hissar och sedan klarade sig Husse och Matte själva.
Ända till dess de skulle försöka hitta tillbaka till garaget.....
Ner till under bottenplanet skulle färden gå men ingenstans stod ordet "garage". Märkligt. Men ibland får man chansa och till plan KV gick färden. Det var en källarvåning förvisso men utan garage. Upp igen via trappen och Matte linkade. Vidare i en korridor ovan jord och till slut anlände Husse och Matte till entréhallen!? Var nu den befann sig i förhållande till garaget. Tillbaka igen och helt öde var det en sen söndageftermiddag. Nu började Matte se eventuella rubriker framför sig: "Äldre par försvann i helgen på Akademiska Sjukhuset i Uppsala". Pinsamt värre. En läkare dök upp långt borta och det tändes ett hopp! Men hon var inte bilägare och visste inte, men trodde. Nerför trappen till källaren igen. Komna halvvägs hanns de två gamlingarna upp av den hjälpsamma läkaren! Hon hade visat helt fel! Nu hade hon fått se en liten skylt som visade riktningen till garaget och det var åt ett helt annat håll. Ner i källarvåningen igen men via ett annat trapphus. Genom en dörr med en liten skitig glasruta syntes bilar! Yes! På rätt väg! Så gällde det att hitta rätt bil. Den nya. Men den var den enda någorlunda rena bilen och den stack ut i all sin vithet. Inga rubriker i UNT (Uppsala Nya Tidning) på måndagen alltså. Det äldre paret, engagerade i skarpa sökinsatser, hade själva kommit tillrätta. Önskvärt hade varit att man haft ritningar över kulvertsystemet här och där, med en stor röd prick inritad, med angivande av var man befann sig!
Hundarna fick middag även på söndagkvällen och hade ingen aning om hur nära det varit att de varken fått mat eller fått gå på toaletten denna kväll. De trötta och förvirrade flockledarna kanske hade irrat runt i underjorden till de stupade av utmattning, i en skrubb någonstans.